jag tror att min pappa är otrogen

Hej anonym!

Äschdå vännen, det är en mycket knepig situation du befinner dig i nu. En sådan situation som man önskar att barn aldrig skulle behöva befinna sig i: att de aldrig skulle behöva fundera och oroa sig, aldrig behöva ta ställning i föräldrarnas situation, aldrig bära ansvaret för någon hemlighet. Men nu råkar du ha sett något du inte skulle ha fått se - du hade ju ingen rätt att kolla hans telefon. Även föräldrar har rätt till privatliv, även om det kan vara svårt för barn att förstå. Alltså nu menar jag inte att han har någon rätt att vara otrogen, utan att han ska få ha delar av sitt liv för sig själv, att han inte är skyldig att berätta precis allt för sina barn. På samma sätt som att du kan välja att hålla vissa saker hemliga till och med för allra bästa vännen, eller som att ingen har rätt att läsa din dagbok. Det är alla människors rättighet. Men gjort är gjort.

Däremot har din pappa en skyldighet jämtemot din mamma och familjen. När man gifter sig med varandra - egentligen redan när man blir tillsammans med någon - så lovar man att bara vara med den människan (romantiskt och sexuellt). När man skaffar familj blir det ännu viktigare att inte riskera familjens välmående genom att göra saker som skulle kunna splittra familjen eller såra familjemedlemmar. Man har ett väldigt stort ansvar och i de flesta fall, så går familjen alltid först, före de egna önskemålen och känslorna. Men det är ett medvetet val man gör, varje dag eller åtminstone inför varje lockelse man träffar på. För samtidigt som man älskar någon och har lovat att vara den personen trogen, så är vi inte blinda och döva för omvärlden. Vi träffar nu som då på andra personer det "klickar med", som vi blir attraherade av. Men för det allra mesta lämnar det bara vid någon extra blick och så går man vidare med sitt familjeliv. Man låter sig inte börja få känslor för personen ifråga och man gör ingenting åt lockelsen.

Men ibland så kan man inte riktigt motstå lockelsen av någon anledning. Det kan vara för att man har tråkigt i sitt eget liv, för att man har problem i sitt eget förhållande hemma eller för någon annan av en massa andra tänkbara orsaker. Men om man faktiskt gör något åt den här attraktionen till någon annan än sin fru, så då är det ett medvetet val man gör. Man kan inte säga att man inte kunde rå för det, för det gör man alltid. Och man har alltid ansvar för sin egen relation, det är ens egen uppgift att reda ut vad man ställt till med. Däremot är det inte alls sagt att man, bara för att man klickar med någon annan, genast hoppar i säng med den människan. Man kanske "bara" flirtar - men vad som är "bara" och vad som är otrohet, ja det har alla människor lite olika uppfattning om. De flesta anser att det definitivt är att vara otrogen att ha sex med en annan människa. Men en del anser att det är otrohet redan att dansa med en annan människa, eller att bli förälskad i en annan människa - och den andra ytterligheten är så kallade "öppna förhållanden", där ett par kommit överens att det är okej att ha sex med andra människor, bara det inte går ut över familjen på något vis.

Det är dock inte DIN uppgift att reda ut vad din pappa kan tänkas ha gjort eller inte gjort, känna eller inte känna för någon annan eller vad just dina föräldrar anser vara otrohet. Det är hans ansvar. Men nu går du omkring och funderar och oroar dig, bär på den här jättestora hemligheten som du inte ens kan vara säker på att är något att oroa sig för. Fast tecknen tyder ju nog på något misstänkt. Vad du borde göra åt saken - ja det skulle säkert varje människa du frågar ha en egen åsikt om. En del skulle säga att du borde berätta för honom vad du sett, en annan del skulle säga att du borde berätta för mamma och en tredje del skulle säga att du borde hålla tyst om det för båda. Och alla skulle de ha sina motiveringar till varför deras val skulle vara det rätta. För så fungerar moral ibland. Alla håller i princip med om att otrohet är fel. Men vad man sedan borde göra när någon eventuellt bryter mot de moraliska reglerna råder det nog en massa delade meningar om.

Vår personliga åsikt är att du borde visa bilden av snappen åt din pappa och fråga vad det är frågan om. Vår motivering är att du inte har ansvar för dina föräldrars förhållande eller din pappas känslor och agerande. Han har ansvaret för det, men samtidigt har han ansvaret för att du ska må bra och inte behöva gå omkring och oroa dig och vara osäker. De här misstankarna får kanske hela din grundtrygghet i gungning, eftersom du inte vet om du kan lita på honom, och du skulle inte må bra av att behålla hemligheten för dig själv. Sedan finns ju såklart också möjligheten att det inte var något, att du missförstått allt. Då har han chansen att rätta till missförstånden och du skulle återfå tryggheten. Men om det är något, och du har vetat om det, och otroheten leder till skilsmässa i värsta fall, så skulle du hamna på en samvetsfråga som inte är din att bära. Då funderar du troligen om du borde ha berättat åt mamma, och kan till och med ta på dig en del av skulden (fastän du absolut inte är skyldig till något, det är i så fall han som bär skulden). Visst kan det hända att om du berättar för pappa, att det kommer fram att han verkligen är otrogen, och att det då leder till kris. Men igen, det är hans ansvar. Det är han som har skapat orsaken till krisen, inte du som drog fram hemligheten i ljuset. Du är inte skyldig här.

Så vår personliga åsikt är att du borde berätta för pappa om dina misstankar. Men det är bara en åsikt. Vi kan inte bestämma för dig, utan det här valet är ditt. Ibland hamnar man att ta jobbiga beslut i livet, där inget av valen verkar vara riktigt bra, där alla val för något illa med sig. Det är orättvist och hemskt att du råkade ut för att vara tvungen att göra ett val av det här slaget, men livet är sådant ibland, hur futtigt och krasst det än låter att säga det.

Vi håller tummarna att allt bara ska vara ett missförstånd och att du snart ska må bra igen <3

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Alexandra