Nu till problemet då. Jag vill jättegärna gosa med honom på rasterna och han också, men Lisa blir sur på mig då. Jag vet att hon inte menar något dumt och hon vill ju inte vara själv på rasterna. Hon har inte heller sagt något men det märks väldigt bra när hon blir sur. Vi har flera kompisar men hon ska ändå alltid vara med mig? Men jag kan ju inte välja mellan dem heller? Och vi (jag och Lisa) har lovat varandra att vi inte ska dissa kompisarna för pojkvännen, och det var redan före jag blev ihop med honom. Men jag har inte någon tanke på att dissa varken honom eller henne men det är så himla jobbigt att välja. För kan ju inte vara med båda på samma gång.
Det känns lite som att "det går bra att dissa kompisarna, för de förstår, men inte pojkvännen" Fast jag vet inte. Det har varit värre den här veckan för då har vår andra bästa kompis varit sjuk, så Lisa har varit med mig hela tiden. Och jag har inte haft någon möjlighet att vara med Pelle (han heter inte det heller)
Det blev väldigt krångligt och obeskrivligt det här nu, ungefär som situationen är påriktigt då. Men hoppas ni förstod någonting av vad jag försökte förklara. Hur ska jag göra utan att känna mig som världens hemskaste människa?
Delad
Hej!
Japp, vi fattar precis vad du menar! Och ja, de flesta tjejer som är ihop med någon i samma skola har nog mer eller mindre samma problem. Även killar med flickvänner i någon mån - pojkar brukar vara lite "lösare" i sina vänskapsband, inte så fastklistrade vid varandra utan mera i gäng, men visst kan de också ha bästisar som känner sig åsidosatta. Så vartåt man än vänder sig har man baken mot någon, någon av dem kommer att känna sig ledsen. Även de mest förstående kompisar och pojkvänner kan bli avundsjuka och innerst inne tycka att de ju borde prioriteras främst.
När det gäller tjejer i allmänhet och tonårstjejer i synnerhet, så är vi faktiskt ofta lite för beroende av kompisarna/bästisarna. Det är mycket vi aldrig i världen skulle kunna tänka oss att fara ensamma på, vi måste ha en kompis med och nästan gå i armkrok för att våga oss ut i världen. Men i vardagen kan det vara minst lika viktigt, hemska tanke att stå alldeles ensam i en korridor på rasten och inte ha någon att prata med. Och dessutom ska det för många tjejer vara någon "tillräckligt bra" att prata med, en kompis, inte bara vemsomhelst. Så ur den synvinkeln förstår vi din kompis, hon vill helst vara med dig. Men att lära sig att umgås med andra än bara bästisen, att hitta olika typer av vänner och att klara sig fastän man inte känner en själ i en folkmassa är också viktigt, fastän det känns lite obehagligt och jobbigt. Det är lätt att "gömma sig bakom kompisens rygg", så kanske finns det en pytteliten smula feghet och lathet i din kompis tankar också?
Och vana att du alltid ska finnas vid hennes sida - dessutom har ni ju lovat varandra just det och hon kanske är lite rädd att du ska bryta det löftet för en killes skull. Och när man är osäker, så är det lätt att man blir arg istället, och avundsjuk och försöker hålla hårdare i den man inte vill "förlora". Hon upplever kanske honom som ett hot och som konkurrens om dig. Dessutom kan det finnas en smula svartsjuka bakom hennes sätt - inte så att hon också skulle vilja ha din pojkvän utan mera att hon inte har någon att gosa med på rasterna men också skulle vilja känna sig älskad. Känner man så så skulle man gärna åtminstone vara först för kompisen.
Din "pojkvän" förstår vi också. Det är aldrig så viktigt att vara med den man gillar som när det är riktigt färskt, innan man ens riktigt kan lita på att man faktiskt är ihop och att det kommer att hålla. Och nyförälskelsen gör ju såklart att man vill ta tillvara varendaste minut man kan med den man är kär i, och röra och kyssas och höra ihop så att alla andra kan se det. Så hans lust att hänga med dig på rasterna blir säkert ännu större av att ni inte helt officiellt är ett par ännu. Förhoppningsvis kan han lugna ner sig lite när ni verkligen är ihop och nyförälskelsen och spänningen inte är så himla stark längre. I västa fall kan nya pojkvänner också uppleva de gamla kompisarna till flickvännen som ett hot och som konkurrens om flickvännens tid.
Men du kan ju inte klona dig och det finns bara så och så många raster som du kan träffa de båda på. Vårt förslag är att ta ett snack med dem båda (skilt för sig) och förklara att du förstår hur de känner, men att de nu måste kompromissa. Säg att du supergärna skulle vilja vara med dem båda, men kanske kan du vara varannan rast med den ena och varannan med den andra? Eller att ni alla tre kan hänga i lite större gäng så att du på sätt och vis kan vara med båda två samtidigt, men inte enbart med dem. Eller alltså att din kompis skulle ha någon att tala med medan du talar med pojkvännen och tvärt om? Eller att du träffar den ena lite mer på fritiden än i skolan? Eller att du tex "bokar in" kvalitetstid med tex kompisen, tex en riktig tjejkväll varje vecka eller att ni tillsammans börjar fara på zumba eller gå på kafé en gång i veckan eller något.
Visa att du verkligen VILL vara tillsammans med dem båda och att du aldrig kommer att "glömma" din kompis fastän du delar din tid mellan dem. Hon har helt rätt i att det är väldigt viktigt att inte strunta i kompisar bara för att man träffat en kille - för vad skulle du göra den vackra dag det kanske tar slut med honom ifall du inte hade henne? Det finns alldeles för många tjejer, som gått så upp i sina pojkvänner att de omedvetet och helt i misstag skuffat bort alla sina vänner. Men du ska ändå kunna ha kakan kvar OCH äta upp den. Livet förändras och ibland bara måste man komma överens om nya regler och kompromisser med människor som finns i ens liv. Och alla gånger kan inte alla bli helt nöjda, fastän man samtidigt ska uppskatta det man har. Din kompis HAR en bra vän, och ni kanske ändå sitter bredvid varandra i klassrummen, är par under grupparbeten osv? Hon är värdefull för dig, men hon äger dig inte.
Hoppas att det reder upp sig utan desto större känsloutbrott! Hälsar ungdomsinformatören Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar