Fet mage

Hej!

Äschja, det här med kvinnomagen. För ser du ja, det ÄR så att de allra, allra flesta vanliga kvinnor har en "fettbulle" ovanför naveln och en nedanför magen. Vanligtvis är den nedre större än den övre och sätter vi oss, så korvar de över byxlinningen. Tittar du på sittande kvinnor varsomhelst, tex personalen i matsalen, så ser du massor av de här korvarna. Vi är liksom konstruerade så. Det finns fettreserver just på de två ställena som Moder Natur tycker att vi behöver fylla på senast i slutet av puberteten. Det är första stället vi samlar fett på, nästa blir sedan låren, rumpan och brösten. Det är våra energidepåer för livet som kvinna - därifrån ska vi sedan ta energi för att ha mens, vara gravid och amma bebisar. Se, Moder Natur brydde sig inte om hur vi såg ut, utan hur bra vi klarar oss som kvinnor, och människokroppen är ändå kvar på stenåldern. Överlevnaden går först.

De allra flesta tjejer får alltså korvar på magen när de börjar närma sig vuxen ålder. Visst, ett litet fåtal lyckas ännu hålla magen helt slät. Ett ännu mindre fåtal lyckas få sixpack av sina magar ännu en bit upp i 20-års åldern. Men det kräver ett fasligt jobb att behålla tvättbrädan - speciellt som kvinnokroppen inte är konstruerad för tvättbräda alltså. Vi måste jobba mycket hårdare med magmuskler och underhudsfett för att ens komma i närheten av männens sixpack, just av ovan nämnda orsak. Visst är det möjligt...

Visst kan du sätta ner timmar, veckor, månader på att försöka få tillbaka din småflickskropp igen i förhoppningen att glädja någon annan. Men tror du att du är nöjd igen när du återfått din platta mage. Är livet suveränt och fantastiskt igen då, alla älskar dig, avundas dig och vill vara med dig då? Eller finns det annat som skulle ge bättre resultat när det kommer till andra människors uppskattning, som bra humor eller charm eller omtanke om andra? Killen som gillade dig, tror du att din mage fanns högst upp på listan över dina fantastiska egenskaper som han föll för, eller tror du att han tycker att du hade viktigare sidor? Typ din insida?

Trivs man inte med sig själv, så är det sååå mycket enklare att lära sig tycka om sig själv istället för att förändra sig själv. Speciellt utsidan. Kika på de där tjejerna som är 2-4 år äldre än dig. De flesta av dem har korvar på magen, men många av dem har troligen slutat hålla in magen hela tiden, och accepterar mera sig själva istället. Troligen har de kommit till insikt om att det lönar sig i längden. Det sparar framförallt mental energi, att inte hela tiden behöva gå omkring och tänka på vad andra ska tycka om ens kropp. Det om något är energikrävande - och tänk om man kunde mäta hur mycket tid som gått åt till olika typers tankar under en hel dag. Känns det inte lite som att magkorv-oro är liiite bortkastat liv? Eller tänk dig en sådan situation att du är intim med killen du gillar - är det ens okej mot honom att bry sig mer om huruvida hans hand råkar komma för nära korvarna än den njutning som hans hand, närheten och smekningarna är meningen att ge dig? Tänker du inte mer på dig själv i så fall, än på honom och på er?

Så hur kommer man fram till det där att inte längre känna det nödvändigt att hålla in magen? Jag tror att grunden till det sitter i att stärka både självkänslan och den psykiska hälsan. Vi ska snart fylla på de infosidorna här på Decibel med fler rent konkreta tips på hur man gör det, så håll utkik på Information här. Lösningen är hursomhelst att träna på det inre, inte det yttre. Som att träna för att undvika fysiska sjukdomar i framtiden, men träna tankar och känslor istället för att må bra innanför pannbenet. För det är ju ändå där problemet sitter, inte på magen på båda sidor midjan. Trivseln sitter i huvudet. I vad du tänker om dig själv.

Tänk det som så att varje gång du drar in magen för att du inte gillar dig själv, så jävlas du med dig själv. Det är du som säger åt dig själv "fy f*n va fet du är". Så skulle inte en kompis säga åt dig, och så ska du inte säga åt dig själv, det är mobbing! Det din kompis och brorsa säger åt dig är ELAKT, och det ska du säga åt dem! De ska sluta pika dig och de ska ge f*n i hur du ser ut och vilken form du är i. None of their business! Det är inte din mage de ska umgås med hursomhelst. Samma gäller killen du gillar: ska han bli kär i din mage eller i dig? Han är knappast så ytlig att han ser din mage och vänder tvärt om.

Jo, det kanske låter fånigt att tänka så här, men det här är tusen gånger mera sant - och nyttigt i längden - än något snabbt knep för att slippa fettdepån på magen. Veckotidningar och till och med tränings- och sporttidningar kanske utlovar snabba resultat, men fråga dig själv om de egentligen bara försöker tjäna pengar genom lockande rubriker? Det finns inga snabba knep ifall du vill ha platt mage. Det finns bara mycket träning, avhållsamhet från onyttigheter och en mindre fettprocent jämt fördelat över hela kroppen. Se, man kan inte punktförbränna fett, så går du ner i vikt eller får mindre underhudsfett, så försvinner det även från brösten, rumpan och vaderna och venusberget. Jo, det är orättvist att det lägger sig på magen före alla andra ställen, och verkar försvinna sist från magen, men igen, Moder Natur tycker det är det vettigaste. Hon skiter i vad andra tycker, hon bryr sig om dig.

Ska jag rekommendera någon träningsmetod, så vill jag att du gör något sådant som du njuter av, som du får energi av, som du blir glad av och som du gör tillsammans med andra människor. Gärna också där hela kroppen får nytta av motionen, inte bara den egoistiska magen din. Core pilates är av de bästa formande motionsformer jag själv prövat, likaså simning och zumba. Men inte är jag glad efter zumbapasset för att magomkretsen kanske blivit en millimeter mindre under tiden, utan för glädjen det gav mig att dansa med kompisarna!

För att avsluta tänkte jag berätta ett mycket personligt exempel: jag ska gifta mig i sommar. Jag har magkorvar. Jag kämpar nog med att de ska bli lite mindre, så att brudklänningen ska sitta fint. Men tror du att min fästman älskar mig mer i en mindre modells klänning? Eller att mina vänner tycker jag är en bättre människa värd mer lycka om jag har smalare midja? Jag vill inte kämpa häcken av mig i månader för en smal mage, när den är en så ynkligt liten del av min stora dag. Jag kommer inte att låta den störa mig - förstöra för mig - för jag tänker inte hata den! Jag vägrar hassa liv på att hata någon del av mig själv, livet är för kort för det och för roligt för det!

Kraaaaaaam, hälsar ungdomsinformatören Liselott