dum bästis.

Hej!

Det är alltid lika knepigt när kompisar inte beter sig "på rätt sätt" mot en. Man vill å ena sidan inte bli ovänner eller göra henne upprörd, men å andra sidan så gjorde hon ju faktiskt fel. Vi ska försöka svara på din fråga även om vi inte är några vänskaps-experter. Men ett och annat lär man ju sig under ett långt liv med många vänner i det. Och så mycket har vi lärt oss att inget blir bättre av att låtsas som ingenting. har hon gjort dumt mot dig en gång och du låter det bara vara, så kommer hon att göra det igen och igen och värre och värre - för hon kom ju undan med det, hon kan "köra över dig".

Men det här med att man måste säga till är en av hemligheterna med livet: vi uppfostrar hela tiden varandra. Alla människor man umgås med under hela livet, oavsett om det är kompisar eller pojkvänner eller arbetskolleger eller studiekompisar, så måste man hela tiden "rätta". Ingen blir någonsin helt mogen eller perfekt eller "vuxen", alla har fortfarande fel och brister och gör fel mot andra ibland. Fastän de vet att de gör fel, så händer det nu och då ändå. Därför måste man fortsätta att uppfostra varandra. Man gör det genom att på ett eller annat sätt visa att nu gjorde du fel. Ibland kan man säga rakt ut, ibland visar man det undermedvetet med kroppsspråket att nu är jag inte riktigt väl till mods och det är ditt fel, ibland börjar man undvika personen eller tala skit om honom/henne eller helt säger upp bekantskapen.

När det gäller kompisar, så är det på sätt och vis ännu viktigare att på ett eller annat sätt visa att nu gjorde kompisen fel. Dels för att det är en viktig människa i ens liv och beter den människan sig fult åt, så påverkar det ju ens humör och mående. Dels så kanske det är just bästisar som är de enda rätta som kan säga att nu gjorde du fel. Vem ska kunna säga sanningen om inte bästisen? Dels är ni ännu rätt unga, på sätt och vis är det mycket lättare att säga till då än vad det blir när man är vuxen. Vuxna borde ju veta bättre (även om de inte alltid gör det, eller väljer att göra fel fastän de vet bättre) och då är det mer pinsamt och jobbig att säga till.

Man behöver ändå inte säga till på ett elakt eller hämdlystet sätt, inte få henne att må dåligt, skämmas eller bli arg för att hon vill försvara sig/skylla ifrån sig/ljuga på grund av dåligt samvete. Man kan göra det på ett indirekt sätt, tex annars bara säga att man inte tycker om att någon gräver i ens väska, själv väldigt tydligt be om att få en halstablett av henne (dvs bete sig "rätt" för att vara en förebild för vad man förväntar sig av andra) eller visa att man blir arg av att någon tagit något utan att fråga. Gå INTE och beskyll henne rakt ut för att vara en tjuv eller något, då blir det bara gräl. Ge henne bara en "gömd" varning nu till att börja med, typ "gör inte så igen". Ge henne en chans att ändra sitt beteende eller åtminstone att inte göra om samma dumhet igen.

Men händer något liknande igen, så ska du säga till. Men inte bara "så får man inte göra" utan varför man inte får göra så och hur det fick dig att känna dig. Ibland tänker folk bara på sig själva, på saker ur sin egen synvinkel, att deras orsaker till att göra något är viktigast. Som med halstabletterna, hon tänkte nog inte hur det skulle kännas för dig ifall hon tog dina halstabletter. Hur skulle hon själv ha reagerat om det var ombytta roller och du som stal från henne? Och bryr hon sig inte om hur du känner dig.... så är hon tyvärr inte en så god vän. Vänskap är något som man måste lära sig - ingen föds som den perfekta vännen och även om man vet hur en vän borde bete sig, så kan man alltså ändå göra fel ibland. Men om man ångrar sig, så borde man också bli förlåten. Vi är bara människor.

Så stå på dig bara, men bli inte elak med vett och vilje. Ingen ska få ta dina halstabletter utan att be om lov och ingen ska trampa på dig.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna