Hur ska jag hjälpa min bästis?

Hej Mandy23!

Förlåtförlåtförlåt att du fått vänta lite på svar, det var inte alls meningen, jag trodde Sanna hade svarat och hon trodde jag hade svarat. Usch, dumma oss. Puh, våra hjärtan bara dunkar av chocken nu och vi hoppas att du inte gett upp hela idén om att hjälpa din kompis - och lite också att du inte är arg på oss :S Men nu vännen, ska du få så många tips på vad du kan göra som vi bara kan gräva fram ur våra huvuden.

För det första så MÅSTE du prata med någon vuxen om det här. Visst är det hennes (din kompis) liv och du har inte ansvar för henne - men man kan ju bara inte blunda och låtsas att man inte ser när kompisen far illa. Men inte ska du heller behöva lösa alla din kompis problem, det finns det en massa utbildade och erfarna vuxna som kan hjälpa till med. Och vännen, det du ska komma ihåg här är att du inte måste ha några bevis för att kompisen blir misshandlad för att kunna berätta det för någon, det räcker bra med misstankar! Fastän det inte skulle förekomma något våld, så räcker det att du tycker att hon verkar må dåligt. Ingen ska ju behöva må dåligt av hemförhållandena. Var inte heller rädd att någon ska bli arg på dig - du ska nu bara göra det du tycker att är rätt och stå på dig!

Om du borde berätta först för din kompis att du tänker prata med någon vuxen, det kan vi inte säga. Det beror på hur du tror att hon skulle ta det. Det finns många unga som har det jobbigt hemma och som på något vis tycker att det är deras eget fel och att det är de som måste skämmas för sina föräldrars sätt att behandla dem. Men om det är så att din kompis misshandlas hemma så är det ju inte henne det är fel på utan på hennes mamma. Det är mamman som gör fel och det är mamman som borde vara vuxen nog att behärska sig själv. Mamman behöver hjälp! Om det är så att din kompis skäms och mår dåligt, så kan hon bli upprörd till att börja med för att du berättar åt någon vuxen. Många som far illa så försöker förtvivlat låtsas som ingenting och drar man då fram problemet i ljuset så måste de ju se det i vitögat. Men hon kommer att tacka dig så småningom, för klart att ingen VILL fara illa. Hon är bara i den komplicerade situationen att hon älskar sin mamma också.

Det finns alltså massor av människor du/ni kan prata med. Om du vill berätta för kompisen först, så kan ni gå tillsammans till någon av de här vuxna, eller så går du ensam först. Då kan du komma överens med den vuxna, om du verkligen vill det, att den vuxna inte ska säga att det var du som berättade. Din kompis kanske ändå förstår att det var du och ibland är det kanske bättre att vara ärldig från början. Men låt inte kompisen övertala dig att inte säga något åt någon. Det är tungt för henne nu och det är mycket möjligt att hon tror att det skulle vara lättare att stoppa huvudet i sanden som en stuts och bara hoppas att problemet går över av sig själv. Men fastän det skulle gå över av sig själv, så sitter nog såren kvar i själen och gnager, så din kompis behöver hjälp med att hantera det. Oavsett behöver nog din kompis dig under den här tiden, behöver ditt stöd och din förståelse och din odelade kärlek.

Skolkuratorn är en bra person att börja prata med. Tillsammans med henne(/honom) kan ni tala om allt och hon kan hjälpa er både med känslorna och med det praktiska som borde göras nu. Någon borde ta tag i det här och börja reda ut vad som verkligen händer, och det bästa sättet att gå till väga (åtminstone i Finland) är att någon gör en barnskyddsanmälan. Det ska man alltid göra när man misstänker något brott mot barn (under 18 år - och man behöver alltså inte ha bevis) och det innebär inget farligt. Då kommer bara socialen i kommunen att kolla upp kompisens familj och prata med mamman. Ibland hjälper redan det, att någon vet om det som händer, och så slutar det jobbiga. En barnskyddsanmälan betyder alltså bara att de börjar reda ut allt och försöka hitta de lösningar som blir bäst för din kompis, så att kompisen ska börja må så bra som möjligt. Meningen här är absolut inte att din kompis ska börja må mycket sämre eller bli ännu olyckligare. skolhälsovårdaren kan också hjälpa, ifall det är så att ni hellre vill gå till henne.

Andra vuxna som ni har förtroende för går också bra, det kan vara allt från en ungdomsledare på ungdomsgården, en favoritlärare eller -tränare, en annan kompis mamma - eller så kan ni gå/ringa/sms:a/mejla direkt till någon av alla de organisationer som hjälper unga. Här i Österbotten finns bland annat Ungdomsstationen Klaara och Folkhälsans tonårspoliklinik och alla församlingarna har också ungdomsarbetare som kan hjälpa. Du kan åtminstone fråga någon lärare i skolan eller kolla på din egen kommuns hemsidor vilka organisationer som hjälper unga i er region.

Snälla söta rara orka vara där för din bästis nu, okej?! Vi vet att det är jobbigt och tungt för dig också, men alternativet skulle vara så mycket värre - du kan ju inte låta din kompis fortsätta att må dåligt. En gigantisk stor styrkekram åt dig nu, vännen, och skriv jättegärna in igen ifall du behöver - eller bara för att berätta hur det gick (vi är så oroliga nu :( )
Hälsar ungdomsifnormatörerna Liselott och Sanna