Ja e extremt trött på hur vi har det hemma, nu låter det allvarligare än vad det är men det är psykiskt jobbigt.
Min bror som är 13 är extremt jobbig, detta säger jag inte för att vi är syskon utan det är verkligen så. Han lyder aldrig när man säger något, han sitter alltid med sina hörlurar i sitt rum och hör aldrig vad man säger och han skriker när han spelar.
På morgonen måste jag alltid säga åt honom minst 5 ggr för att han ska stiga upp.
Jag har under flera år känt mig ganska självständig, jag hjälper dessutom till hemma med allt som behöver göras, det gör aldrig han. Han tror han kan få allt serverat och vill ha nya saker hela tiden. Själv sparar jag tills jag behöver.
Det värsta är ju att mina föräldrar typ låter detta hända, de har sagt åt han flera gånger att t.ex bädda sängen eller byta sängkläder. Men han gör inte det och då är någon annan och måste byta hans sängkläder. Ja e trött på att det ska vara så här, jag orkar inta att alla ska skrika på han hela tiden vad han ska göra. De e int bara han som drabbas, utan även jag som måste höra på allt hela tiden!
Jag önskar att jag skulle ha jobb så jag skulle kunna flytta hemifrån…
Jag är fysiskt samt psykiskt trött på allt, vad tusan ska jag göra?? Irriterad storasyster
UngInfo svarar
Hej!
Jag beklagar faktiskt att du skall ha det som du har det! Syskon är ofta olika och jag förstår att du tycker att din bror är väldigt jobbig, som leder till att allt blir jobbigt. Som du säkert förstår kan jag inte ge dig en lösning på problemet här och nu, men det skulle vara väldigt viktigt att du pratar med dina föräldrar om hur du känner det. Säg ärligt hur du mår och försök få dem att förstå att det måste bli en ändring.
Väldigt viktigt skulle även vara att du regelbundet pratar med någon om din frustration. Det kanske inte hjälper direkt, men negativa tankar är viktigt att få ut - prata om, så känns det lättare.
Om det känns ok skulle du kunna kontakta kuratorn på din skola och prata med henne. Du kan även komma in på vår stödchatt Ärligt talat, där du helt anonymt kan "prata" med en handledare eller med vår psykolog.
Att prata med din bror och förklara för honom hur det är att bo med honom skulle även vara bra. Han är nu mitt i "värsta" puberteten och är kanske inte så förstående, men jag är säker på att dina ord fastnar i hans minne och i något skede börjar han tänka lite.
Jag önskar dig allt gott! Sköt om dig och var ärlig med dina medmänniskor om hur du känner det och hur det påverkar dig - du behöver inte vara någon super människa bara för att din bror är jobbig!
Hälsningar Marina / Unginfo
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar