vill inte börja

Hej!

Så här är det: vi ungdomsinformatörer borde egentligen inte berätta något om våra egna liv när vi svarar på era frågor. Men på samma gång är det just våra egna liv och livserfarenheter som bildar den ”tysta kunskap” som det blir bara mer och mer populärt att sätta värde på i dagens samhälle ;) Typ ”bättre att någon som verkligen upplevt det och det skulle berätta om det istället för läroboksexemplen”. Så nu ska jag ge dig lite direkta erfarenheter av tobaksrökning som inga broschyrer eller färdigskrivna svar kunde ge – eller de personer som själva aldrig har varit rökare.

Tre exempel på hur det är att vara rökare:
- Varje gång du kysser någon så funderar du mer på huruvida du smakar skit i munnen, har en nikotinbeläggning på tänderna eller luktar rök än på hur kyssen känns. Det gäller redan när du kramar någon… kanske du till och med undviker kramen helt och hållet så att personen ifråga inte ska rynka på näsan åt dig. Du blir alltså en underbart kramgo och romantisk flickvän av tobak och den perfekta kompisen – NOT!
- Varje gång tobaken håller på att ta slut i paketet funderar du lite panikartat på varifrån och när du kan köpa mer. Du kan då skämma ut dig själv genom att samla alla 10-centare du hittar för att sedan hitta på någon genomskinlig ursäkt för att cykla 5 km till kiosken strax före stängningsdags. Eller till och med bejsa en tobak av en fullkomlig främling på torget. Allt för att slippa nikkisen.
- Du tillbringar en stor del av dagen med att vänta på att gå ut på nästa tobak. Under lektioner, under filmkvällen med tjejkompisarna, under hemmakvällen med föräldrarna, under bussresan… Du blir mer och mer irriterad, lyssnar inte, fräser åt bästisen, stirrar på klockan… Och när du sedan slipper iväg på en tobak, så måste du smyga iväg, ställa dig bakom i skymundan nånstans, röka så snabbt så att du nästan blir illamående, bara för att ingen ska komma på dig och sedan tugga tuggummi och spruta parfym och folk känner ändå på lukten att du rökt.

Det här är dock sanningen ur EN stycke fd rökares mun. Att vara rökare är ett helvete och varendaste en som är beroende skulle önska att de aldrig hade börjat röka. Utan undantag! På riktigt, det sitter en massa människor där ute nu som skulle vilja vara i dina skor, som önskar att de fortfarande hade det där valet och att de skulle välja annorlunda än de gjorde. Det finns inte en själ som skulle säga att det var ett bra val att dra det där första blosset. MEN ingen vet på förhand om de kommer att bli en rökare eller inte, alltså bli beroende av nikotin. Det är som rysk roulett! För nikotin är ett väldigt listigt gift, det smyger sig på en och rätt som det är så är man beroende. Det är nästan så att det krävs en hel del viljestyrka för att ens komma så långt som att bli beroende, för kroppen protesterar ju så hårt de första gångerna man drar halsbloss (hosta, illamående, kräkreflexer osv är ju kroppens sätt att skrika ”Hallå, din idiot, du ger ju mig gift, ju!”) Kanske är det en av orsakerna till att det har ansetts lite tufft att röka, för att det kräver en hel del i början innan man blir en van rökare. Därför får ungdomar också så lätt för sig att de kan sluta när de vill, eftersom det är så svårt att börja. Kanske är det alltså inte det första blosset som är det farligaste när det gäller nikotin. Men när man väl rökt några tobak, då kan det helt plötsligt redan vara för sent! Då kanske man redan är beroende!

Det påstås att beroende är genetiskt, att vissa bara har väldigt mycket lättare att bli beroende oavsett om det är nikotin, alkohol, heroin eller lösgodis. Andra igen kan kanske ta en tobak nu som då, tex feströka utan att någonsin fastna i det, aldrig någonsin känna ”oj, nu måste jag få ett bloss till eller en hel tobak till”. Den typen av människor lurar lätt fler att också pröva röka. Men ingen vet alltså på förhand till vilken grupp man hör och det är jättedåliga odds att satsa på. Och tro inte att det har något med karaktären att göra eller vilken typ av människa man är annars – rökare är som alkoholister, de finns i alla samhällsklasser i alla befolkningsgrupper. Tidigare var det tex väldigt stor procent av landets högsta chefer som rökte, för att de trodde att de behövde tobaken för att de hade ett så stressigt och krävande jobb. För det finns en massa föreställningar om hur bra tobak är, tex att det verkar avslappnande, man får lättare att koncentrera sig då, maten eller ölen smakar godare när man tar en cigg efteråt… Men allt det är bara ursäkter, påhittade förklaringar och hjärntvätt. Tex det att man skulle slappna av när man får nikotin beror bara på att man före det haft nikkis, alltså abstinensbesvär, och därför känner sig nöjd för några minuter när man FÅR mer nikotin. Därför kan rökare saligt andas ut det första blosset i en njutningsfull suck och påstå att guuuu så gott det smakar.

Och slutligen, när man ska sluta röka – för ALLA rökare önskar innerst inne att de kunde sluta, oavsett vad de SÄGER att de tycker om tobak –så är det som att klättra upp på Mount Everest eller springa maraton eller föda barn. En person som verkligen är beroende av nikotin så känner det som en lika stor bedrift att sluta röka och tycker att det är precis så svårt. Ofta vill de inte ens sluta innerst inne, för de kör hjärntvätt på sig själv om och om igen om alla fördelar de får av rökningen och det är bara SKAMMEN som tvingar dem. För numera får man nog skämmas om man röker! Det går inte att försöka skrämma någon till att sluta röka genom att hota med cancer eller locka med södernresorna som de då kan spara pengar till – det biter inte på rökare. Däremot så är den allmänna uppfattningen numera att det är skamligt att röka eftersom ”alla borde förstå hur dumt det är”. Vilket betyder att de som röker antingen är dumma i huvudet eller är svaga som inte klarar av att stå emot. Det tycker alla de som aldrig varit beroende av nikotin själva – och det är de som vinner, de som hörs, de som bestämmer vad vi alla ska tycka! Så rökarna blir allt mer diskriminerade, får allt sämre samvete, känner sig allt sämre som människor, smyger allt mer och får utstå allt fler ”skitiga blickar”.

Vill du vara en av dem? Nä… tänkte väl det… ;) Så varför ens överväga risken genom att dra ett bloss eller röka en tobak? Njut av en kram istället!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott