du använder mig som en slav

Hej slavensomlämnasenasm!

Äsch vad ledsen jag blir av att läsa din fråga. Mest ändå av att du känner dig som en slav. En slav brukar ju på ett ungefär definieras som en person som är någon annan persons ägodel och som inte får ha någon frihet eller egen vilja. Det är väldigt ledsamt att du känner så, för i det tolkar jag in att du känner det som att allting nu sker på basen av andras viljor och nycker. Att du inte känner att du skulle ha någon kontroll i dina vänskapsrelationer, utan lever i rädsla att om du inte passar in på deras önskemål, så lämnar de dig? Att det är helt upp till dem ifall ni ska vara vänner och du har inget att säga till om?

När man har blivit bränd av vänskap, lämnad så som de andra tjejerna lämnade dig före skolavslutningen, så är det lätt hänt att man känner sig ensam, sårbar och oduglig, inget värt. Det spelar ingen roll vem som gjorde vad, vilken orsaken var eller vem som hade rätt eller fel - eftersom det krävs minst två för att bråka och ingen är någonsin helt oskyldig till ett bråk - för resultatet är oavsett att man känner sig övergiven. Även den med stark självkänsla, som accepterar och förlåter sina egna brister, har en inneboende tro på att det nog ordnar sig och att det finns fler fiskar i havet (kommer nya vänner) och som ändå vet att hen är värdefull, kan känna sig ensam. Och ensamhet är en stark känsla.

Ibland driver ensamheten en på ett bra sätt; man rycker upp sig, vågar sig ut på jakt efter nya vänner, ser alla möjligheter och är öppnare än vad man annars kanske skulle vara. Ibland gör ensamheten en däremot rädd och svag, så att man tar första bästa chans till vänskap och accepterar den med fel och brister. Visst, man slipper vara ensam, men man kanske inte känner sig lycklig och trygg i vänskapen. I värsta fall accepterar man sådant som man vet att man inte mår bra av. Det här gäller både vänskap och kärlek.

Jag skulle dock personligen inte tro att det egentligen är något större fel på din nya vän. Du skriver att hon för det mesta är snäll och det är kanske bara när någon kille fångar hennes intresse som hon väljer honom framom dig, glömmer dig för stunden. Men det kanske inte är ett medvetet val, alltså hon kanske inte alls nedvärderar dig? Hon kanske helt enkelt inte håxar att hon gör så där, och att det kan såra dig. Se, alla har vi lite olika definition av vänskap och vilka regler som gäller mellan goda vänner. Vissa anser att det är helt okej att dissa vännen inför sådant som de själva värdesätter av olika anledningar, andra sätter alltid vännerna först. Det är väl okej vilket som, så länge två vänner inte har helt olika uppfattning om reglerna och att den ena därför tar skada. Du tar nu skada av att hon kan traska iväg med någon kille närsomhelst och lämna dig kvar. Det gör dig säkert otrygg och osäker och du tvivlar troligen på att det skulle gå att lita på henne. Därför kanske du försöker extra mycket att vara en sådan vän som du tror att hon vill ha? Vilket gör att du kanske inte riktigt är dig själv, inte vågar slappna av tillsammans med henne, kanske inte riktigt släppa henne in på livet? Eller så sitter du bara och väntar på att er relation ska skita sig, som om det vore ödesbestämt bara för att andra lämnat dig?

Som sagt, så kan folk ha lite olika regler för vänskap, men ingen är tankeläsare och vet precis enligt vilka regler andra spelar. Om inte ens vänner alltså berättar hurudan vänskap de vill ha och enligt vilka regler, så tror man ofta automatiskt att alla andra tänker på samma sätt som man själv. Hon kanske inte skulle ta illa upp ifall du gick iväg med en kille, och därför tror hon att du är okej med det när hon gör det? För du har inte sagt till att du inte gillar det. Du är inte telepat, så hon hör inte din röst i sitt huvud - du måste säga det högt! Ingen föds ju som vänskapsexpert heller, så alla har vi en massa att lära ännu om hur vänskap fungerar. Tex att man inte alltid kan spela sitt eget spel med egna regler, för andra kan ta illa upp av det. Lättaste sättet att börja förstå sig på andra människor är såklart när folk säger till när vi gör "fel". Så berätta för henne hur du känner dig när hon traskar iväg med någon. Då har hon störst chans att förstå - och börja ta hänsyn till dig.

