bästisar

Hej!

Det här med vänskap kan vara minst lika knepigt som med kärlek, men av någon anledning så tycker väl de flesta att det inte borde vara så. Att vänskap liksom ska gå "av sig självt", utan att kräva samma jobb, ansträngningar och kompromisser som ett kärleksförhållande brukar göra. Men alla relationer kräver ju jobb, för ingen relation är helt perfekt. Även som kompisar måste man ibland tåla den andras negativa sidor, stå ut med olikheter eller försöka komma överens trots olika åsikter. Dessutom är det ju så att ingen någonsin blir fulländad, kan allt om hur man ska umgås med andra människor eller är den perfekta kompisen. Vi fortsätter uppfostra varandra livet ut genom att säga till åt varandra när vi tycker den andra gör något fel. Inte alltid med ord, utan vi kan lika gärna visa vårt ogillande genom att lite undvika den andra, vara tystare eller hitta på ursäkter för att slippa träffas. Poängen är i alla fall att vi nog alla ska fortsätta lära oss om hur man är en bra vän, även efter sandlådan i dagis, och att vi lär oss av varandra.

Om du nu känner att din relation med din bästis inte riktigt är sådan som du skulle önska, så borde du på något sätt få det sagt åt henne. Så att hon ska ha en chans att ändra sig. Alternativet är troligen att dina olustkänslor bara ökar, att du känner dig "fel" även när du är med henne och att du stör dig allt mer på att hon försöker ändra dig. Ibland måste man prata om saker som stör en, fastän det kan kännas lite jobbigt och obehagligt. För man kan ju vara rädd också för att kompisen ska ta illa upp eller bli arg. Men som sagt, det finns nog ingen annan utväg ur det här. Men först: tänk igenom exakt vad det är som stör dig, vad är det som gör att det känns "fel". Tänk sedan på hur du skulle vilja ha det istället, och så hittar du förslag på hur ni kan få det att bli så tillsammans. Utan att HON för den delen måste ändra på sig massor. Försök också att inte vara anklagande eller få allt att verka som att det bara är henne det är fel på, för då går hon i försvarsställning och blir arg eller sårad. Meningen är ju att ni ska få en bättre relation, växa som människor och lära av varandra, inte förlora varandra.

Fast ibland är det kanske det som är "meningen", att en relation ska ta slut, dö bort, rinna ut i sanden. Att byta kompisar är en naturlig del av livet och väldigt få är bästis med barndomsvännen för resten av livet. Vi utvecklas åt olika håll, växer ifrån varandra, får åsikter som krockar, grälar, flyttar till andra orter och tappar kontakten, hittar nya kompisar som vi har mer gemensamt med... De flesta vänskaper tar slut förr eller senare. Många skulle gå att rädda bara man var villig att förändras och utvecklas, men alla gånger är inte vänskapen hälsosam för en själv. Om du nu inte mår bra då när ni inte träffas, alltså har tvivel om henne, och om du upplever att hon försöker ändra på dig, kan det här obehaget och osäkerheten kanske också vara ett tecken på att ni inte är bra för varandra/att hon inte är bra för dig och att du borde hitta andra kompisar.

Det här vet bara du. Och det är bara du som kan välja om du ska kämpa med att förbättra er vänskap eller om du ska släppa den. Oavsett kan man ju inte vara med någon som får en att må dåligt!

Läs lite fler tips och funderingar på våra sidor om Kompisar och vänskap!

Lycka till! Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna