Mina föräldrar är dumma i huvudet

Hej!

We hear you! Det är inte alls kul att känna sig övervakad och att föräldrarna inte litar på en. Fastän vad man än skulle ha gjort, så skulle man ju tycka att det skulle bli glömt och förlåtet i något skede, inte att de skulle fortsätta vaka som hökar.

Men vet du, kanske är det så enkelt att föräldrar överlag har mycket längre minne och är "långsynta" mycket längre? Som ung händer allt snabbt och känslor och tankar byts ofta, men när man blir äldre tror vi personligen att det går trögare att ändra på sig. Har man fått en idé i huvudet, tex att dottern inte går att lita på för hon var ute sent den där ena gången och var full, så ältar och vältar föräldern det mååånga lååånga gånger i sitt huvud. I veckor! Så när dottern redan glömt och gått vidare - kanske utvecklats och lärt av sina misstag - så är föräldern ännu kvar i samma gamla oro och misstänksamhet.

För föräldrar avskyr inte bara att bli lurade, de är väldigt duktiga på att hitta på miljoner olyckor och skräckscenarion som KUNDE ha hänt när dottern var ute sent och var full. De har ju läst en massa artiklar och hört av grannfruarna om allt från rapedrugs till dödsolyckor (fast de hände i andra änden av Österbotten och mitt på ljusan dag, så fyller definitivt fantasin i så att det blir värsta skräckfilmen i deras huvuden). Och föräldrar är säkert i allmänhet fullt och fast övertygade om att släpper de dottern ur sikte, så kommer minst 10 av alla de där miljoner farorna och hemskheterna genast att hända åt dottern. Det är lika naturligt för en typisk, österbottnisk förälder som det är för en typisk, österbottnisk ung tjej att vilja leva livet genom att ha kul med kompisarna. Och det betyder för många exempelvis just fest och alkohol.

I våra öron låter det här som en vanlig konflikt mellan tonårsbarnet och föräldern: tonårsbarnet vill leva sitt liv, göra det som känns roligast och eventuellt lära sig av sina egna misstag (fast det är ju andra tonåringar som gör dumheter, inte man själv, man har full koll). Föräldern å sin sida vill skydda sitt lilla barn (för barnet blir inte stort lika snabbt i deras huvuden som i verkligheten) mot alla världens faror. Och det mest instinktiva sättet för föräldrar att skydda är att försöka få bort all världens ondska som hotar deras beby genom att gömma barnet för dem. Helst skulle de säkert låsa in dig i ditt rum och ta bort telefonen och datorn av dig - det är deras mest djuriska beskyddarinstinkt. Men i praktiken måste de kanske nöja sig med att släppa ut dig i världen och försöka hålla så bra koll de kan på dig i alla fall. Och hålla tummar och tår att du inte far illa. Och helst av allt inte för att du själv gör något dumt. Som att supa dig full och sedan ge dig ut i dumma världen som är proppfull av våldtäktsmän och knarkare och rattfyllerister och...

Okej, vi tvivlar på att dina föräldrar kommer att säga "du har vår tillåtelse att stanna ute sent och supa dig full". För det måste du åtminstone i teorin vänta tills du är 18. Och visst, enligt alla konstens regler (Finlands lag bland annat) är de ansvariga för dig tills du är myndig. Det vore således oansvarigt av dem om de bara släppte iväg dig vind för våg. Jo, det finns andra föräldrar som "inte lägger sig i", men kanske tycker dina föräldrar att de föräldrarna är dåliga föräldrar då? Nä, du måste pröva någon helt annan taktik.

Allt handlar i grund och botten, tror vi, om förtroende. Du svek deras förtroende genom att festa sent och supa dig full. Okej, oavsett varför du gjorde det och fastän du säkert kunde fara ut en kväll och verkligen ha full koll och inte göra något dumt alls, så tvivlar de ännu på dig. Vårt förslag går därför ut på att visa för dem att du är en ansvarsfull, mogen och förståndig tonåring. Ne, igen, inte genom att fara ut och uppföra dig enligt deras önskemål - kanske är det möjligt senare, men knappast just nu - utan hela dagen lång hemma i vardagen istället. Plocka i diskmaskinen, tvätta din egen tvätt, prata väluppfostrat med gamla grannen, hjälp till att bära matkassarna från bilen, gör scheman för läxläsningen, visa att du har ordning genom att sortera alla kläderna i din garderob... Var överhuvudtaget en så god dotter som du kan.

Jo, det är tungt och kämpigt och går en massa tid åt att vara en god dotter. Men vill du ut och festa, så måste du bygga upp deras förtroende igen. Visa att du går att lita på varje minut och varje timme. Visa att du håller på att bli den där drömdottern. So what om de ser igenom dig i början, fortsätt bara, så blir de allt mer tveksamma om att de tror det värsta om dig. Kanske du på riktigt håller på att lugna ner dig? Och det är ju det de helst av allt vill, att slippa alla konflikter med dig. Klart att det känns skit för dem också att bråka.

Jo, faktiskt, det här inte bara brukar funka, utan är egentligen rätt SKÖNT för dig! Klart det är trevligt att känna sig som en bra och lyckad människa, någon att vara stolt över, någon som har koll och tar ansvar. Det är tungt att smyga och ljuga, försvara sig, bli övervakad och vara förbannad hela tiden.

Dina föräldrar kommer också att tycka att det är skönt, så de lättar lite på övervakningen. Deras dotter beter ju sig så väl numera. Nog kan hon säkert hålla huvudet kallt även om hon far på tjejkväll med kompisarna för att se på film och käka chips. Kanske till och med med de där kompisarna de inte vill att du ska hänga med nu - kanske de nu ändå inte hade så dåligt inflytande över dig (OBS! Det finns ju faktiskt folk som inte är så bra sällskap, så vi förutsätter här att det handlar om goda vänner som tar hand om dig här). Och kanske om ett par helger så vågar de släppa ut sin förståndiga och lugna flicka på fest igen.

Och naturligtvis ska du inte heller då komma hem luktande av spyor framåt gryningen och behöva låna pengar till akut-p-piller. Utan ta det lite lugnare, håll dig under drullegränsen när det gäller antal flaskor cider, rök inte eller inte så mycket osv osv. Du, det mår du ju faktiskt själv bättre av också. Inte så mycket ångest morgonen efter för allt du sagt och gjort, inte så mycket skam över vem som kan ha sett dig stupfull, bitchig, gråtig, spyende, strippande eller vad som nu kan hända en blöt natt. Inte så mycket krapula, sönderskrapade knän när du vinglat omkull... Vi gissar att du fattar vad vi menar ;) Du tar ju hand om dig själv på samma gång, win-win :D

Ha lite tålamod med de där stackars föräldrarna dina. Inte har de nu heller så himla mycket koll på hurudan en bra förälder borde vara - de är ju också bara människor. Men de gör nu sitt bästa. Och de bryr sig. Alla föräldrar bryr sig inte. Just nu kanske det känns som att de visar det på ett besvärligt och obekvämt sätt för dig, men snart är du ute i stora vida världen och en vacker natt om några år kommer du att önska att de ringde och jagade dig. För att du då skulle veta att någon bryr sig om var du är och hur du mår.

Så bokstavligen: festa lugnt <3

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna