Jag är rädd för att inte bli ledsen

10.10.2015
Hejsan!
I flera år nu har min farmor ( bor i Närpes ) haft problem med ålder och en sjukdom som heter epilepsi. Det har gått upp och ner med måendet och för ungefär ett år sedan hade hon en stroke. Stroken gjorde att hon blev tvungen att lära sig att tala igen etc. Nu senaste veckorna har hon haft mindre epilepsi-anfall. Så hon har varit bunden med hemmtjänst. Förra natten fick jag veta att hon åkt med ambulans till Vaasa. Jag fick ej veta varför, men nu är hon där och mår inte bra.
Ingen vill säga det, men alla vet att hon inte har länge kvar. Hon förstår själv inte sin sittuation, och förstår inte varför hon måste vara på sjukhus. Hon har varit med mig hela livet och jag känner för henne just nu. Men inte tillräckligt.
Jag känner en BEDRÄGLIG kännsla att jag inte kommer vara ledsen om hon, dör.
Klart jag kommer vara ledsen, men det känns som om det är bara något jag kan skaka av.
Jag vet att jag borde bli ledsen, och jag hoppas att jag blir. Men om jag inte blir, hur ser det ut då? Är alla med om detta eller är det bara jag? Kommer jag att kunna "skaka av mig det", eller kommer jag att sörja?
M.v.h
En vanlig kille En vanlig kille

Ungdomsinformatören Jenny svarar

13.10.2015

Hej!

Du skall inte vara orolig för dina känslor för det finns inte ett rätt eller fel sätt när det gäller sorg eller att sörja. Vi är alla olika och alla har sina egna sätt att bearbeta sorg. Sorg är  alltså inte en endaste känsla, ofta tänker man kanske på en massa gråt då man talar om sorg, men sorg kan också göra en till exempel tyst eller arg (inget fel med en massa gråt heller). Sorgen ändras också med tiden. Kan hända att man inte riktigt förstår att personen har dött just då det händer eller ännu på begravningen, känslorna som kan vara hurdana som helst kan också komma ut först efter att en tid har gått, då man märker att personen faktiskt är borta. Det är ändå viktigt att låta sig själv känna som man gör och sörja på det viset som är naturligast för en själv.

Att du skriver till oss är ett av dina sätt att bearbeta det som har hänt och det som kommer att hända. Det du skriver berättar hur viktig din farmor är för dig och att hon kommer att bli saknad när hon går bort. Det viktigaste är att du har dina känslor inne i ditt hjärta -du har bra minnen om din farmor och om tiden med henne, som du alltid kommer att bära med dig i ditt inre. Då din farmor inte längre är här, lever hon i ditt hjärta och kanske i dina berättelser om henne för dej andra nära personer.

Var inte orolig, låt dig bara fritt känna sådana känslor som kommer. Inga är rätta eller fela -de alla är ditt eget sätt att sörja.

Läs gärna också våra informationssidor om sorg här: Mera om sorg, så kan du läsa mera om t.ex. olika sätt att sörja.

En styrkekram av, ungdomsinformatören Jenny

P.S. Om du vill skriva mera, så får du gärna göra det.

 

1 Kommentarer

  • fjkf 10/10/2015 1:54pm (9 år sen)

    Man brukar säga att när dina mor/farföräldrar dör gör det inte lika ont sen asså vi alla kommer dö din mormor/farmor har levt sitt liv o är antagligen klar snart många gammla vill dö iaf om det finns nån som väntar dom på andra sidan som tex min mormor strax innan hon dog gick hon o la sig o strax innan hon somna log hon o sa att min morfar va där han o hennes föräldrar hon sa typ äntligen dom är här för att hämta mig o hon va glad för hon va gammal o sjuk jag trodde hon bara sa massa som inte stämde för hon va ju gammal. iaf så somna hon sen nån stund senare hörs ett konstigt ljud från rummet o när min morbror går in är hon död såklart man blev ledsen jag älskade min mormor men sånt är livet o det är ju inte lätt att va gammal ha ont överallt hela tiden o oavsett vad som finns på andra sidan så finns ju folk där som gått före iaf så jag tänker man blir ju mer ledsen omnån ung dör men döden är ju något som kommer komma för alla o du känner sådär just för att din mormor fått leva så länge o att dö är att få vila från alla smällar som kommer från olika håll i denhär världen

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Vad ska jag göra? Vet inte vart jag ska ta vägen. Pappa ropar, tar oss i öronen, lägger tvål på munnen och andra saker. Brukar säga att vi inte är hans barn utan mammas barn. Vet inte vad jag ska göra...
Läs mera

Ingen i min familj tror på något jag säger, de hittar på sina egna sammanslutningar och bråkar med mig istället. min mamma och pappa bråkar med mig för att de tror att jag hoppade av skolan och ringer...
Läs mera

Hej! Mina föräldrar satte ner familjen i slutet av oktober 2023 och berättade att mamma ville skilja sig från pappa. Pappa tog det väldigt hårt och visste inte vad han skulle göra. Han försökte föresl...
Läs mera

En av mina vänner har självmordstankar pga psykiskt våld av föräldrar
Läs mera