PT Laura svarar
Hej!
Jag tycker inte att viktminskning är ett alternativ för dig. Jag förstår att du jämför dig mycket med andra och det är helt normalt. Räknade ut ditt BMI (Body Mass Index) och enligt det är du helt normalviktig. Och det visste jag utan att ens räkna ut ditt BMI.
Att dina föräldrar tvingar i dig mat tycker jag inte låter särskilt sunt. Man ska äta tillräckligt med mat, men när det tar stopp så tar det stopp. Man ska inte behöva äta så man spricker. Försök begränsa ditt godisätande till en dag i veckan, till exempel lördag. Sockret gör att du blir trött och då åker humöret med. Jag tycker i detta fall inte att du behöver börja förklara för dina föräldrar varför du inte vill ha godis varje dag. Man får säga nej. Du behöver inte heller berätta för dina föräldrar att du vill gå ner i vikt. Detta är något du kan berätta för en hälsovårdare på skolan eller din gymnastiklärare, om du känner att du har förtroende för någon av dem. De har säkert också mycket bra tips att komma med.
Att springa är inte enda sättet att gå ner i vikt. Och eftersom jag inte tycker att du ska göra det skulle jag hellre föreslå muskelträning. På så sätt kan du forma din kropp och bränna fett, utan att tappa vikt. Kom i håg att äta tillräckligt så hålls allt i balans!
Du säger att du vill börja springa snabbare och att springa snabbare kommer inte att hjälpa dig att gå ner i vikt. Men vill du springa snabbare ska du köra olika sorters löpträningar (intervall och backar till exempel). Stärk nedre ryggen och magen för att behålla hållningen när du löper. Stärk även rumpan och förstås benen. Då kommer du att få mer ut av löpningen och du har muskler som håller löpsteget under kontroll och risken för olika skador minskar märkbart.
Lycka till! :)
Hälsningar,
Laura
1 Kommentarer
12/04/2018 1:21am (7 år sen)
Åh lilla vännen :(
Jag är nu 16 och när jag var 14 hade jag exakt samma komplex. Det var en tid då de flesta tjejer började äta mindre o träna mera. Detta gjorde självklart att jag blev tröttare, blir man tröttare orkar man mindre och blir mindre stresstålig, mindre stresstålig blir mera problem och då har man fastnat i en ond cykel. Sen kom den dag då ngt hemskt skedde och jag kunde /orkade inte längre ha samma kontroll över vad jag åt för jag hade "gått in i väggen" och blev sjukskriven. Få var jag kraftigt underviktig. Efter det insåg jag alla varningssignaler min kropp hade gett mig. Jag åt mer, MYCKET mer.. blev rädd såklart att jag skulle lägga på mig så sjukt många kg. På ett år gick jag upp ca 8 kg MEN det syntes inte ett smack. Enda skillnaden var att jag vart så extremt mkt piggare och gladare, på några månader gick jag upp ca 4 kg till, blev såklart lite nojig, men avvaktade för att se resultatet. På ca en månad gick jag ner de 4 kg trots att jag mumsar i mig en massa gott. Och jag mår fortfarande lika bra. Så jag är 167 cm (typ som du) och ligger på stabila ca 55 kg, vilket är skitbra, MEN! Gå för fasen inte ner nå mer i vikt! Du har precis rätt vikt för din längd. Hade inte skadat med några fler kg men absolut inget krav. Du är HELT perfekt. Du är underbar. Du kommer vara en förebild, även om de andra inte ser det nu, kommer de göra det efter de gjort samma resa som mig. Då kommer dem tänka "fan vilken tjej! Så jäkla stark som står vid sina egna initiativ och njuter av sin egen kropp!"
Så gör precis det, jag ber dig! Njut av din kropp!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar