det handlar nämligen om min storebror som är 20 och själv är jag 15. Vi har en dålig "relation" om man helst kan kalla det till relation.. för såhär ska det knappast kännas att va syskon. Han har tydligen någon psykisk sjukdom (som läkarna ännu inte vet vad för slags sjukdom det är), men antagligen pga det så är det hur han beter sig mot mig. Nåja han har i många många år hållit på att mobba/retat mig och han kallar mig fula saker och slår o. sparkar mig gör han också.. ingenting ovanligt med det! Men det stör mig otroligt mycket och om han nuförtiden slår mig hårt så vågar jag inte börja gråta längre för jag vill inte vara nån feg nolla framför ögonen på honom (i vilket fall jag ändå är) .. fastän hur sjukt det än tar väntar jag tills jag kommit till mitt rum o. Så ingen märker drt, då kan jag börja gråta. Men det som är värst är när han säger saker rakt ut om mig, åt mig om saker om mig själv som jag är osäker om eller hur jag beter mig och att jag alltid låtsas va något.. det gör bara mitt själförtroende och min självkänsla lägre för varje gång och jag tar åt mig väldigt myckrt, för jag vet att han menar ont om mig.. det vet jag! därför tar jag åt mig hela tiden, för jag vet inte om det bara är skitprat eller om det är sant..
så jag tål inte längre att vara snäll mot mina vänner elr någon för det tycks inte hjälpa.. och ärligt talat skulle han knappt bry sig ifall jag inte levde längre.. det känns iaf så.
Verkligheten: om han gör något fel/misstag, bryr sig ingen om det.. nog jag men jag ids/vågar inte säga nåt åt honom, men ifall JAG gör ett litet fel, då kan brorsan skälla upp mig hur mycket som helstinför msmma o. Pappa. Men pappa är den ende som faktist bryr sig o. Då om han är på min sida så kan han säga till på skarpen åt brorsan men då misstolkar ju han allt och då blir allt plötsligt brorsans fel, enligt honom själv o. Allt blir värre än vad det behövt bli.. varenda gång..
men själv tror han att både mamma o. Pappa är på min sida och att jag har ett så jävla enkelt liv- men det är ju raka motsatsen! Jag känner mig inte som den lillasyster han skulle viljat ha, men det är väl sant. O en del av detta är väl att han själv är så populär bland alla o. Alla tkr om honom medan jag är en looser till lillasyster som ingen tkr om och absolut inte populär.. så jsg är väl då halvt misslyckad ..
detta har också lett till att jag tar åt mig alldeles för mycet, jag bryr mig mer om andras ådikt om min egen och jag bryr mig för mycket om vad andra tycker om mig. Jag vågar heller inte säga emot eller stå på mig..
Rehabiliteringschef på Psykosociala förbundet rf. Ancha svarar
Hej lilla syster,
Att ha ett syskon och vara syskon skall vara en resurs för livet. Men i viss ålder så kan det vara extra jobbigt och tärande. Men det du beskriver så låter nog för mycket tycker jag. För det första har han ingen rätt att slå dej eller hoppa på dej, det är förbjudet att göra så. Din bror är trots allt 20 år och då har han redan ganska mycket krafter att ta i med och det kan skada dej på allvar. Detta beteende bör brytas och sättas stopp på, nu!
Som förälder så blir man ju lätt trött på en massa bråk syskon emellan. Men som förälder är man alltid skyldig att gå i mellan och skall klara av att vara den som stampar ner foten och säger vad som accepteras och inte accepteras. Sen nämner du att han har någon psykisk sjukdom som man håller på att utreda och det är ju jätte bra. Hans beteende beror troligen på det, att han har svårt att behärska sig, vet inte hur han skall hantera sin aggression och ilska och sina negativa känslor. Även positiva känslor kan det finnas svårigheter med och han inte vet hur han skall parera med dom. En psykisk sjukdom eller beteende störning kan vara en förklaring på din brors beteende, men det ger honom absolut ingen rättighet att slå dej eller misshandla dig varken psykiskt eller fysiskt!!!!
Vet du nu bör du begära att prata med din mamma eller pappa enskilt, bums för att få ett stopp på detta. Du skriver att din pappa mera tar detta beteende på allvar. Berätta för din pappa precis det du skrivit här, och kan du inte berätta det så tycker jag du kan skriva ner en liknande sak som du gjort hit till Decibel och begära att pappa läser det. Absolut bör du berätta hur du upplever din situation, att du är rädd. Ingen skall behöva vara rädd i sitt hem. Även detta kommer att hjälpa din bror att komma tillrätta med sina problem och få hjälp och stöd.
Och vet du fast ni har det sådär jobbigt syskonen emellan så tror jag nog att han tycker om dej, men han förmår inte att visa det. Du är en fin lilla syster, du är en modig lilla syster som skriver till oss. Du är en lilla syster som bör ha rätt att må bra. Prata med pappa, gör det nu! så dina föräldrar får börja hjälpas åt att få ett slut på detta!
Kramar Ancha
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar