Chrons sjukdom

Hej,

Tack för din fråga. Jag blir glad av att läsa den trots att ämnet givetvis är sorgligt. Jag är ledsen att din bästis har fått en crohns-diagnos, men jag är jätteglad att hon har en bästis som du! Vilket enormt stöd hon måste uppleva av att ha en kompis som du då hon går igenom en jobbig sak.

Alla patienter med Crohnssjukdom har det antagligen lite olika. Vissa är i dåligt skick i perioder, medan andra knappt märker av några problem. Eftersom jag själv har samma sjukdom så kan jag konstatera att den periodvis har varit jättetung - men det är inte så hela tiden och det kan gå flera år då jag inte är sjukare än någon annan. Med andra ord så betyder inte diagnosen att hela livet kommer att se ut på ett visst sätt.

Det är säkert lite olika från person till person om man vill tala om saken eller om man ens känner ett behov av att göra det. Men jag tycker att det är helt okej att ställa frågor, och då får hon ju själv välja om hon vill svara på dem eller inte. Jag tycker att det är enbart fint att du är omtänksam och vill ge henne stöd. Jag vet att sjukdomen som sagt inte är likadan för alla, men jag vet ju vilket stöd jag själv hade önskat då jag mådde som sämst, och då handlar det kanske mest om att ha människor runt mig som jag kunde lita på att fanns kvar. Då man har mycket problem med magen så upplever man lätt att det är pinsamt eller äckligt att tala om, och att man är rädd att andra skall tycka att man är äcklig. Så det bästa du kan göra för henne är nog att få henne att se att du inte kommer att försvinna någonstans, och att hennes sjukdom inte ändrar på det sätt du ser på henne.

Det kan hända att hon periodvis inte kan vara lika aktiv som hon själv skulle önska. I mitt eget fall kunde jag under en lång tid inte åka hemifrån eftersom jag alltid mådde dåligt, och då hade jag behövt vänner som ställde upp för mig och kunde "missa" en utekväll för att bli hemma och umgås med mig. Det är nog ingen självklarhet att man har såna vänner då man är ung. Så det du kan göra är att låta henne avgöra vad hon kan och vill göra, och ge henne ditt stöd och tålamod.

Jag förstår att du är orolig över hennes hälsa, men det bästa råd jag kan ge med det är att hon skall hålla kontakten till sjukhuset/sin läkare. Med rätt mediciner och regelbundna undersökningar kan man hålla koll på situationen, och medicinerna blir hela tiden bättre. Idag får man också många gånger diagnosen tidigare än man fick förr, vilket gör att man också kan sätta in medicinering tidigare, så man kan inte riktigt jämföra prognosen för "nya fall" med de gamla fall som finns. Så oroa dig inte.

Tack för att du finns!

Kram,

Tessi