stränga föräldrar

Hej jakob!

Jadu, det är inte lätt när det känns som att föräldrarna är alldeles för stränga och inte låter en göra något alls. Men oftast finns det någon förklaring till det - speciellt om det plötsligt förändrats så att du numera inte får lika mycket frihet som förr. Vår gissning i så fall är att något hänt som fått dem att börja oroa sig mera och kanske tvivla mera på dig.

Ibland är det så enkelt att typ mamma talat med grannfrun om allt hemskt som nejdens ungdomar råkat ut för. Det går ofta en massa rykten, mer eller mindre sanna, om allt från hur mycket droger det förekommer på ungdomsdanser till vilka våghalsiga trick mopo-killarna försökt sig på eller hur många tonårsgraviditeter det är nuförtiden. Av allt det här "nämen fy så hemskt"-skvallret, så kan då morsan ha blivit rädd. Och rädda föräldrar reagerar ofta genom att försöka skydda sina barn från både verkliga och inbillade faror. Och lättast skyddar man dem ju naturligtvis genom att hålla dem borta från "farliga" platser i hemmets trygga vrå där föräldrarna kan övervaka. Och ju närmare "det hemska" hänt rent geografiskt eller bland dina kompisar/jämnåriga, desto räddare kan föräldrarna bli och ju hårdare håller de fast dig.

Ett annat alternativ till vad som kan tänkas ha hänt är att DU faktiskt gjort något som visar att de inte kan lita på att du beter dig förnuftigt och moget när du är ute med kompisarna/på dans. Vissa föräldrar reagerar väldigt starkt om de kommer på sina barn med att till exempel komma hem fulla, lukta tobak, ha suttit på med någon äldres bil, komma hem för sent, ha tappat mobilen så den gått sönder osv osv osv. De kan dels genast inbilla sig mycket mer hemskt, dels kan de skämmas ("vad ska grannfrun tycka när hon får höra att våran jakob gjort det häääär??"), dels kan de tro att det nog är deras fel egentligen (att de är dåliga föräldrar som inte gjort sitt uppfostringsjobb rätt) och dels kan de känna sig förrådda. De litade på dig och så svek du dem. Spelar ingen roll att du inte själv anser att du svek några löften, eller att "alla andra" också gör som du nu gjort, eller att du inte menade att göra det dumma du gjorde. I deras huvuden blir det hemska oftast mycket hemskare än vad det var - eller vad du anser att det var.

Oavsett varför de inte litar på dig, så finns det bara en lösning. Vi kan inte lova dig att den funkar, men du kan försöka så gott du kan. För det första så måste du vara ärlig med dem och berätta om vad som verkligen händer, vad som är fakta och att du mycket väl är medveten om riskerna och farosituationerna. Ta nu tex en ungdomsdans. Berätta hur det går till och vad du brukar göra/skulle göra där. Ju bättre bild de har av något och framförallt din roll där, desto lugnare kan de känna sig. Berätta att ja, det kanske förekommer droger och alkohol där, men att det inte betyder att du måste falla i de fällorna och att du är förståndigare och varsammare än så. Berätta om den taktik du tänker köra för att inte råka illa ut - tex att du inte kommer att sätta dig i någon bil där chauffören kanske är full, inte kommer att dricka ur någon okänd flaska, att du och kompisarna kommer att hålla ihop och se efter varandra osv osv osv. Du kan lugna ner dem genom att visa att du vet vad det handlar om och att du kan reagera förnuftigt och ansvarsfullt i olika situationer. Helst ska du ju också göra just det, eller hur? ;)

Om du verkligen svikit dem på något vis, gjort dem besvikna och misstänksamma, så kommer det inte att gå som genom ett trollslag att få dem att börja lita på dig igen. "Tillit tar länge att skapa, ett ögonblick att rasera och en evighet att bygga upp igen!" Så försök att visa dig ansvarsfull, mogen och förnuftig på alla områden under en längre tid. Då går det inte att sova halva dagen, aldrig röra ett finger i hushållsarbetet, tjata om pengar, smita undan läxor osv. Ju bättre helhetsbild av dig de får, desto snabbare kanske de börjar ge dig friheter igen. Och så kan det hända att du måste "komma emot" dem ett tag framöver också, tex låta dem hämta dig från danserna, låta dem träffa dina kompisar så att de lär känna dem - vara genomskinlig alltså.

Hoppas det här hjälpte. Vårt bästa tips är alltså kommunikation - att prata med dem. Berätta hur det ser ut från ditt håll.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna