Ana

Hej!
Vi blir oroliga när vi läser din text, för du är inne på en farlig väg.
Du tycker att du är fet fastän verkligheten säger något annat, du bantar, fastar, hetsäter och spyr. Allt detta är tecken på en ätstörning/begynnande ätstörning (med bulimiska drag). Du säger också att du känner dig deppad och har velat få anorexi jättelänge.

Vi som jobbar med personer som lider av olika typer av ätstörningar kan med en gång säga att en ätstörning (vilken form som helst) inte är något att vilja ha. Det är mycket allvarliga sjukdomar som inverkar på både kroppen och psyket och som förorsakar mycket lidande både för den som är sjuk och hens familj. De känslor som den sjuka oftast brottas med dagligen är stark ångest och rädsla. Det liv man tidigare levt och de saker man tyckt om att göra faller småningom bort, då all ens energi går åt att oroa sig för vad man kan och inte kan äta, för hur mycket vikten kommer att stiga när man ätit något osv., osv. Många isolerar sig från sina vänner bl.a. för att man inte orkar umgås, för att man vill undvika situationer där man utsätter sig för att äta sådant man inte planerat in osv. Hela ens liv börjar kretsa kring mat, ätande, tränande.

En ätstörning är en sjukdom och när man insjuknat kan man inte sluta med det ätstörda beteendet från en dag till en annan. Insjuknandet kan komma väldigt smygande utan att den som håller på att bli sjuk nödvändigtvis inser faran med sitt bantande. Tillfrisknandet brukar sedan ta flera år i förfogande för dem som kommer i vård. Det kan handla om långa sjukhusvistelser för dem som inte klarar sig med enbart öppenvård (t.ex. terapi). De flesta som får vård brukar ändå bli friska med tiden.

Allt detta vill vi berätta för att du skall förstå att det är ett stort lidande att ha en ätstörning. Och det du borde få nu, så snabbt som möjligt, är hjälp med ditt ätande och att få stopp på ditt bantande.

Hetsätningen är en reaktion på de tillfälliga svälttillstånden du utsätter din kropp för. Och för att komma tillrätta med detta måste du helt enkel börja äta regelbundet, varierat och tillräckligt mycket igen.

Vi tycker också att du behöver få prata med någon om dina tankar och känslor. Ett första steg till att få hjälp kan vara att gå och prata med skolhälsovårdaren, kuratorn eller psykologen eller någon annan vuxen; föräldrarna, någon lärare osv. De kan sedan ordna så att du får den hjälp och det stöd du behöver just nu, för hjälp finns att få! Vänta inte, gå och berätta hur du har det, fast redan idag!

Ylva och Ulrica