Det gör inte dig svag eller krävande eller efterhängsen att säga till när du blir ledsen, utan du berättar bara hur du tror att en bra vänskapsrelation borde fungera. Ingen gillar såklart att höra kritik, men alla vill vi helst undvika att göra bort oss, såra andra, skjuta bort folk ifrån oss av ren och skär okunskap, så lägger du fram det på ett konstruktivt sätt blir hon högst troligen inte sur. För det är inte meningen att en person i en relation bara ska ge och ge och den andra bara ta och ta - det måste vara balans för att vänskapen ska hålla i längden. Om du inte säger till om det här, så är det obalans i er relation. Och du har rätt, som vän, att ställa vissa krav också, eftersom du är en jämlik part i den här vänskapen, ingen toffelhjältinna.

Så sluta med att se dig själv som en slav utan egen vilja och frihet. Se, att använda själva ordet slav kan i värsta fall också fungera som en självuppfyllande profetia, alltså att du tror så hårt att en viss negativ sak nog kommer att hända att den faktiskt händer till slut. Att du på något vis får det att ske genom din egen attityd. Tror du att du kommer att behandlas som en slav, så kommer du att tolka minsta lilla handling som ett bevis för detta. "Ja se nu, vad var det jag sa, hon tror jag är hennes slav..." Om du tror att du inte har något val, utan måste underkasta dig alla andras vilja för att slippa vara ensam, så kommer du att underkasta dig gång på gång. Göra dig själv till den svagare. Samt bjuda in andra att behandla dig som den slav du tror att du är, som om du hade stämplat dig själv i pannan med det.

Det låter hårt sagt, men jag vill verkligen att du ska inse att det faktiskt är du själv som bestämmer över ditt liv. Nä, du kan inte tvinga folk att hänga med dig och vara vän med dig, men du kan definitivt välja att inte låta folk köra över dig! Du kan respektera dig själv och förstå att hej, du är en riktigt bra vän som det absolut är värt att vara vän med! Respekterar du dig själv, så respekterar andra dig också så mycket lättare och starkare! Självrespekt är lite som ett parfymmoln som vi går omkring i och som folk runt oss känner på sig (oftast utan att ens medvetet lägga märke till det) och utgående från det behandlar de oss. Tror man själv att man inte är något värt, varför skulle andra värdesätta en då? Som tur är så är det man själv som bestämmer vilken parfym man ska dofta. Det här med självrespekt är inte något någon annan kan ge åt en eller som man kan förtjäna eller prestera, så som självförtroende, utan självkänslan kommer inifrån. Börja med att tala snällt till dig själv. Sådant som att kalla sig själv slav - eller värdelös eller misslyckad eller tråkig - är totalförbjudet! Bara snälla tankar <3

Så prata med din kompis, och öppna ögonen för alla möjliga andra tänkbara kompisar (man kan ju inte ha för många vänner, eller hur)! Kolla tex bekanta på sociala medier - kanske någon där har tråkigt nu på sommarlovet och vill fara ut och cykla efter en glass? Sommaren är en bra tid att skapa nya vänskapsband på, just för att man har bättre med tid då att umgås ;) Kanske det här blir en riktig supersommar, den sommaren då "ditt gäng" skapades, sommaren ni sedan tillsammans ser tillbaka på med lyckliga hjärtan? Igen, minns att tänka snällt och positivt, så vänd det där "nää, det kommer aldrig att hända, det är hopplöst" innan det hinner slå rot och sprida sina ogräsrötter över hela din gräsmatta!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott