vad ska jag göra

Hej,

Det är knappast någon lätt sak du står inför. Och eftersom du har fått vänta så länge på ett svar från mig så kan det ju hända att du redan har talat med dem. Men jag skall svara ändå.

Om det nu alltså är så att du är gravid, du har testats och kanske talat med din skolhälsovårdare om saken så tycker jag att det är viktigt att du så fort som möjligt talar med dina föräldrar. Oftast blir inte föräldrarna så arga som man tror att de skall bli. De blir säkert upprörda till en början, men det brukar bero mest på att de är chockade och kanske besvikna. Och de har kanske rätt att vara både chockade och besvikna, du VET trots allt hur barn blir till och du och killen borde ha skyddat er, men nu är det som det är och det är helt enkelt ingen vits att fundera mer på det som kunde eller borde ha hänt.

Det finns kanske inget rätt eller fel sätt att berätta en sån sak, så det är nog bra att gå rakt på sak. Sammankalla dina föräldrar och säg som det är - jag är gravid och vet inte vad jag skall göra. Du får väl ge dem en stund att reagera och sedan samla sig igen. Sedan får du tillsammans med dem fundera över vad du skall göra, men du skall hur som helst komma ihåg att det är ditt beslut. Du skriver att du har försökt göra abort men att du inte kan. Men det kanske ändå kan kännas bra att diskutera de olika alternativen tillsammans med dina föräldrar.

De kommer ju antagligen att vilja veta vem som är pappan, och då är det ju bra om du "förvarnar" honom också så han är beredd. Det beror ju på om ni är tillsammans eller om det var ett one night stand hur mycket ni har talat om saken.

På basen av det du skriver låter det som att dina föräldrar är ganska oroliga över att du skall råka illa ut då de har varnat dig för att ligga med killar. Och till en viss del har de ju rätt, graviditet är en av de oönskade konsekvenser som kan komma av det. Men det är trots allt långt ifrån det värsta som kan hända, även om det kanske känns så just nu. Du slutar inte vara dina föräldrars barn trots att du har blivit gravid, och om de blir arga sä är det ju trots allt för att de älskar dig.

Jag hoppas att dina föräldrar hålls lugna och att snacket går så smärtfritt som möjligt, mendet är ju en ganska stor sak så det skulle vara konstigt om de inte reagerade alls. Om det känns riktigt ohållbart så kan du ju tala med t.ex. din hälsovårdare eller kurator och försöka få stöd av hen både innan och efteråt.

Det kommer att ordna sig, även om det inte alls känns så nu. Skriv och berätta vad som hände om du vill.

Kramar!!

Tessi