Sad

Hej!

Tack så mycket för din fråga. Eftersom du ställde majoriteten av den i hemliga rutan så ska jag försöka svara rätt luddigt, men jag hamnar ändå att nämna några saker därifrån för att kunna svara dig alls. Hoppas att det här är okej, och att du inte tycker att jag avslöjar för mycket. Kom ihåg att vi på Decibel har 12 medlemskommuner och ett arkiv på flera tusentals frågor så anonymiteten är stor :)

Jag kan förstå att din situation känns väldigt jobbig för dig. Å ena sidan har du ju ditt driv till frihet och självständighet, och å andra sidan din pliktkänsla för familjen. Men det bästa rådet jag har till dig så ska jag dig först, för det ett rätt simpelt ett: Du är den ENDA personen som du själv ska leva med för resten av ditt liv. Alla andra människor kommer och går men du är den enda du lever med från din födsel till din död. Så satsa på dig själv. Gör sånt som DU vill. Du är myndig, du FÅR bestämma vad du själv ska göra, och av kärlek till dig själv – både till dig själv i dåtid, nutid, och framtid – så hoppas jag att du vågar välja sånt som i långa loppet ger dig lycka, även om det betyder att du måste gå emot strömmen eller stänga några dörrar till andra människor.

Jag tolkar in i det du skriver att du inte vill göra det som din familj vill att du ska göra. Det är du inte skyldig dem heller. Åter igen, du är din egna fria person, oavsett vad de säger. De har kanske haft hopp och drömmar för vad du ska göra ”när du blir stor”, som inte passar åt dig, och nu har de lite svårt att tänka om. Men det är inte ditt fel. Du föddes inte till den här jorden för att göra som andra vill. Det låter som att de nu är rädda för att familjens företag ska hamna utan arvtagare, och försöker hålla dig under kontroll med att styra dina pengar, och också manipulera dig till att tro att du inte har någon framtid annanstans än hos dem. Detta är inte sant. Jag hör ju på din fråga att du exempelvis har ett driv i skolan.
Det kan låta nu som att det jag skriver om dem är rätt ”hårt”, men det behöver inte vara att de själva är medvetna om att det här är vad de gör, ibland blir människor blint styrda av sina rädslor utan att förstå att de kör över andra. I det här fallet är rädslan troligen en kombination av att ”förlora” dig både som arvtagare och som närvarande hos familjen, och kanske också deras rädsla att inte mera vara ”behövda” för dig (ifall du skulle ha egen inkomst annanstans).

Tolkar jag dig rätt att du inte får någon lön när du jobbar regelbundet hemma, utan istället får saker ibland när du behöver? Ifall det är så, så måste jag tyvärr säga att det låter som utnyttjande, och är knappast speciellt lagligt. Om du vill fortsätta jobba hemma så vill jag att du ska kräva att få en lön för det du gör, lagligt, med ett kontrakt.

Ärligt talat så tycker jag du ska söka ett annat jobb åt dig, för att få lite extra pengar så att du kunde bo permanent hemifrån. Det låter inte som att du mår bra av att vara där just nu. Det kan vara att din familj blir sura till en början, men låt dem bli det då. Med tiden kan det vara att de börjar acceptera dina val mera. Om inte – så kom ihåg mitt första tips, ditt liv är bara ditt att leva.

Om du är orolig över vilken typ av jobb du kan söka, eller vilka typ av stöd från FPA som du är berättigad till om du studerar och bor hemifrån, så kan du kontakta ungdomsuppsökarna i din kommun. Du hittar dem genom att googla exempelvis ” uppsökande ungdomsarbete” + din kommuns namn. De finns till för att stötta dig och hänvisa dig åt rätt håll i såna här frågor :) Du kan också överväga studielån, om det känns som att det skulle hjälpa din mentala hälsa att inte vara så beroende av din familjs pengar. Kolla upp med skolan du går i för ofta så kan man få en del av studielånet till godo om man blir klar inom utsatt tid, men jag vet ju inte vilken skola du går i så jag kan inte säga säkert.

Det finns en framtid där du är ekonomiskt självständig och kan bestämma själv över ditt liv! Våga börja jobba för den framtiden nu <3 
Skriv gärna in igen om du känner att du behöver någon gång i framtiden :)

Kram, Kix