min pappa är otrogen!

Hej!

Nu har både vi och Storasystrarna funderat fram och tillbaka på din fråga, för den var verkligen inte lätt. Det är nog nästan bara så att vi bara kan ge våra egna åsikter och kanske fundera vad vi själva skulle göra i din situation - det finns nog inget "rätt svar" på din fråga. Inget "Gör så här så blir allt bra".

Nu vet vi ju inte ifall du och din bror pratat med din pappa (eller mamma) eller någon annan om det här, om något mera har hänt på de här dagarna sedan du skrev, eller om känslorna överlag lugnat ner sig. Om läget är oförändrat, så funderade vi nog tillsammans här att ni kanske borde berätta åt er pappa att ni vet. Dels för att NI inte mår bra av att gå omkring och bära på hans hemlighet. Hur känns det tex när ni är med er mamma, tänker ni på det då, mår dåligt över det ni vet och oroar er för både era föräldrars och hela familjens framtid?

Dels för att förhållandet mellan er mamma och pappa inte är erat ansvar, det är DERAS ansvar. Ni har inte ansvaret för deras gemensamma lycka. I det här fallet är det alltså er pappas ansvar, det är han som borde reda upp det han ställt /håller på att ställa till med. Tyvärr måste vi berätta att otrohet (eller på väg ditåt) så gott som alltid bara är ett symptom på att något är på tok i förhållandet, inte orsaken till att det blir dåligt. Är man lycklig och allt är frid och fröjd, så blir man inte så lätt intresserad av någon annan, man kan avstå och man söker absolut inte efter sådana saker som man känner att man borde få i det förhållande man redan har. Så eventuellt är det så att det inte är så väldigt bra mellan era föräldrar - de har bara inte visat något för er barn, för det gör föräldrar sällan - och då borde de reda ut det, jobba på sina problem och besluta sig för hur de ska gå vidare. Men igen, det är inte NI barn som ska göra det här åt dem. Därför borde ni nog berätta för er pappa att ni vet om hans "chatt-vän" och berätta att ni är oroliga, misstänksamma, slitna mellan lojaliteter och känner er osäkra. Sedan är det HANS sak att göra något åt det. Ni kan dock påminna honom om att det ju finns hjälp att få för vanliga familjer också, tex familjerådgivning med psykologer vid kommunen, familjeterapeuter vid församlingen osv. De allra, allra flesta förhållanden går mycket väl att rädda om båda parter vill och är beredda att jobba på förhållandet.

Dels för att om ni vet, så kanske någon annan snart får veta något - exempelvis kanske er mamma "känt på sig" att något underligt är på gång och checkar hans chatthistorik hon också. Man kan aldrig veta. Men hemliga förhållanden och flirtar brukar ha en besvärlig tendens att komma upp till ytan - och kanske det är bättre ju tidigare de kommer fram. Alltså innan så väldigt mycket har hänt. Visst finns det de flirtar mm som kan hålla på i åratal och stampa på stället utan att någonsin utvecklas till något mer, och visst kanske det här känns relativt oskydligt för de båda parterna. Det beror ju också så mycket på var varje enskild individ drar gränsen för otrohet. Ser man allmänt på det, så finns det tusen olika gränser för otrohet: det de som inte räknar något som otrohet förrän de genomfört ett samlag utanför äktenskapet, medan andra tolkar det som otrohet att ens tala med någon av motsatt kön. Allt beror på den personens egna åsikter och erfarenheter, på hur säker han/hon är på sitt förhållande och på sig själv, på förhållandet shistoria osv.

Och så kanske du och din bror skulle må bra av att prata med någon om det här. Att misstänka den ena föräldern för otrohet kan få mycket i det egna livet i gungning, som den egna trygghetskänslan, grundtryggheten som hemmet innebär, framtidstron... Att plötsligt se sina föräldrar som de vuxna människor med eget kärleksliv som de verkligen är kan vara rätt tufft. Finns det någon ni kunde prata med i er tur? Vi vet inte vem ni känner att ni kan anförtro er för, tex någon släkting eller familjebekant eller annan vuxen, men det finns ju som tur är hjälp för er också, som skolkuratorn eller skolpsykologen. Eller andra tillförlitliga vuxna, som kanske en ungdomsledare eller idrottstränare, favoritlärare eller kanske en kompis mamma.

Vi håller tummarna för att allt reder upp sig på bästa sätt för er. Det kan ta ett tag, men minns att du och din bror ändå inte är ansvariga för era föräldrars förhållande. Och skriv gärna och berätta hur det gått om du vill, vi kommer att tänka på er.

Hälsar ungdomsinformatörerna och Storasystrarna Angelica, Lina och Tina.