Besviken på min bästa vän

Hej! Jag har blivit bästa kompis med en från samma klass, och det har vi egentligen inte varit så länge, lite mer än ett halvår. Vi börjar nu tredje året i yrkes efter sommaren. Så vi började bli bättre kompisar sista halvåret i tvåan och vi har båda bott vid internat så vi har då umgåtts väldigt mycket med varandra. Men vi har haft otroligt kul tillsammans, vi är ganska lika varandra och vi har samma humor båda två. Men nu eftersom det är sommar och vi bor 50km ifrån varandra så har vi inte umgåtts mycket. Men det är lite där mitt problem är, jag har några gånger varit dit(vasa) och vi har varit runt i stan där med hon och hennes kompisar, men hon lovar hela tiden att vi ska t.ex fara till åminne eller fagerö när de har fest (vilket är väldit nära där hon bor) och jag säger jag kan komma till vasa och stiga på där med henne men sen blir det inte av. Att när jag frågar då om vi ska fara dit så är det bara som "ja vet int, måst si" det är så vareeenda gång jag skickar eller ringer åt henne. Men vi talar om det typ en vecka innan det är fest att "jåå, dit måst vi fara" att "ja men ja kommer ti vasa och stiger på bussen med dig där" och så är det som planerat å klart att vi ska dit. Men sen samma dag eller en dag innan festen är så är det jyst att "vet int, måst sii" och så ingenting om det mera, då vet man det är ett nej. Men jag blir så trött när hon alltid lovar och sen blir det aldrig av, det är ständigt såhär och jag blir otroligt less på det. Och det ironiska är att hon själv HATAR när någon lovar och säger något men sen blir det inte av... Det är störande att hon int bara kan säga nej direkt från början istället för med detdär vanliga "måst si" och sen blir det int av.

Så vi kan liksom tala om det med varandra face2face att "ja, dit far vi på fest!" Och vi båda har bestämt så. Och en vecka innan och några dagar före talar vi med varandra på telefon och talar om hur kul det ska bli att hon saknar mig och det var så länge sedan sist vi sågs, och det är det ju.. men såklart en dag innan festen är skickar man åt henne för att planera vidare men så kommer det "ja vet int, måst sii" elr nå liknande..och värsta e ju att hon lovar saker. Och nu har vi hela sommaren planerat typ alla fester hittills vi ska på men vi har int varit på en enda! Och en annan sak är att hon är skyldig mg 20euro, inte stora pengar, men man vill ju gärna ha tillbaka dem och hon har varit skyldig mig nu någon månad och hon har arbetat hela sommaren så pengar borde hon ju ha men en del for till bil hon köpt och det är förståeligt men det hade lämnat pengar ändå sa hon men istället lägger hon det på tobak och på hämtmat när hon är ut med sina kompisar och kör på stan ofta. Och jag har sjickat och frågat snällt om jag kan få dedär pengarna nästa gång vi ses, alltså på fester då men så blir de inte av så nu har jag skickat och frågat henne så ofta när jag ska få tillbaka dem så det har blivit till tjat men jag har inte skickat på länge jag har gett upp att fråga. Och förra veckan träffa jag henne på stan och vi var med varandra ett tag men idsa int fråg, man ska intbehöv gnälla sådär mycket när ngn är skyldiga en pengar.får jag dem helst inom dethär årets slut får man ju bli nöjd.
Men det är inte bara det heller det är som att hon kommer till mig med sina problem och jag lyssnar på henne och det uppskattar hon men själv har jag aldrig sagt mina problem åt henne, jag håller mest allt för mig själv men hon ska va glad jag lyssnar för det kan vara jobbigt men det är okej för mig för skulle jag ha svåra problem skulle jag ju själv vilja att hon lyssnar på mig. Men det är då domhär småsakerna som jag stör mig på att hon lovar en massa saker men de blir aldrig av, jag vet int va jag ska ta mig till..

Så nu är man liksom tillbaks på ruta ett igen. För de jag umgicks med innan så de sa att de kommer nog dit för att man vill träffa dem men sen blir det int av. Men själv ska man komma dit de säger att man ska komma. Och dum är man ju och har varit till alla de ställen de sagt man ska komma till. Och själv kommer de aldrig dit JAG vill de skq komma. Och då blir det att man ska gör allt själv. Fast så har det egentligen varit dethär senaste året, man kan inte lita på nån, man blir ändå ensam i slutändan att man får int med sig nån att göra nåt med en när man sku vilja det. Men däremot är hon min enda bästa vän och typ enda jag umgås med. För jag var dum och bröt kontakten med alla efter vi slutade högstadiet och här står jag nu typ själv och vet int vad jag ska göra.

Ursäkta för detta långa flummiga inlägget men jag behövde bara skriv av mig mest och försöka få lite ordning på det här. Skulle vara tacksam för någorlunda svar eller något. Helt enkelt från någon annans perspektiv! :) förvirrad tjej