Så här var det: jag var vid ett skidställe på gympan. Jag var där först. Jag hörde längre bort en kvinna ROPA ilsket åt någon i spåret om hur dålig denna person är, och hur dåligt den skidar och klankade ner på någon. Jag blev ju förstås uppmärksam och de här två kom närmare. Det var då jag såg det. Den här kvinnan så kallade "mamman" ropade, svärde och sparkade med sina skidor på en liten pojke i kanske 3-4 års ålder!! Jag blev helt ställd. Hon var väldigt aggressiv och bara ropade ropade svärde svärde sparkade på den här lilla pojken som såg ut att kämpa för livet för att hållas och stå på sina skidor och ta sig framåt. Det skar i hjärtat att se.. Jag vill inte ens tänka på vilka ord han fick höra. Och flera människor skidade förbi, såg allt, men gjorde inget. Jag har så dåligt samvete att jag inte gjorde något!! Men jag vågade inte. Hon såg ut att kunna stabba mig på direkten med sin skidstav om jag öppnat munnen. Jag gick närmare och gav henne så mycket blickar som jag försökte säga "vad fan håller du på med? Vad är du för en mamma??" Men hon bara stirrade surt tillbaka och fortsatte skrika på sin stackars son. Jag vill inte ens tänka på vad han måste vara med om hemma :"((( Jag vill anmäla detta, det här kan väl inte vara okej? När de åkte iväg och hon hade slängt in sin pojke i bilen skrev jag upp registernumret på hennes bil. Har jag någon nytta av det, vart kan jag anmäla? Eller ska jag låta bli? Finns det någonstans var de har hand om barnmisshandel så de kan kolla upp det? Snälla hjälp! Jag tycker så synd om den lilla pojken!!
Om mamman fortsätter så här, så när den här pojken blir äldre, kommer han nog inte orka länge med detta.. Vill inte att någon ska ta självmord för att jag inte gjorde något. Knappast hade det endå hjälpt där och då. Sådana människor som hon har nog varken samvete eller någon som helst koll på vad en förälders uppgift är. Ingen är värd att leva med en sådan förälder. Orolig
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej!
För det första: bra att du tänker göra något nu! Okej att du inte ingrep när du såg det hela, men du är bara människa. I en sådan där situation blir nog de flesta av oss så ställda och chockade att vi inte kommer oss för att ingripa. Tyvärr, måste man ju säga, men så är det som de flesta reagerar. Plus, såklart, att elaka människor är skrämmande, man blir rädd att de ska attackera en själv, antingen verbalt eller fysiskt. Som du skrev, var hon så där våldsam mot sin son, och då tänker man nog att sannolikheten är stor att hon ska bete sig liknande mot främlingar. Våldsamma människor brukar sällan faktiskt ta till våld mot andra människor, men man är ju ändå rädd för det.
Och så har vi nog alla österbottningar lite fel av att inte riktigt iddas eller våga lägga oss i andra människors liv. Vi är dåliga på att våga säga till och klandra eller tillrättavisa andra, speciellt barnuppfostran anses som en väldigt känslig sak. Säkert därför ingen annan heller vågade ingripa, fastän de såg vad som hände. Det ursäktar ingenting, vi är alla skyldiga att ingripa när vi ser att någon far illa, och speciellt vuxna som såg det borde skämmas för att de inte gjorde något. Vi vuxna är alltid skyldiga att bland annat anmäla misshandel av barn till socialen. Du däremot är ännu minderårig, men jag tycker ändå att det är jättejättebra att du är villig att anmäla händelsen! Du tar ett ansvar och gör det rätta när vuxna mesade ur! Du borde få en enorm guldstjärna!!!
Det du kan göra nu är alltså att ringa till socialbyrån i din stad/kommun och berätta vad du såg. Kontaktuppgifter hittar du på stadens/kommunens hemsida. Du kan även ringa socialjouren, som gäller för hela Österbotten, om du inte hinner nu under kontorstid. De kan då anteckna och så kan ni göra en barnskyddsanmälan tillsammans. Om du vill kan du ta med mamma som stöd, eller en kompis. Kom ihåg att du ju gör det här för pojkens skull, detsamma gör socialarbetarna. Barnskydd betyder just precis att skydda barnen, så socialarbetarnas uppgift är att stå på pojkens sida. Att göra en barnskyddsanmälan betyder egentligen att man gör en orosanmälan, man berättar för socialen att man är orolig för någon, och så kan socialen börja titta närmare på den familjen. De stormar inte in och omhändertar barnet direkt eller något, de bara börjar utreda fallet. Du får vara anonym inför mamman om du vill, mamman behöver inte få reda på vem du är (socialen säger inte vem du är) utan de kan säga att ett vittne till händelsen i skidspåret har berättat. Genom registernumret får ju de reda på vem hon är.
Eventuellt kanske socialen redan känner till henne, kanske det redan kommit in barnskyddsanmälningar mot mamman/familjen, det kan vi inte veta? Och fastän vi som sagt är skyldiga att göra anmälan när vi blir vittne till liknande händelser, så är det faktiskt "bra" ju fler barnskyddsanmälningar en person får på sig, för då tas fallet på ännu större allvar. För att förtydliga; klart att det är fruktansvärt att man måste göra barnskyddsanmälan över huvud taget, men i dessa tider, då socialen har lite resurser och många fall, så ger fler barnskyddsanmälningar för samma person sorgligt nog mera tyngd åt fallet, de prioriterar det.
Så snälla, håll fast vid modet nu och ring socialen och berätta vad du såg. De behöver få veta det här! Vill de sedan att du gör en barnskyddsanmälan, så berättar de hur du gör den. Jag är inte helt hundra på hur det är när du inte är myndig, jag kan ta reda på idag (vi ska faktiskt till socialen i Korsholm idag och göra ett Decibel besöker-reportage, så då kan jag fråga), men de berättar nog allt du behöver veta åt dig i telefon.
Igen, guldstjärna åt dig <3 <3 <3!!!
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
Hej! Nu har jag tagit reda på mer: du kan nog göra en barnskyddsanmälan fastän du är under 18. Men vill du vara anonym ska du inte uppge ditt namn för socialarbetaren heller, det är enda sättet att förbli helt anonym. Du fick annars stort, varmt beröm för att du var villig att göra barnskyddsanmälan, de hälsar att du är guld värd! <3 :D
Hälsar Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar