Dålig relation...

Hej!

För det första så har du helt rätt i det att ett barn skall absolut inte behöva vara rädd för sina egna föräldrar! Det vore jätteviktigt för din egen hälsa att försöka på något sätt samla mod igen för att berätta om dessa saker till någon professionell som arbetar med ungdomar. Du skriver att du redan talat med skolhälsovårdaren - vilket var jättebra - även om det kändes jobbigt när hon ringde hem, men det kanske var nödvändigt att göra det. Ibland kan det dock hända att det inte liksom räcker med att någon ringer hem en gång, det kan hända att det behövs fler diskussioner med dina föräldrar innan läget förändras. För en förändring låter det som att det måste bli i ditt fall.

Och det är säkert inte lätt att våga öppna sig för någon, men försök ändå att göra det. Du skriver att du ska börja gå hos någon nu, kanske är det någon du kan försöka förklara hur du känner för? Det går bra att även säga hur rädd man är för kontakten hem och det kanske finns olika alternativ för hur man kunde sköta den saken – fråga bara!

Viktigt vore ju då också att den som försöker hjälpa dig, vet om att du är orolig för att ”bli utskälld” hemma för olika saker.

I brevet framkommer inte riktigt vad det är fråga om för problem som pågår hemma hos er, men det verkar som att du mår väldigt dåligt av allt det här. Det kan ju hända att också dina föräldrar mår dåligt på något sätt? Kanske det skulle vara bra att dom även diskuterar med någon annan vuxen om allt det som känns så jobbigt?

Ofta brukar det faktiskt också vara så att man är mer orolig och rädd FÖRE man börjar ta itu med ett problem hemma i familjen och sen kanske det känns lättare i alla fall, för alla inblandade. Kanske kan du till och med visa detta brev du skrivit till någon vuxen? För ibland är det ju lättare att skriva, än att prata om saker.

Hoppas du hittar mod och styrka för att gå och prata med någon! För så länge ingen riktigt vet hur du har det, så är det svårt att få en förändring. Förändringar kan såklart vara skrämmande, men så länge du öppet berättar till den eller dom som du går och pratar till, så är det lättare att få fram rätt sorts hjälp till din familj.

Eftersom det inte framgår i ditt mail exakt vad saken handlar om är det svårt att svara på om den person du skall gå till kommer att kontakta dina föräldrar. Men, det kan ju hända att det faktiskt är det enda rätta – och kom ihåg att ni kan ju sen tillsammans komma överens HUR det sker, NÄR och VAD som kommer att sägas till dina föräldrar, så du inte behöver gå omkring och oroa dig i onödan för sånt.



Massor med lycka till!