Jag och min pojkvän bråkade ganska häftigt för en vecka sedan (15.10) så vi sa dumma saker som vi inte menade. Jag berättade detta för min mamma i god tro för jag behövde lite stöd då. Jag pratade inte med min pojkvän igen före 19.10. Då blev vi sams igen och vi båda sa förlåt via meddelande.
Jag pratade inte med min mamma igen om vårat bråk eftersom jag vet att hon vet att vi bråkar ganska ofta och det alltid reder ut sig. Jag träffade min pojkvän i fredags, men jag sa inte rakt ut att jag skulle träffa honom för jag antog att hon förstod att det var honom jag skulle träffa. Hon frågade även då jag kom hem vad min pojkvän sa, men jag tyckte det var så pinsamt så jag ville inte svara på den frågan.
I lördags sa jag att jag skulle på en liten roadtrip med honom över kvällen, men då sa det stopp direkt. Min mamma blev otroligt arg att jag fortfarande var ihop med honom och att jag ens skulle träffa honom. Jag var helt oförstående eftersom hon visste att jag redan dagen före träffat honom, men nu sa hon bara att hon hade varit så orolig då jag varit ute på fredagen då det varit så kallt och mörkt. Hon var även väldigt ful i mun mot mig och sa att jag aldrig hjälper till och att jag är värdelös. Jag blev otroligt ledsen och grät hela kvällen.
Idag (22.10) frågade jag om han kunde komma hem till oss. Då blev hon arg och sa nej det får han inte! Då sa jag att han iallafall hade sagt förlåt till mig, till skillnad från henne. Hon ber mig aldrig om ursäkt då hon fått mig att gråta eller betett sig illa mot mig.
Hon sa att han får komma på ett villkor, hon kommer då prata med honom och skälla ut honom för att han sårat mig då vi bråkat. Jag gick inte med på detta, för jag anser att hon inte har något med vårat förhållande att göra! Jag berättade om vårat bråk till henne för jag behövde stöd i stunden, jag tycker inte att hon ska skälla ut honom då, när vi är sams igen.
Jag sa att hon inte kan hindra mig från att vara tillsammans med honom så svarade hon ''Varför inte? Han kommer aldrig få komma hit mer, och pappa kommer hämta dig direkt från skolan alla dagar nästa vecka, så du kommer inte kunna träffa honom.'' (Hon själv kommer vara bortrest nästa vecka så hon har lagt över ansvaret på min pappa, att han ska se till att jag inte träffar min pojkvän.)
Detta kan väl inte vara rätt? Jag mår otroligt dåligt över detta och jag vill så gärna träffa min pojkvän igen. Min pojkvän vet hur situationen ser ut och han tycker också att detta är helt fel.
Vad ska jag göra? Mina föräldrar kan vara väldigt stränga och så arga så man blir rädd om man inte sköter sig. **
Har de rätt att göra såhär mot mig och vad kan jag själv göra? Måste jag genomlida detta? förbannad
Socionomstuderande praktikanten Annica svarar
Hej!
Vad bra att du kunde berätta för din mamma då du behövde stöd. Jag förstår din besvikelse över att du upplever att hon ”missbrukat” ditt förtroende genom att hon fortfarande håller kvar vid din och din pojkväns konflikt trots att ni har sagt förlåt till varandra och gått vidare. Det låter för mej som om det fortfarande ligger något där som gör din mamma hemskt upprörd. En mammas första reaktion på att någon har behandlat hennes barn illa eller utsatt henne för obehag är att skydda barnet från obehaget. Tex, mamma får veta att man kan beställa droger på nätet så är hennes första tanke att förhindra detta ska och kanske vilja ta av dej telefon för att förhindra att detta sker. Du förstår, tanken är god; skydda sina barn från ont och det är instinktivt.
Kan det vara något som din pojkvän sade till dej när ni bråkade? Trots att man blir osams så får man inte säga vad som helst till varandra och jag undrar om din pojkvän passerade en gräns vid ert bråk? Trots att man är osams så ska man respektera varandra och att man är arg ursäktar inte att man använder grovt språk, nedvärderar eller kränker. Din mamma är tydligen hemskt orolig för dej av någon anledning och vill skydda dej, hur konstigt det kanske än låter. Så jag funderar om det är så att du av någon orsak förlåter honom för saker som du egentligen inte borde? Kom ihåg ditt egenvärde och kom ihåg att också han måste ta ansvar för vad han säger till dej, han har ingen som helst rätt att trampa på dej eller säga vad som helst trots att han är arg. Du har ingen skyldighet att förlåta honom för vadsomhelst fast hur kär man än är.
Ändå, har hon ingen rätt att säga saker som att du är värdelös och inte hjälper till. Att du skulle vara värdelös för henne är nog helt tvärtom, hennes barn är det värdefullaste hon har och det kan också ge en förklaring till varför hon reagerat som hon gjort. Självklart har hon ingen rätt att göra dej ledsen med att säga såna saker! Hon borde be dej om förlåtelse också när hon har gjort dej ledsen. Att det är konflikter i familjen är väldigt tungt, det är ju hemma som man ska få vila och känna sej trygg. Jag förstår att du känner dej tudelad när hon inte accepterar din pojkvän längre, du ska ju inte behöva välja mellan de två.
Ett steg närmare vuxenlivet är att man kan föra en ömsesidig dialog på ett moget och sakligt sätt och det skulle vara viktigt att ni reder ut detta. Viktigt är att hålla diskussionen saklig och inte låta känslorna rusa iväg, känner man att man håller på att tappa humöret är det bäst att ta ett avbrott för att sen återuppta diskussionen. Blir stämningen hetsig kan man säga saker som man inte menar och situationen låser sej. . Det kan ge er en möjlighet att säga hur ni båda känner det och hur ni vill ha det i framtiden.
Kram, kram från Annica!
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar