Oro

Jag är oroligt för min flicka som är 4 år, snart 5. Hon är väldigt känslig och orolig, har svårt att åka iväg på någonting utan mig eller sin pappa. Hon vägrar t.ex. vara med på aktiviteter där inte vi är med och fastän vi är med på t.ex. jumppan så blir det ångestfyllt genast vi är utom sikte. Jag är medveten om att dylika faser brukar förekomma i denna ålder men jag upplever att detta är en del av hennes personlighet. När hon var 1 1/2 började hon hos en dagmamma men det gick inte till slut, nu är hon i dagvård hos en familjemedlem. Jag vet inte hur hon någonsin ska kunna börja förskola/skola. Jag är orolig för jag vet hur det är, jag var precis likadan när jag var i hennes ålder. Jag vet bara inte hur jag ska bemöta detta. Borde vi tvinga henne vara med i någonting för att hon ska vänja sig eller ska vi bara låta henne vara tills hon själv vill. Kan det vara så att vi har gett efter för lätt och nu vet hon hur hon slipper undan. En annan möjlighet som kan tänkas vara orsak är att hon som jag misstänker att jag själv också lider av är hsp: högkänslighet. Hon har en lillasyster som är av helt annan typ. Detta känsliga drag märkte jag redan innan lillasyster kom till världen. Jag tycker heller inte att jag fört över någon oro till henne, inte medvetet i alla fall. Men sådant kan väl hända på ett mera omedvetet plan. Hur ska jag bemöta henne? Vi försöker prata så m ycket som möjligt hemma om hennes oro och funderingar. Hon funderar väldigt mycket kring döden just nu, eller om någon ska flytta o.s.v. Det handlar sist och slutligen om separationsångest har jag kommit fram till. BAP