Jag skär mig själv i armen med mina nycklar ibland när jag tycker livet är för hopplöst. Detta skäms jag extremt för och är väldigt rädd att någon ska komma på mig med. Får nästan panik innan en gympatimme när jag skall byta om. Rädd för att någon skall se.
Snälla hjälp!
Tove
Psykiatriska sjukskötaren/psykoterapeuten Camilla svarar
Hej på dej!
Du tycker livet är hopplöst och skär dig skriver du. Vilken annan känsla lurar bakom hopplöshetskänslan? Fundera efter en stund. Är det ilska? Sorg? Skam eller skuldkänslor över något? Försök komma ihåg när ditt skärande började? Vad hände just vid den tidpunkten i ditt liv?
Du ska inte skämmas för att du skär dig eftersom du har en orsak att göra det. Ingen skär sig för att det är roligt. Orsaken kan vara att du bär på känslor som är så svåra att berätta om för någon annan för att du kanske skäms så du håller dem för dig själv. Då blir det som en kastrull med vatten i som kokar över till sist. De känslor som kommer ut då är så pass starka att man lätt kan få panik och stark ångest. En annan orsak kan vara att man kanske en lång tid kämpat med starka, negativa känslor inombords att man till sist känner sig helt känslomässigt avtrubbad, nästan död inombords och det kan också leda till at man skär sig i hopp om att ens känna någonting.
Jag skulle önska att du skulle gå till din skolkuratoroch berätta detta. Genast du tillsammans med en utomstående får hjälp med att sätta ord på dina känslor så kommer din ångest att lätta och du kommer inte att ha behov av att skära dig mera.
Ta hand om dig
Hälsar Camilla
1 Kommentarer
Still fighting 17/03/2018 10:52pm (7 år sen)
Jag uppmanar dig inte att forsätta med det här. Det kan vara väldigt farligt att skära sig på armen, för det är lätt hänt att det blir för mycket... för djupt...Tro mig. När jag började trodde jag att jag kunde hålla mig till en "ofarlig" sax, men det är inte sant, för just nu har jag flera olika sätt att skada mig själv som kan klassas som farliga. Dessutom är det väldigt svårt att hålla sig till några få streck för plötslit har hela armen skärsår. Du vill inte bli beroende av det här. Det tar enormt på mitt psyke att se mina läkande sår i flera månader och att försöka gömma dem. Snälla, gå och sök hjälp medans "du ännu kan" och "har det lättare att komma ifrån detta". Du vill inte leva med den där paniken som du beskriver i månader. Sök hjälp, okej? Ingen kurator eller hälsovårdare kommer att döma dig. Deras jobb är att hjälpa dig. De finns där för just dig. För att DU ska må bra. Att man mår dåligt är INGET att skämmas för, även om man tar ut det på sin kropp.
Det känns fel att ge dig tips, men jag vet hur du känner dig. Paniken tömmer all den energi man har, den energin man skulle ha använt för att söka hjälp så... Jag brukar sminka över mina sår, ifall de är stängda(!). Colour correcting och concealer. Sedan finns det ju långärmade tröjor, eller så byter jag om där hemma eller går tidigare till omklädningsrummet. Man kan ju också byta tröja på någon av skolans toaletter och sen gå till omklädningsrummet för att byta resten. Kanske något armband? Men se inte dessa tips som sådana att jes, nu kan ja fortsätta med det här! Se de som tips som sparar på den energi som du behöver för att gå till hälsovårdaren/kuratorn/kompis/vuxen/lärare. Lycka till! Vi tror på dig :)
Ps; Nycklar är nog ganska så smutsiga, så ta hand om dina sår så att det inte kommer in nå hemska bakterier i din kropp!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar