Tjej 13.
Hej Du 13-åriga tjej!
Först och främst, ge inte upp! Allt har sin tid brukar man säga och kanske är det så att just den här perioden i ditt liv upplever du att ALLT är riktigt riktigt illa och att allt känns hopplöst. Tråkigt att du känner det som att du har velat ha hjälp men kanske inte fått den typ av hjälp du sökt – men hoppas att du har ork att ta tag i saken NU och genast kontakta någon vuxen i din omgivning. Gärna en skolkurator, skolhälsovårdare, ungdomsledare, någon från församlingen eller vänd dig till någon psykolog som arbetar med ungdomar – huvudsaken är att du inte går ensam med alla dessa tankar! Och är det så att det känns som att ingen lyssnar så får du lov att tjata tills någon tar dig på allvar. Jag tror nog att om du vänder dig till någon som arbetar med ungdomar så tas du och dina tankar absolut på allvar. Du kan till exempel printa brevet du skrev hit och ta det med och visa till någon vuxen – ibland är det lättare att uttrycka sig i brevform i början.
Sen är det ännu jätteviktigt att du kommer ihåg att inga problem löses i och med att man tar livet av sig eller att man bara önskar att försvinna. Fast man någon gång i livet kan tycka att allt är nattsvart så kommer det helt säkert ljusare tider igen!
För ungdomar i din ålder är det också faktiskt jättevanligt att man tvivlar på hur man ser ut, man är missnöjd med allt och det känns som att �?ingen fattar�?! Utseendet förändras, hormoner i kroppen gör att man reagerar ibland väldigt mycket på vissa saker, samtidigt som det kan göra en jättetrött och ledsen. Och jätteviktigt är det att trots allt försöka hålla vissa rutiner i livet och gå till skolan/äta/sova regelbundet osv. Annars finns risken att man fastnar i en ond cirkel och tycker man att man redan är fast i negativa tankar gäller det att man snabbt får utomstående hjälp att bryta detta mönster.
Du kan ju också fundera lite kring om det finns andra saker i ditt liv eller i din bakgrund som kan påverka hur du känner dig just nu. Ibland kan det vara saker som föräldrars skilsmässa, konflikter, orättvisor, mobbning, sorg, skolleda eller annat som gör att man känner sig deprimerad. Om så är fallet bör man gå till någon vuxen och tala om det som hänt i livet och försöka bearbeta det, fast det känns urjobbigt att tala om just de svåra sakerna.
Massor med lycka till och styrka till Dig! Och kom ihåg att Du ÄR värdefull för just den Du är!! J
PS från webbredaktören: läs gärna de andra frågorna både i den här kategorin och i kategorin Humöret&måendet, från svaren på dem får du fler tips och tröst.
Svar från en annan läsare - tack! Ni får jättegärna hjälpa och stöda varandra via frågorna också! Hälsar Liselott, webbredaktören:
Svar till: Jag är jätte ful
Fråga: Jag förstår hu du känner dig, förr har jag nämligen allti känt mig ful, och inte alls så aktraktiv. men d hjälper inte att kära sig! Allt kommer att bli bättre! Du kommer ennu att ändra dig i utseendet, och allt är ju inte bara utseendet utom insidan :) Tänk på d positiva me dig, vad är dina fiina sidor? Tänk bort dedär negativa, kanske du t.ex. tycker att du har fiina ögon? Det gäller att ha bra självförtroende, om man har en bra själfötroende så ser man genast bättre ut! Förr var jag oxå rund, ansiktet var bara som f*n, och kände mig oaktraktiv. Men nu genom åren så har jag ändrats, man växer, man får mera former, man lär sig nya sätt att fixa sig, och nu, efter en sån lång tiid, så har jag äntligen börjat känna mig finare och aktraktiv! :) Ja vet att det tynger ner en när man känner sig fuul , men d är bara att fösöka leva och bättra sig! Allt tar sin tid, men du kommer ennu att vara med om många saker, och bli mera nöjdare med dig själv :)
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar