Familj..?

Hej, 

Tack för din fråga! Det du beskriver om en familj i hemliga rutan är ett mänskligt behov, att känna sig som att man hör hemma någonstans. Det är fint att du kan beklä denna önskan, detta behov i ord, då kan man också börja fundera vad det finns att göra åt saken. Alla är värda att vara saknad av någon.

Till din första fråga angående eftervård. Enligt barnskyddslagen har barn som vårdats utom hemmet eller efter en sex månader lång placering som genomförts som stödåtgärd för öppenvården, rätt till eftervårdens stödåtgärder ända till 25 års ålder. Jag ringde upp ledande socialarbetaren i din kommun, och fick tyvärr höra att eftervården inte gäller för dem som varit klient inom barnskyddets öppenvård. Man måste alltså ha vårdats utom hemmet eller varit placerad. Så på basen av svaret jag fick från socialen i din kommun, har du inte rätt till eftervård. Men det du kan göra är att kontakta vuxensocialarbetet i din kommun. Vuxensocialarbete ger handledning och rådgivning och stöder unga klienter i ärenden som berör exempelvis livshantering. Oftast görs en bedömning av servicebehov tillsammans med en socialarbetare och en socialhandledare, och sedan bestämmer man ifall ett klientskap påbörjas, och vad klientskapet innebär (exempelvis socialhandledning en gång i veckan under 3 månaders tid). Socialhandledaren borde ha koll på tjänsterna både inom socialen och regionen, och tillsammans med hen kan ni fundera på hurdana alternativ det finns just för dig. I vissa fall kan du också bli beviljad t.ex. en stödperson via socialen. 

Angående din andra fråga, så tror jag tyvärr att det kan vara knepigt att hitta en s.k. stödfamilj, med tanke på din ålder. Men det finns också andra tredje sektor tjänster som är regionalt bundna, som kanske skulle kunna motsvara i någon mån det stödet du efterfrågar, t.ex. i form av en stödperson eller vän. Även diakonin kan ha alternativ för ensamhet som kan vara värda att forska i. Åtminstone borde du kunna få kontakt med en diakonissa och få hjälp i ditt sökande.

Det sista alternativet jag ännu kommer att tänka på är att fundera över de kontakter du har sedan tidigare – finns det en väns familj som du känt dig välkommen hos, eller faddrar eller dylikt som du känt dig trygg hos? Du kan ju alltid kontakta någon du upplevt som varm och trygg och fråga ifall du fick besöka hen/dem nu som då? Du kan ju också öppna upp din situation och din längtan, det är ju så förståeligt att man vill höra hemma någonstans. Det finns också möjligheten att lägga in en annons i en tidning(/SoMe-grupp) med spridning som kunde passa ditt regionala läge. Jag tycker det varje år står i tidningen om personer som via tidning eller SoMe t.ex. letat efter en familj att äta julmiddag tillsammans med. Det finns en hel del äldre personer som är utan familj och säkerligen skulle älska att bli besöka nu som då (sådana kanske också Röda Korset, diakonin eller annan tredje sektor aktör har kontakt med?). Dock vill jag uppmuntra till försiktighet ifall du skulle vilja testa på tidning/SoMe, och beakta din säkerhet innan du besöker någon helt främmande utanför en organiserad serviceform.

Jag önskar dig lycka till i ditt sökande och hoppas med hela mitt hjärta att du hittar det du letar efter!

Många varma hälsningar,

Mathilda och Jannike

Luckan r.f. Unginfo