orolig

Hej MS!

Nejdå, klart att du inte är orolig i onödan! Öppnar man vilken tidning eller TV-kanal som helst nuförtiden så överfalls man av artiklar om hur det är socker som orsakar den numera så vanliga folksjukdomen övervikt, dokumentärer om hur det är allt vanligare med barndiabetes pga skräpmat, nyhetsnotiser om hur familjer inte längre äter en middag av husmanskost tillsammans osv. Visst, en hel del är uppmärksamhets-törstande debatter och motsägelsefulla forskningsresultat, men överlag förstår man nog att det är fara å färde med den finlandska folkhälsan. Just pga av att vi 1) äter så mycket ohälsosam mat (tex för mycket salt och för mycket socker, eftersom det är tillsatt i allt från light-produkter till bröd) och 2) rör på oss aaalldeles för lite.

Så vi kan ju inte tro att din mamma inte skulle veta om allt det här - hon är varken dum eller utan kontakt med omvärlden. Men ibland blir det liksom bara så att man låter dåliga ovanor ta överhanden över ens liv. Kanske för att man är trött och stressad i vardagen och därför kanske bara orkar göra snabblagat eller färdigköpt mat, eller unnar sig godsaker för att pigga upp sig... Man har alltid ursäkter, som att det varit så mörkt nu länge att man inte vill gå ut i slasket, att det är för jobbigt och dyrt att ta sig tex till ett gym eller danstimme, att det är så mycket hemma med barn, skjutsande till fritidsintressen och hushållsjobb... Att börja motionera eller sluta röka kan kännas som oöverstigliga berg som man inte vet hur man ska få energi till att ens börja tänka på att göra... Men sällan inser man att det också bara leder en ännu längre in i en ond cirkel: blodsockret åker berg-och-dalbana, så att man ena stunden är glad och andra trött och gnällig, vikten ökar så att det blir tyngre att röra på sig och känns mer hopplöst att försöka gå ner i vikt...

Om din mammas (och din brors) hälsa är ditt ansvar eller inte råder säkert delade meningar. Men du är orolig och du vill hjälpa. Så även om din mamma i första hand är ansvarig för sin egen hälsa - och sina barns - så kan du säkert göra mycket för hennes motivation! Du kan locka med henne på en massa olika saker och du kan börja påverka när ni handlar och lagar mat. Med lock och pock och genom att sprida entusiasm och inspiration, så kommer du säkert så långt att hon vill ta tag i det själv. Framförallt kan ni ju se det som gemensam kvalitetstid!

Så angående motionen. Först vill vi berätta att en halvtimmes rask promenad gör samma sak för humöret och måendet som antidepressiva läkemedel! (http://dinamediciner.se/nyheter/psykiatrikern-jill-taube-promenad-lika-bra-som-medicin). Det är alltså så att motion framförallt påverkar psyket: man blir gladare, känner sig piggare, blir stoltare över vad man gjort, får mer energi, delar gemenskap med andra, slappnar av bättre och sover bättre - och alla vet vi ju vad god sömn gör för humöret. Blir man på bättre humör av det här, så känns det lättare att ta tag i annat som kost och rökning. Så gå ut och gå med henne! Dra ut henne fastän hon är trött - åtminstone några hundra meter till att börja med. Ni kan ju ha lite mor-och-dotter-snack under tiden - det KAN hon ju inte tacka nej till ;) Eller hitta andra motionsformer som ni båda skulle tycka om (du kan nog pruta lite på vad du gillar nu några gånger bara för att hon ska komma igång)! Far på vattengympa till simhallen, zumba till arbis/medborgarinstitutet/vuxeninstitutet, yoga, djuptöjning, magdans, bugg, spinning... Vadsomhelst som hon går med på. Kom ihåg att hon kanske skäms för sin övervikt och kanske inte känner sig bekväm i sin egen kropp, så locka försiktigt och alltså gärna till sådana aktiviteter där det inte är hela världen hur hon ser ut (tex på vattengympan brukar det vara en massa runda tanter ;) ). Orka dra upp henne ur soffan nu några veckor, för sedan kommer hon förhoppningsvis att fortsätta av sig själv. För att hon känner hur SKÖNT det känns och hur bra hon mår av det. Och hej, det skadar ju absolut inte heller att du rör på dig och att ni tillbringar tid tillsammans. Vi vet att det brukar vara kinkigt att komma överens med morsan när man är ung, men försök att anstränga dig för hennes skull!

