Problem i familjen...

Hej på dej vännen,

Vilken tung situation du har! Förstår dej, vi skall försöka hjälpa dej med hur och vad du kunde få hjälp och lite förklara saker som sker åt dej.

Att leva med en eller båda föräldrarna som har en psykisk sjukdom är annorlunda, men du är inte ensam - många har det som du. Men vi pratar så sällan om det öppet. Psykisk sjukdom är inget att skämmas för. Det kan drabba oss precis som andra sjukdomar. De flesta vet för lite om psykiska sjukdomar och psykiska problem. Därför finns det många fördomar. Det är vanligt att reagera med psykiska besvär någon gång i livet. Många barn växer upp med psykiskt sjuka föräldrar. Det är vuxna som ska hjälpa din sjuka förälder .Det är aldrig ditt ansvar att se till att din förälder mår bra. Det finns bra behandling mot psykisk sjukdom och det är sjukvården som ska ge den. Vuxna ska ta eget ansvar för sitt liv.

När någon i familjen blir psykiskt sjuk så påverkar det hela familjen och man brukar ofta nämna detta som en familjehemlighet. Saker och ting tystas ner inom familjen, för att man skäms. Men psykisk ohälsa är jätte vanligt idag och borde ses som vilken annan sjukdom som helst, för det är så många som drabbas. Föräldrar som är psykiskt sjuka kan få svårt att ta hand om sina barn. De kan få svårt att sköta matlagning, handla, tvätta och annat som man måste göra hemma. Föräldern kan också få svårt att lära sina barn saker och att sätta gränser för dem. Det är lätt att det blir barnen själva som får ta över ansvaret för detta, och det är ju det du beskriver och det kan bli jätte tungt och DU skall inte behöva vara ensam med detta och alla känslor som det medför, ilska, sorg, besvikelse.

Vad gäller att få utlopp för din ilska, är vårt tips att få utlopp över din ilska genom någon form av motion. Gå ut och gå, sparka ifrån dig i stenar, gå eller skrinna, svettas lite eller far och boxas. Ilskan sätter sig oftast i vår kropp och gör att vi blir raslösa mm. Så då hjälper det med att man fysiskt är aktiv, så sätter det också igång goda hormoner i vår kropp som gör att det känns bättre.

Det är jätte viktigt att du har en annan vuxen som du kan ty dej till och prata med. Som barn så är man ofta orolig för sina föräldrar och då kan det vara svårt att koncentrera sig på saker och ting. Jätte bra att du går till kuratorn en gång per vecka, där skall du ladda ur det, till henne kan du ösa ur dej all din ilska, där har du rätt att vara ledsen, gråta, vara rädd, arg och allt annat som bubblar i dej. Viktigt att du visar och berättar hur du känner dej, för annars kan hon inte hjälpa dej. Försök att hitta en vuxen du kan lita på, och prata med. Man behöver prata om det som är konstigt och som man känner sig rädd för. Tänk ut någon person som du tror kan förstå och som du skulle vilja prata med. Har du någon släkting som du kan ty dej till, som vet hur det är hemma hos er? Fråga sedan om den vill hjälpa dig med att lyssna på hur du har det.

Har ni inom familjen någon gång fått vara på familjesamtal? Det brukar oftast ordnas från sjukhuset eller från mentalvårdsbyrån. Det finns en metod som heter Beardslees familjeintervention, då samlar man hela familjen och pratar igenom vad sjukdomen innebär för familjen. Barnen får ha egna samtal med en skötare/terapeut (dom har ju tystnadsplikt och berättar inte åt din mamma och pappa vad du sagt), där man då just jobbar med barnens känslor och som barn får man svar på saker som man funderat över och förklaring på vad som hänt och varför föräldern blivit sjuk. Du kan berätta åt din kurator om denna metod och begära att hon skulle hjälpa till att samordna en sådan grej åt er, skulle vara jätte bra, för er alla, hela familjen och speciellt er barn.

Här har vi några råd till Dig som kan vara bra att göra eller tänka på när Din mamma eller pappa är sjuk. Du får inte glömma bort dej själv!

• Gör något varje dag som Du tycker om att göra
• Försök att tänka ut en person som du litar på och prata med den om hur Du har det hemma, en nära släkting
• Kom ihåg att tycka om Dig själv.
• Tänk varje dag på något bra Du gjort
• Säg Nej till sådant som Du vet inte är bra för Dig
• Försök komma ihåg att det är sjukdomen som gör att din förälder är förändrad. Din förälder är inte en dålig människa
• Påminn Dig om det som är bra och roligt i din familj. Behåll bra minnen av Din förälder. Spara roliga kort i en pärm och titta på dem ibland
• Åk bort om Du kan, hälsa på hos någon vän
• Det är vuxna som ska ta hand om din förälder när den mår dåligt
• Ta inte över allt praktiskt hemma. Prata med skolhälsovårdaren eller skolkuratorn så får de kontakta socialtjänsten i din kommun som ska ordna med hjälp ifall det behövs i ert hem
• Ditt skolarbete och dina fritidsintressen är viktiga och ska komma i första hand för Dig

Det är bra att ha kunskap om Din förälders sjukdom. Sjukvården har till uppgift att ge dig information, där är Beardless metoden jätte bra.Om Din förälder är inlagd på sjukhus, hälsa på om Du verkligen vill det för Din egen skull, inte för att någon annan vill det

Och kom ihåg, du har rätt till att ;

• Säga nej utan att känna dej självisk
• Både känna och uttrycka ilska
• Be om hjälp och vänskap (du kanske inte alltid får det men du har rätt att fråga)
• Säga "jag vet inte"
• Säga "jag håller inte med"
• Säga "jag förstår inte"
• Få respekt för vad du tycker och tänker
• Vara som du är, tycka om dej själv och förlåta dej själv
• Få göra misstag och ta ansvar för dina handlingar
• Få dina behov betraktade som lika viktiga som andras
• Ibland kunna ställa krav på andra
• Må bra fast andra mår dåligt

Sen vill vi ge den en megamega stor bamsekram och kom ihåg du är värdefull och du är viktig och du skall ta dig rättigheten att göra något roligt, gör det nu! Och komihåg, öööööööös ur dej till kuratorn så hon vet hur du upplever det och så hon kan hjälpa dej på rätt sätt!

Kram Ancha och Camilla