jobbig lillasyster

Hej!

Vet du vad! Det du skriver om nu är det väldigt mycket diskussion om just nu i allt från grupper av småbarnsföräldrar till i lågstadiet till i media! Det mesta av diskussionen handlar om uttrycket "att barnen tagit makten i familjen" och alltså att det är barnen som bestämmer alldeles för mycket och tar sig alldeles för stora friheter - för att föräldrarna inte riktigt vågar/vill uppfostra, sätta gränser och säga stopp när det går för långt. Till exempel när det gäller att skrika, slå och sparka. Dessutom låter det i våra amatör-öron som lite "jamen du som är storasyster borde ju vara förståndig nog att...". Båda två är väldigt vanliga "föräldrafällor" för tillfället och just därför pratas det så mycket om det tex på diskussionsforum för skolbarnsföräldrar.

Hur som helst, oavsett vad det beror på, så får inte en 7-åring slå och sparka och klösa. Det går över gränsen för vad som är okej på våldsamhets-skalan för ett så pass gammalt barn. En vanlig 7-åring borde redan ha lärt sig att kontrollera sig själv så pass mycket (impulskontroll och självbehärskning) eller ha lärt sig andra sätt att få ut tex frustration eller hitta argument istället för att försöka få sin vilja igenom via våld. Sådant övas det på redan i dagis tex genom att lära barnen räkna långsamt till 10 och liknande. Men visst händer det ändå att skolbarn agerar ut på det här viset. Många gånger fortsätter de med det vålsamma beteendet för att de har konstaterat att det faktiskt funkar, de får som de vill. Eller som hos er, att det blir du som får ta skulden för det istället för lillasyster. Även små barn kan vara duktiga på att manipulera och skylla ifrån sig - det är en bra överlevnadsinstinkt men inte en moraliskt acceptabel handling. Det borde inte vara okej att sparka och slå ändå. Och det är här uppfostran ska komma in, både med förklaringar och bakgrund till reglerna och gränsdragningarna (till varför man inte får slå: empati, rättvisa mm), konsekvenser (vad händer om man gör något mot reglerna) och hjälp att hitta andra handlingsalternativ (vad göra istället när man är arg eller vill något).

Alla föräldrar VET nog det här, men det är inte alltid så lätt att göra det i praktiken. Man kanske är väldigt stressad och trött och orkar helt enkelt inte ta striden, man kanske är en konflikträdd person - eller så kanske man fastnat i ett visst handlings- och tankemönster, tex att ge ansvaret - och skulden - åt de äldre barnen. Men det sista är ju väldigt orättvist, vilket du ju också känner just nu. Din lillasyster är inte alls för liten för att inte förstå att man inte slår och du är inte alltid skyldig till alla bråk - även om du säkert heller inte är någon ängel (ingen är någonsin helt oskyldig när två bråkar). Framförallt så är våld alltid oacceptabelt - även mellan syskon. Man får inte skylla på att syskon rykt ihop i alla tider - med rätt uppfostran så gör de inte så. Eller om impulskontrollen sviker hos yngre barn, så känner de åtminstone skuld och ånger efteråt om de fått lära sig skillnaden mellan rätt och fel beteende. Och ofta gör barn nog det om det händer tex i dagis eller i skolan, men hemma kan det sitta lite hårdare åt. Eller i situationer där det handlar om makt eller stolthet.

Så det är klart att du ska prata med dina föräldrar om det här - i något skede när det inte är bråk på gång utan alla är någorlunda lugna. Berätta hur det känns ur din synvinkel. Det är klart att de inte vill att du ska må dåligt för något, men det kanske tar en stund för dem att börja se fakta och mönster i sammanhanget. De kanske till och med blir lite upprörda - för när man har dåligt samvete för något så är det så man gärna reagerar, med att bli arg och anklagande eller skylla ifrån sig. När de väl lugnat ner sig så brukar de nog kunna erkänna sina fel och brister (om de kan det för stolthetens skull). Alla är vi ju bara människor och fastän alla pappor och mammor så gärna vill vara BRA mammor och pappor och gör sitt bästa, så är det mänskligt att fela. Ingen är perfekt. Men prata med dem och visa att du kan diskutera det här på ett lugnt, förståndigt och moget sätt. Kanske det bara är så enkelt att de inte rikigt hunnit med i sina barns utveckling; att du blivit så stor att du inte sätter igång bråk och framförallt inte tar till fysiskt våld och att din syster blivit så stor att hon inte längre borde få komma undan med att slå, skrika och sparka? Ibland har föräldrar en tendens att underskatta sina barn! Tro oss, vi är själva föräldrar - och absolut inte heller perfekta (men har såklart som alla andra lättare att säga hur andra borde göra än göra det själv) ;)

Sedan är du ju också en del av familjen och i en familj så uppfostrar på sätt och vis alla varandra. Så när din lillasyster härjar beror det också väldigt mycket på vad DU gör, både före och efter. Retas du eller "hässar upp" henne, så är det mera troligt att hon exploderar och tar ut det fysiskt på dig - minns att du är större på så vis att du nog hittar elakare och mer bitande kommentarer än vad hon kan och då kanske hon inte vet hur hon ska försvara sig eller tävla mot dig. Blir du sedan arg när hon börjar slå, börjar kalla henne skitunge eller andra fula ord, buffar tillbaka osv, så blir det ju bara värre. Sjunk inte ner på hennes nivå, även om du inte heller är vuxen, utan försök ändå att behålla lugnet. Förklara vad det är hon gör och varför och berätta vad hon borde göra istället. Hjälp till att uppfostra henne, på samma sätt som du kanske omdevetet uppfostrar dina föräldrar när det gäller tex hur de borde bete sig mot dina jämnåriga kompisar. Alla i en familj är ansvariga för att alla ska må bra i familjen och att familjen ska fungera - inte bara föräldrarna som ska se till att barnen mår bra.

Här plockade vi ihop lite länkar till sajter, artiklar och till och med böcker som handlar om det här med makt i familjen, ifall du eller dina föräldrar vill läsa lite mera råd och bakgrundsförklaringar. Där finns också länkar till artiklar om det här med barnens plats i syskonskaran, hur vanligt det tex är att föräldrarna förväntar sig en massa vuxet beteende av storasyster som de inte förväntar sig av de yngre barnen.

http://www.dagen.se/opinion/debatt/lat-inte-barnen-fa-ta-makten/

http://www.family-lab.se/ledarskapet_i_familjen.asp Här fanns massor med andra smarta artiklar också!

http://www.bokus.com/bok/9789187371080/hur-barnen-tog-makten/ En hel bok om det här problemet - en storsäljare, så det är inte bara i några familjer det här med makt är ett problem.

http://www.viforaldrar.se/faktabanken/jesper-juul/nar-barnen-far-makten

http://www.tryggabarn.nu/2-ar/barns-utveckling/barnets-plats-i-syskonskaran

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna