Denna hälg nu var jag och några kompisar hemma hos mig,eftersom men pappa var borta till sverige. Så var det 2 pojkar som hade sönder en soffa. Men min granne kom och hjälpte oss att bygga den så nu går det att sitta i den. Och så ringde jag min papp idag och talade om det för honom, eftersom ja tänkte det ät bättre att jag berättar det än att ja gömmer det. Det enda jag fick höra var att ja var en oduglig unge och en besvikelse, ja kommer aldrig att få stanna hemma ensam mera och att jag är en lögnare. Men jag ljög aldrig. Fast jag inte ens gjort någotvså tar han ut sina ilskor med ord på mig.
Efter att han och mamma skilde sig så var det alltid jag som fick ta smällen när han gjorde slut med nån flickvän. Jag måste ändå städa åt honom medans han ligger på soffan pch gör inget.
Min mamma har försökt prata me socialen men de står bara på hans sida.
Och för pappa är det helt ok att klanka ner på mig men jag får aldrig säga emot honom. Enda gången ja gjorde det hotade han med polisanmälning. Och den gången skrämde han både mig och mina vänner. Min mamma skilde sig från pappa för att han gjorde inget och hon var tvungen att sköta allt hemma. Och nu gör han samma sak med mig.
Jaf vet inte vad jag ska göra och ingen lyssnar på mig och mamma. Jag känner mig bara oönskad. Unicornin
Utvecklingspsykolog och samtalsterapeut Susanna svarar
Hej Unicornin,
Låter som att du verkligen kommit i kläm efter dina föräldrars skilsmässa! Och det är absolut INTE okej. När vuxna människor separerar borde fokus ligga på att ta hand om barnen i familjen och göra skilsmässan så ”bra” som möjlig för dem. Det hör liksom litet till ”vuxenpaketet” och föräldraansvaret att man i dylika situationer får sätta sig själv åt sidan och se till barnens bästa. Men så ser verkligheten inte alltid ut. Och då kan det tyvärr bli just så här. Att ett eller flera av barnen i familjen hamnar i kläm och får börja ta emot saker som egentligen kanske är riktade till ex-partnern eller till det motsatta könet överlag eller får börja ta vuxenansvar fastän man ännu är ett barn eller en tonåring.
Det finns naturligtvis alltid orsaker till att vuxna mår som de mår efter en skilsmässa. Men då borde de få hjälp att ta hand om det – så att det bara inte blir så att allt går ut över barnen, som på något sätt blir ”slagträn” för saker som egentligen handlar om vuxenrelationen eller reaktionerna på och efter skilsmässan. Överlag gäller egentligen den regeln att vuxna, mogna människor inte ska ta ut sin ilska eller någon annan känsla på någon annan. Sina ilskor behöver man kunna ta hand om själv. Men, som sagt, alltid är det inte så. Men så här ska du verkligen inte ha det!!!
Kanske kunde du prata med skolkuratorn eller skolpsykologen på din skola om allt det här och berätta hur du har det just nu? Berätta om dina känslor och tankar och funderingar. Berätta om allt som händer hos din pappa. Så kan någon av dem hjälpa dig att hitta bra sätt att komma vidare med allt detta och kanske även se till så att hela familjen får hjälp att komma vidare. En skilsmässa är för det mesta en stor sorg och det kan ta länge innan allt är ”färdigbehandlat” men som barn i familjen ska varken du eller din bror behöva ta en massa ansvar för det.
Dessutom är det för det mesta jättebra och himla skönt att också få prata med en utomstående om en skilsmässa, eftersom det lätt blir så att om man är en del av familjen (och skilsmässan) så kan man inte prata kring det som hänt på ett neutralt och objektivt sätt inom familjen. Därför att det finns så mycket känslor inblandade. Så fastän du kan prata med din mamma så kanske hon inte är den enda du ska prata med, hon har säkert också sin sorg över skilsmässan och sina känslor att handskas med och kanske inte heller alltid kan vara så neutral i det hela, eller se saker och ting ur din synvinkel.
Du är inte oduglig eller en besvikelse, du är en jättefin tjej – som skriver hit och berättar hur du har det. Som kanske gör det modigaste du kan göra, när du försöker få rätsida på allt som blivit så fel efter skilsmässan. Jag tror inte heller att du på något sätt är oönskad, fastän din känsla kanske blir just den eftersom du upplever allt detta. Jag tror att du är ett efterlängtat och värdefullt barn, som hamnat i kläm efter dina föräldrars skilsmässa. Så sätt dig själv främst nu, ta hand om dig själv och prata om detta med någon helt på egen hand.
På Decibels sidor (http://www.decibel.fi/hjalp/) hittar du också en hel del telefonnummer du kan ringa, om du hellre gör det som ett första steg på vägen. Dessutom kommer decembertemat på Decibel att vara just ”överlevnadsguide för skilsmässobarn” så kanske redan nästa vecka kommer det att finnas en hel del att läsa om just skilsmässor och hur det kan vara att gå igenom en sådan.
Många, många kramar till dig! Ge inte upp förrän du hittar någon som hjälper dig vidare!
H.Susanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar