Om jag berättar åt kuratorn att jag skär mig/skadar mig på annat sätt flera gånger i veckan och gjorde det första gången mer än ett år sedan, har dock inte hållit på regelbundet sen dess men nu på senaste tiden mer, måste hen då berätta åt föräldrar?
Om jag berättar att jag sen 2 år tillbaka har haft ätstörnings tankar men först för ett år sedan börjat agera på dom påriktit och då gick jag ner flera kg men inte gått ner så mycket för att jag eftersom jag tränar 5 gånger i veckan så blir jag så hungrig till sist att på helgerna brukar jag överäta så att jag nästan stått stilla på samma vikt fastän jag äter lite och skippar måltider in i veckorna. I augusti började jag gå upp i vikt igen för jag började äta och äta för att jag va så hungrig och nu har ja gått upp flera kg men mår fotfarande väldit dåligt och tänker hela tiden på mat och försöker att inte gå upp mera. Tänker hela, hela tiden på mat och mår dålit över mig själv.
( resten far till hemliga rutan) R
En Decibel-expert svarar
Hej!
Som Tanja skrev i det föregående svaret så har en kurator tystnadsplikt, vilket innebär att allt det som diskuteras i kuratorns rum stannar mellan eleven och kuratorn. Dock finns det situationer när en kurator har skyldighet att kontakta föräldrarna. En sådan situation innebär att kuratorn fått information som utgör en livsfara eller ett hot för eleven eller någon annan.
Det är viktigt att komma ihåg att alla fall är individuella. Självskadebeteende och ätstörningar kan se mycket olika ut från person till person. Den här sorten problematik är dock väldigt allvarlig och personer behöver ofta stöd för att börja må bättre. Att våga öppna upp för en kurator kan kännas utmanande, men det är ofta värt det. Kuratorn gör alltid sitt yttersta för att hjälpa eleven och har alltid elevens bästa i åtanke.
Om jag märker att det finns skäl att kontakta föräldrarna berättar jag alltid detta åt eleven på förhand. Jag strävar till att ha elevens samtycke till att föräldrarna kontaktas innan jag gör det. Ibland kan jag behöva ringa utan att eleven vill, men detta händer väldigt sällan. Eleven får även möjlighet att ge önskemål på vad jag ska berätta åt föräldrarna; finns det något som eleven inte vågat säga själv men vill att mamma och pappa ska veta? Finns det någon detalj som jag absolut inte får säga? Hur vill eleven att föräldrarna ska lyfta upp saken till diskussion där hemma? Tillsammans med eleven funderar jag på vad föräldrarna behöver veta för att främja elevens mående och på vad som stannar mellan mig och eleven.
Utgående från din fråga låter det som att du inte mår bra och skulle ha nytta av att få dela dina tankar med en vuxen. Det kan vara en förälder, en lärare, någon inom elevhälsan eller en annan vuxen du litar på. Jag hoppas att du hittar mod och berättar dina tankar till någon. Väljer du en kurator så kan du också berätta för hen att du är orolig över att hen ska ringa hem. Tillsammans kan ni fundera över hur ni ska gå tillväga.
Kram,
Kadi, kurator
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar