Att tala med nya människor

Hejsan, vi har skickat vidare din fråga till en av våra underbara experter, hennes svar kommer här under.

Hälsar ungdomsinformatören Sanna

Hej där!

Tack för Ditt brev! Inledningsvis vill jag säga att det Du upplever är något som är alldeles vanligt och mänskligt - De flesta av oss är mer fåordiga med människor vi inte känner, särskilt då man är ung. Ändå kan det kännas väldigt jobbigt att inte komma på något vettigt att säga, så hoppas nedanstående tips kommer att hjälpa Dig :)

Precis som du beskriver kan det kännas som om hjärnan går i baklås. Varför går huvudet i lås då? I de situationer där man befinner sig bland obekanta människor och märker att samtalsämnen av naturliga skäl inte dyker upp helt lätt, märker man att "Okej, det här går ju lite trögt, jag vet inte vad jag ska säga". Tankarnas inspiration kvävs då hjärnans fokus flyttas till att oroa sig över bristen på saker att säga. Och sedan börjar spiralen, där man intensivt försöker tvinga fram något smart, samtidigt som det blir allt svårare att få idéer. När man ställer ett krav inom sig på att komma på något är det betydligt svårare att agera naturligt och tänka som man vanligtvis brukar göra då man känner sig säker.

Vi människor fungerar till följd av olika sätt och personligheter olika bra ihop med varandra, med en del bara forsar samtalsämnena fram i en strid ström och med andra lyckas man inte få en givande konversation med, hur man än försöker få till det. Det här låter självklart, men det är bra att komma ihåg att vi inte heller kan vara jättepratsamma och duktiga i alla situationer. Det beror så mycket på motparten, vilken slags återkoppling han eller hon ger. Alla vet vi hur svårt det är att föra en meningsfull konversation med någon som klipper av samtalet genom att svara ja eller nej, utan en följdsats. En social interaktion kan ses som tennis, där spelet löper om motparten skjuter bollen tillbaka över till dig. Ett kort ja eller nej studsar inte bollen tillbaka, och det blir i längden tröttsamt för den som hamnar serva för jämnan, och vanligen slutar servaren också spela aktivt.

Du ställer krav på dig att vara pratsam och känner dig dålig om du inte uppfyller det = du skapar en press på att prestera, varje socialt tillfälle med okända människor blir ett tillfälle där du hamnar bevisa att du minsann är rolig och pratsam = folk tycker om dig. Denna press gör just att tankarna blockerar sig. Följaktligen skulle det kunna vara till stor hjälp att du sänker kraven på dig själv, för problemet borde löser sig så småningom automatiskt, men det är inte helt lätt att lätta på krav, det kan ta en tid. Kraven kan du göra mer realistiska genom att nu och då uttala ett mantra för dig själv t.ex: "Det gör inget om jag inte pratar nu, jag duger som jag är ändå", och med tiden kommer du att tro och känna det.

En konkret sak som kan vara räddningen är att skriva en luntlapp i telefonens anteckningar eller på en liten papperslapp i fickan, med roliga händelser, aktuella ämnen och liknande som du kan titta på (t.ex. under ett toalettbesök) ifall paniken över tystnad slår in. Redan det att du är medveten om att du har en stödlapp kan göra det mycket lättare att prata naturligt, så att nya samtalsämnen ploppar upp av sig själv som naturliga åsnebryggor till det man pratar om.

Sedan kan andnings- och avspänningsövningar vara till stor nytta att göra före varje social situation där det finns risk att du känner dig osäker. Du får extra syre och blir extra lugn. Du kan googla närmare instruktioner, men en god början är att andas djupt ner i magen så att den höjer och sänker sig, till skillnad från ytlig andning där det är bara bröstkorgen som rör sig. Därefter kan du prova tekniken "Fokusera, spänna, hålla, släppa, spänna av" där du först fokuserar uppmärksamheten på en viss muskelgrupp, som förslagsvis benen. Sedan spänner du benen och håller spänningen kvar i fem sekunder. Därefter släpper du och låter spänningen försvinna ytterligare under 20 sekunders tid, innan du övergår till följande område och upprepar proceduren.

När du väl är mitt inne i situationen och inte kommer på något kan du tänka på dina intresseområden; Är du intresserad av och/eller kan något om ämnet du ska tala om finns det större chans att du kommer på mer saker att säga efter hand som samtalet löper. Med nya människor kan du färdigt förbereda några saker att prata om, tex. Ta upp en aktuell sak som du tycker är rolig, och så kanske de andra hakar på och så är diskussionen igång.

Om du märker att paniken över din tystnad stiger är det bra att avbryta den genom att tänka på något helt annat, drick ett glas vatten och skölj kallt vatten på inre sidan av handlederna med följden att du lugnar ner dig och har större chans att få idéer. Du kan med fördel använda dig av psykisk avspänning som får också huvudet att slappna av, genom att föreställa dig att du befinner dig på din favoritplats, om det så är sittandes under en vajande palm på en sandstrand så visualisera hur vackert vattnet är och liknande. Efter en stund kommer du att vara mycket lugnare, och kanske på hugget att konversera igen.

Det här kommer att lösa sig, ge det tid och övning. Sätt gärna de jobbiga sociala situationerna i ett tidsperspektiv på tio år, och reflektera över hur liten betydelse det har om ett decennium att du inte sade något kiva just där och då. Ett stort och varmt lycka till önskar jag Dig! :)

Annica Wahrman