Det är jätte störande, jag drar loss hudbitar med pincett och det skapar smärta och på någotvis ett inre lugn.
Men den senaste tiden har det liksom gått så överstyr. Jag drar bort hudbitar från in i näsan vilket har orsakat en riktigt stor grubba mellan skiljeväggarna och strax det bildas skorv drar jac bort det. Det här är väldigt ångestframkallande om jag inte får göra det så jag isolerar mig i min ensamhet och plockar med pincett. Likaså har jag ett skorv under naveln som inte läks då jag hela tideb drar bort huden.
Det är svårt att förklara, och det börjar bli på den nivå att jag funderar vad är det som felas? Varför kan jag inte bara låta bli?
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för din fråga. Jag kan förstå att det här börjar kännas jobbigt för dig.
Det är till en viss mån normalt att man vill peta bort skorv och sånt från kroppen, men när det börjar gå till överdrift så att det börjar begränsa ens liv så kan det röra sig om något som kallas för ”dermatillomani”. Det är ett fenomen som är besläktat med OCD, för att det vid dermatillomani känns tvångsmässigt att dra bort hudbitar eller peta på skorv. Jag kan ju inte säga säkert om det är det du lider av men du kan läsa mera om det HÄR - överlag kan det kännas skönt att veta att man inte är ensam om att känna så här som du gör.
Jag skulle rekommendera att du far och pratar med någon om detta, för det finns hjälp att få för dylika beteenden, exempelvis KBT (kognitiv beteendeterapi). Beroende på din livssituation så kan du vända dig exempelvis till studiehälsovården / arbetshälsovården / ditt lokala HVC. Du behöver absolut inte skämmas över att berätta om det här för någon professionell, för sånt här är vanligare problem än man vad kanske skulle tro även om man inte hör människor prata om det så ofta i vardagen.
Orsaken till varför vissa människor ”fastnar” i att riva bort hud och skorv kan vara många, men som du säger så kan det för endel upplevas som lugnande medan man gör det (fast det sen blir en begränsande och negativ spiral av det), speciellt ifall man överlag kanske upplever en del ångest eller oro. Sen efter ett tag kan beteendet ”fastna”, och man får svårt att låta bli och tänker på det hela tiden. Då kan man behöva öva steg för steg på att låta bli att riva huden, bli mera medveten om sina triggers/beteenden/känslor och hur man hanterar dessa, samt göra det svårare för sig själv att ”plocka”, exempelvis gömma undan pincetter. Men jag rekommenderar att du tar stöd i det här och inte lämnar ensam med det!
Det som du kan försöka tänka på är att ta hand om helheten av dig själv för att minska dina impulser att riva/plocka. Försök att så gott det går inte isolera dig socialt, att hålla regelbundna vanor med mat, sömn, och motion, och om det finns mycket stress i ditt liv så försök att minska den om det går.
Hoppas det börjar kännas bättre snart!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar