Min mamma kommer inte ta det särskilt väl och jag vill inte göra något som kan förstöra allt det hon lyckats bygga upp för sig själv, hon är på vägen till att må bra även om hon ibland avviker och gör saker bara för att jag alltid ska stanna vid hennes sida.
Får hon veta detta så är risken stor att hon ger upp på det hon lyckats åstadkomma för sig, inte bara för att tala om hur mycket hon kommer kväva mig med behovet av att umgås.
Det är inte det att jag inte vill umgås, men hon är en ganska dålig person som mestadels sprider negativitet och är väldigt svag och kan fatta så oerhört dåliga beslut.
Att umgås med henne får mig att må så dåligt, jag kan inte gå in på detalj varför men det är väldigt väldigt illa och min pappa förstår precis, men jag vågar inte lämna henne för jag är rädd att hon gör något väldigt dumt.
Men poängen är att jag inte vet vad jag ska göra, för hon kommer att få veta det förr eller senare.
Hon blev redan tipsad eftersom en av hennes vänner sett min styvmamma och pappa och såg på magen, men jag visste inte att hon var gravid då så jag sa att hon troligen inte var det.
Men nu syns det på riktigt och min mamma kan mycket väl få reda på det, då kommer hon klandra mig för att jag inte sa det så jag måste berätta det men jag är rädd för att göra det eftersom allt som händer därefter och alla beslut hon fattar därefter kommer jag bära skulden för.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, jag har kommit ganska långt just nu och jag försöker verkligen fokusera på att må bra så att jag en dag kan flytta härifrån och slippa henne men det är fortfarande långa år kvar tills dess och om hon vill eller försöker så kommer hon garanterat lyckas förstöra mig och bryta ned mig så att jag alltid ska vara beroende av henne och jag orkar inte.
Vad ska jag göra?
Alla sprider just nu negativitet och försöker antingen avsiktligt eller oavsiktligt trycka ned mig och det är bara så länge jag orkar hålla emot.
Det är jätte jätte utmattande och jag orkar knappt.
Specialungdomsinformatören Susanna svarar
Hej vännen!
Så otroligt sorgligt att det blivit så här för dig i och med dina föräldrars separation! Att du nu känner dig helt utmattad och inte orkar mera är alldeles galet. Så här ska det inte bli när vuxna människor separerar. Klart att en skilsmässa eller separation påverkar hela familjen och kan ha följder under lång lång tid men så här ska ingen ha det, så här får det inte fortsätta!!! Du ska INTE vara tyst om detta längre! Du är ung och behöver få använda din kraft och energi också till andra saker i livet, till att vara tonåring och växa!
Din mamma är en vuxen människa, som oberoende av hur dåligt hon mår måste ta ansvar – eller åtminstone få hjälp med att ta ansvar - för sitt eget liv. Dessutom har hon ju ännu också ansvar för dig, eftersom du bor hos henne, helt eller delvis. Det låter som att din mamma ”fastnat” i det som hänt i er familj, och kanske har hon också andra allvarliga problem eller sjukdomar? Viktigt för dig att bli varse om att du inte bär någon som helst skuld för vad som hänt i familjen, för vad din mamma gör eller för hur hon reagerar. Men skuld är ett bra ”påtryckningsmedel” när vi vill försäkra oss om att någon ska göra som vi vill eller stanna kvar. Du behöver få hjälp att frigöra dig från den roll du hamnat i, det är inte meningen att du ska bära ansvar och skuld för din mammas välmående och framtid. Samtidigt så är det ju helt naturligt att du bryr dig om henne och vill att hon ska må så bra som möjligt - men du kan kanske göra det också genom att se till att hon får bra hjälp och stöd att komma vidare i sitt liv, samtidigt som du också får stöd i att gå vidare med allt.
Kan du prata med din pappa om saken? Ofta är det ju så att man som separerad eller skild vill klippa banden till sin ”gamla” relation men när man har gemensamma barn (vilket man har livet ut, spelar ingen roll att barnen blir vuxna) så kanske man ändå som den andra parten kan finnas där och hjälpa till för sina barns skull? Kanske kan han vara den vuxna som nu tar tag i saken och söker mer stöd – för din skull? Eller prata med någon annan vuxen i din närhet om allt vad du bär på! Kanske finns det någon bra pålitlig lärare på din skola du kan börja med? Eller ta kontakt med skolkurator eller skolpsykolog. De har erfarenhet av hur det kan bli i en familj efter en skilsmässa och de vet vad som behöver och kan göras.
Huvudsaken att du nu inte längre fortsätter att fixa allt själv!!! Du ska inte ha fokus på att hitta rätt tidpunkt att berätta saker för din mamma eller på att känna rädsla för att lämna henne ensam – du ska inte vara mamma till din mamma! Inte heller ska du bära skuld för hur du efter bästa förmåga försöker hantera nuläget. Du behöver ha fokus på att tillsammans med någon trygg och professionell vuxen hitta lösningar på situationen som den är nu. Ta hjälp av all din förmåga att fokusera på att må bra och skapa ett eget liv och vänd dig till någon redan idag! Det är jätteviktigt och du är en underbar och fin dotter som kämpat så hårt och så länge med detta. Och du är värdefull och behöver få tillbaka dina krafter!
Den varmaste kramen av alla skickar jag till dig! Ge inte upp!
H.Susanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar