På tal om att vara kort

Hej E!

Nejnejnej gumman, nu har du fått det här helt om bakfoten!!! Det är BRA att vara kort! Jo, tro mig, jag är 158 cm och har genom livet utnyttjat varendaste centimeter till min FÖRDEL!

Jo, vet att vi inte borde svara personligt här, men jag tror jag kan hjälpa dig här med mina egna erfarenheter. Och genom åren har jag diskuterat det här med många andra korta tjejer och även om du är långt ifrån ensam om att känna så här, så har jag tröstande ord åt dig: i något skede vänder det. Alla vuxna, korta tjejer jag någonsin talat med har börjat gilla att vara kortväxt! De har insett fördelarna med det, men överlag också lärt sig att tycka om sig själva som de är. I grund och botten handlar det om självkänsla alltså, att duga no matter what!

Angående det där att vända kortväxtheten till sin fördel, så ska jag räkna upp lite fördelar och berätta lite personliga erfarenheter: att vara en kort tjej är riktigt skönt emellanåt - speciellt jämfört att torna upp ovanför alla andra tjejer (har jag förstått på långa kompisar) - för att man lättare känner sig kvinnlig, gullig, omhuldad och liksom lätt i kroppen då. I en grupp av människor platsar man liksom bättre i mitten. Folk tar mer hänsyn till en och hjälper en oftare! Jo, det är sant, man får oftare en bättre plats, hjälp med tunga matkassar och fler leenden! Kanske finns det djupt i människans primitiva själ att ta hand om de mindre. Speciellt killar gillar ofta att ta hand om, gosa med och vara snälla med kortare tjejer - jag tror de känner sig manligare och starkare då. Jag har haft många långa pojkvänner genom livet och en av dem uttryckte det bra: hon ryms så bra i min famn <3. Nå, nu råkar mannen i mitt liv vara "bara" 173 cm, men gud så skön han är att krama ;D Se, även korta killar är bekväma för korta tjejer!

Klart at det finns nackdelar ibland med att vara kort. Jo, att inte räckas till översta hyllan och liknande, men det är en sådana struntsaker! Även för den långa tjejen finns det alltid en hylla som hon inte räcks upp till. Men vissa personer kanske inte tar en på lika stort allvar som en lång och tung kvinna - men det kompenserar man nog med en stark utstrålning, mod att stå på sig och kunskap. Kunskap är alltid makt, så att vara duktig och kunnig och våga säga sina åsikter vinner alltid över utseende.

Men det som spelar störst roll för hur lång man känner sig och för hur lång man uppfattas av andra är KROPPSSPRÅKET och din hållning. Så här är det, att när man skäms över något, så försöker man omdevetet dölja det med kroppen. Tex en person som skäms för sina tänder håller ofta handen över munnen och skrattar aldrig med öppen mun. Utan att du märkt det så kanske du försöker dölja hur kort du är genom att kura ihop dig lite, dra upp axlarna, hålla armarna i famnen eller bokstavligen om dig själv, kika lite under lugg osv. Så ser många kortväxtas kroppspråk ut. Och det gör inte bara att du faktiskt BLIR mindre utan också att du uppfattas som mindre! Försöker du dessutom att inte dra uppmärksamhet till dig utan hålla dig lite tyst sådär på sidan av, så fullkomligt försvinner du ur människors uppfattning! Samtidigt är det som om du genom kroppsspråket skulle utstråla "jag är svag, jag är pytteliten, jag är värdelös" och då kan folk i värsta fall antingen nonchalera dig lättvindigt eller attackera dig som ett rovdjur.

Så upp med hakan, rak i ryggen, ut med bysten, släpp ner armarna, stå lite mer bredbent och liskom öppna upp hela kroppen. Och sätt på ett leende och se folk i ögonen. Då KÄNNS du längre för andra, för du tar mera plats med din utstrålning! Helt omedvetet behandlar de dig då också med mera respekt och lägger märke till dig. Vet du, när jag gick i högstadiet så fanns det en klassens drottning på parallellklassen och hon var också 155 cm lång! Och hon såg ändå ut som om hon var universums medelpunkt, trots att hon inte var så snygg eller vacker. Hon bara hade en balettdansös´ hållning, en närvaro som gjorde att man aldrig kunde glömma bort att hon var i rummet och ett snällt och vänligt sätt mot alla. Se, att hon var kort spelade ingen roll, för hon kändes så mycket större.

Så strunta i att du är kort! Det ÄR bra att vara kort! Så att du nu håller på att göra ett riktigt kraftigt komplex av det är så onödigt - och farligt!!! Alla de negativa tankarna du tjatar på dig själv med och hackar på dig själv med börjar nu påverka hela ditt liv och det är då du börjar skada dig själv! Att du börjar undvika att gå omkring offentligt får varningslamporna att börja blinka!!! Du begränsar dig själv! Du stänger in ditt liv så att det blir bara snävare och snävare! Snart börjar det påverka HELA din självbild och din självkänsla, vilket i längden kommer att ha fler negativa konsekvenser än du kan föreställa sig. Tex att du inte får det där sommarjobbet du så gärna vill ha, inte för att du är för kort utan för att arbetsgivaren uppfattar dig som blyg, tillbakadragen, ängslig och svag - eftersom du under intervjun sitter och tänker att du ändå inte kan få jobbet för du är för kort. Tänk om du snart faktiskt tror på dig själv när du tänker "Nämen han kan ändå inte vara kär i mig, jag är ju för kort..."? Och SO WHAT att folk någon gång kan säga "hon den där korta" - det är bara som att säga "hon den där rödhåriga" eller "hon den där religiösa". De menar inget med det, men det är DU som gör det till ett stort problem. Så sluta hacka på dig själv och så går du och läser allt om hur man blir av med sina komplex här på Decibel (Information -> Kropp -> Utsida&utseende)!

Och så slutligen ett bra citat: "God only lets things grow until they are perfect. Some of us didn´t take as long as others!"

Stoooor kraaaam från en annan liten tjej! Hälsar ungdomsinformatören Liselott

PS: Pratade just om din fråga med ungdomsinformatören Lena, som är 176 cm, och hon ville hälsa att det minsann är jobbigt ibland att vara lång också. Hon hälsar att hon under högstadietiden alltid tyckte det var pinsamt att vara huvudet längre och större än alla andra. Hon vill ännu inte ha högklackat och det känns jobbigt ibland när kvinnor på något vis SKA vara mindre än männen. Men även hon har lärt sig att tycka om sig själv och har en stark självkänsla!