Är det värt?

Hejsan Tindra

Jag vet hur det känns, jag är också en person som ofta hör av mig till folk för att hitta på något kul. Men ofta är folk inte alls lika på hugget som jag, de är trötta eller så tycker de att de annars bara inte orkar eller vill. Det är trist om man känner att man alltid ska vara dendär som hittar på aktiviteter. Otack är världens lön, heter det ju. Det kan kännas så tröstlöst.

Men oftast så tycker nog kompisarna ändå innerst inne att det är rätt så bekvämt då någon annan hittar på vad man ska göra, då kan de bara sitta bekvämt tillbakalutade och vänta och sen dissa om de inte gillar förslaget. Vilket ju inte är särskilt snällt, men det tänker de inte på. Ibland kanske det skulle vara bra att säga att de kan komma på något själva då om inget man föreslår duger. Då skulle de förmodligen börja uppsaktta ditt engagemang, kanske...

Sen till det att du upplever att du har många kompisar men ingen riktigt nära, det är också mycket vanligt om man är en pigg och utåtriktad person. Man känner många och umgås lätt med de flesta men sen när det verkligen gäller så finns det inte riktigt någon som man kan räkna som bästis. Fols som ser dig på avstånd och inte känner dig tror säkert att du har hur mycket folk som helst runt dig hela tiden. Men så är det ju inte alltid. Det finns säkert många mera tysta och försiktiga som avundas dig då de tror att du lever ett helt annat liv än du gör.

Man vill ju inte vara ensam heller, det vill ju ingen. Men det är svårt att hitta den där balansen, så det inte känns som att man ensam drar hela kompis lasset och inte får så mycket tillbaka. Jag är oftast inblandad i det mesta som sker runt mig, ibland kan jag tänka att det skulle vara skönt att inte alltid vara den där som ska hålla i trådarna och fixa allt utan bara få komma till färdigt. Men tillika vill jag ju gärna vara med och bestämma hur och vad och när något ska göras, så det är väl ändå bäst att vara med och styra och ställa ;)

Om det känns som att det är läge kan du ju försöka prata med dina vänner, men risken finns ju att de tycker att du överdriver.

Om du tycker att jag missförstod dig så sätt i kommentaren så funderar jag på nytt. Visst kan man rensa i kompisgänget också, det är ju inte mängden vänner som är viktigt utan hurudana vänner man har. Man mår bäst om man umgås med de som man har bäst utbyte med.

Många kramar från ungdomsinformatören Sanna