Sedan angående maten. Börja åtminstone med att fara med henne och handla och försök få henne att begränsa antalet onyttiga produkter hon köper. Det är precis som du säger, att hon inte måste sluta helt med allt gott, bara att hon ju inte måste äta allt gott utan kan välja lite mera. Redan bara att inte ha så mycket frestelser i skåpen hjälper, plus att bara äta sådant gott som man själv verkligen tycker att är extra gott och sedan skippa sådant som man nu bara är van att köpa eller som bjuds vid kaffebordet osv. Laga sedan gärna också mat med henne, kvalitetstid igen, och välj då nyttigare råvaror och gör saker från scratch istället för från halvfabrikat. Tex är det inte alls så pjåkigt med fullkornsspagetti jämfört med "vit" spagetti som det låter. Och av de flesta råvaror finns olika fettalternativ, som av matlagningsgrädden eller matoljan, till och med på ketschupen. Gå på upptäcktsfärd med henne i butiken. Det finns också femtielva olika recept-samlingar ni kan följa med goda husmanskost-maträtter som inte är så fetmande - surfa runt på nätet! Undvik dock sådana där ultralätta alternativ eller att börja räkna kalorier eller annat tjafs, bara skaffa inspiration! Och håll det alltså enkelt utan en massa komplicerade, sällsynta och dyra ingredienser. På det här viset gör du både dig själv, din mamma och din bror en tjänst. Du kanske måste stå vid spisen, men det är en värdefull investering för framtiden. Kanske känns det ovant och jobbigt att det blir en del av hushållsuppgifterna för dig som går ut över tiden du kan chilla framför TV:n eller hänga på datorn. Men som sagt, du investerar i dig själv och i familjen. Och hej, vi VET att även barn i dagisåldern kan hjälpa till med massor inom matlagningen, tex skära vissa grönsaker, röra ihop såser, duka på bordet osv. Och de ääääälskar det! Både för att de får vara med och därmed får uppmärksamhet och kvalitetstid som inte går att jämföra med tex kvällssaga, och dels för att de får känna sig duktiga och växer och utvecklas med utmaningarna! Så ta med brorsan!!!

Hoppas det här var en början! Du kan också kolla ifall det finns grupper av något slag i er närhet som hon skulle kunna få hjälp av, tex en grupp damer som samlas och gympar tillsammans. Tex vet vi att det finns en Buk-klubb i Korsholm där 40+:are med övervikt får hjälp med allt från konditionstest till recept och att de tillsammans prövar på olika motionsformer. Kanske det finns något motsvarande i er kommun?

Försök nu att ha ork och tålamod för din mammans skull, och din brors. Sedan när din mamma kommit en bit på väg, börjar tappa något kilo och är piggare, så kan ni kanske ta tag i rökningen. Heller hon. För rökare kan inte sluta om de inte väljer det själva, så att ge henne dåligt samvete för det är lite farligt, det kan ha motsatt effekt. Överlag gäller det nog att inte köra med att ge henne dåligt samvete, de flesta vanliga människor sätter sig på bakhasorna då och blir oinspirerade eller arga/trotsiga. På samma sätt som att barnuppfostran funkar mycket bättre genom uppmuntran och beröm än genom ilska och tjat, så uppmuntra och beröm din mamma nu, visst ;)?

Btw så har vi tobak och snus som nästa månads tema, så väntar du bara lite får du mera tips där :)

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

(PS! Vi skulle verkligen rekommendera det som psykiatrikern talar om i artikeln vi länkade till, att skaffa hund! Kan bara berätta att på ett halvår har en av oss visserligen "bara" gått ner 6-7 kg, men "gått ihop" flera klädstorlekar, orkar mycket mer, är mycket gladare och skrattar mycket oftare, allt tack vare valpen själv (endorfiner, oxytocin) och promenaderna med den)