Känner mig ful

Jag har nog aldrig varit speciellt nöjd med min kropp och mitt utseende. Jag räknas och har alltid räknas till de "fulare" tjejerna, jag har inte drömutseendet. Jag vet att alla människor är vackra, men de finns ju ändå de mer attraktiva, som många pojkar är ute efter. Förr har det här inte stört mig så mycket, visst har jag varit osäker, men det är först nu som jag verkligen börjat tänka på allt som gör mig "ful". Jag ser mig i spegeln och granskar mitt ansikte för att se vad jag själv skulle kunna göra för att framstås som vacker, jag googlar osv. Ibland blir jag verkligt ledsen, speciellt om nätterna då jag är uppe, då jag tänker mycket. Och jag blir på riktigt rädd, för jag vill inte få ett seriöst problem med mina komplex, jag har redan ganska dålig självkänsla och självförtroende så på så sätt är jag ganska utsatt. Jag vet inte vad jag ska göra för att sluta tänka så mycket på det här, för jag vill ju vara vacker men jag är samtidigt jävligt rädd för att typ bli sjukligt fixerad vid mitt utseende och mina imperfections. Och en av anledningarna till att jag bryr mig är för att mina två bästa vänner är just de attraktiva tjejerna som alla pojkar gillar. Och nu vet jag ju att alla gillar olika och så, men jag hoppas ni föstår vad jag menar. För det finns ju de som dom flesta finner attraktiva och de som inte är så attraktiva. Och jag jämför ju mig jättemycket med de och hur mycket uppmärksamhet de får, och inte då bara från killar. De är bara mer omtyckta och populära. Och jag vet att det inte de som är viktigt här i livet, men de bara de att jag vill att andra ska ge mig en chans. För de är just de dom inte gör. För ärligt talat tycker jag att min insida är vacker, men de är sällan jag får chans att visa den då jag är så blyg, så då har jag varken nytta av mitt utseende eller min personlighet. Jag är väldigt, väldigt, VÄLDIGT lik en av mina bästa vänner gällandes insidan. Men ni förstår ju själva att hon som är både snyggare, socialare (inte lika blyg), självsäkrare, populärare, bättre rykte osv. "vinner" och jag hamnar liksom i skuggan av henne. Man ska ju inte behöva tävla om sånt här med sina vänner vilket inte heller är min mening, men jag vill ju bara vara lika fina och accepterade som de, för jag är den fula kompisen, och de är inga kul. Allt det här har gjort mig mera ostabil under den senaste tiden, och jag är rädd för att bli psykiskt sjuk om jag bara fortsätter på och ältar det här hur länge som helst, men att söka hjälp hos psykolog är inte aktuellt för mig och det är nog inget jag skulle få till att göra själv, kanske osmart av mig men de är så det ligger till. Asdf