Ensam

Hej,
tack för att du skrev in igen, du kan alltid skriva in hit om du vill prata av dig lite och få ut dina tankar.

Det du beskriver låter som en djup känsla av ensamhet, inte bara att vara ensam ibland. Och den sortens ensamhet kan göra väldigt ont, särskilt när den har funnits länge och när man märker att den börjar påverka både ångest, tankar och självkänsla. Vi människor är trots allt en sorts flockdjur, vi behöver ha människor runt oss för att må bra, även om vi har lite olika behov av hurpass ofta, många och nära. Det är helt rimligt att det känns värre nu – när man blir äldre förväntas man ofta ”ha sitt folk”, och när man inte har det kan det kännas som att man hamnat utanför något alla andra verkar ha fått gratis. Men sanningen är att många i din ålder känner precis som du, även om det sällan syns utåt. Det är ju liksom inte direkt nåt som folk väljer att skriva öppet om på exempelvis social media, där man oftast bara ser den andra sidan.

Det är också viktigt att säga: det är inget fel på dig för att du vill ha få men nära relationer. Alla är inte gjorda för stora kompisgäng. Vissa knyter starkare band med en eller två personer och satsar mer på djup kvalitet än många ytligare kontakter, och när man inte har det kan längtan bli extra stark. Att du har testat appar och sociala medier utan att det lett någonstans betyder inte att du är ”omöjlig att bli vän med” – ofta handlar det mer om att sådana sätt inte passar alla, särskilt inte om man längtar efter att faktiskt klicka med människor på djupet snarare än ytlig kontakt.

När ensamheten har pågått länge börjar den ofta göra något med tankarna: man fastnar mer i sitt eget huvud, ångesten får större utrymme och det kan kännas som att allt snurrar runt utan att ha någon att landa hos. Då räcker det inte alltid med att ”försöka hitta vänner” på egen hand. Det kan vara väldigt hjälpsamt att ha någon att prata med professionellt, just för att du inte ska behöva bära allt själv i det här skedet av ditt sökande. En psykolog, terapeut eller kurator kan hjälpa dig både med ångesten och med att förstå hur ensamheten påverkat dig över tid – och hur du kan bygga relationer på ett sätt som känns mer möjligt för just dig.

Nära vänskap får ofta sin början som en följd av att man delar något regelbundet med samma personer tillräckligt många gånger och förhåller sig öppen till andra – till exempel studier, jobb, frivilligverksamhet, kurser eller föreningar. Det betyder inte att det är lätt, men om du bara vågar fortsätta söka dig till sammanhang med andra människor och håller dig öppen för nya kontakter och att vågar prata med människor så kommer det så småningom att klicka även för dig, det är jag säker på!

Just nu låter det ändå som att ditt viktigaste nästa steg inte är att pressa fram nya kontakter, utan att ta hand om hur du mår. Ensamhet + ångest är en tung kombination, och du förtjänar stöd i det. Du ska inte behöva vänta tills du ”lyckas hitta en vän” för att få må bättre. Och kom ihåg att du är inte konstig, sen eller trasig!

Det du skriver i hemliga rutan låter som ett smart tillvägagångssätt tycker jag, fortsätt söka sådana lösningar där du ”automatiskt” hamnar i sammanhang med andra människor, så kommer du nog att hitta de du klickar med och din egen ”flock” till sist!

Önskar dig allt gott,
Kram, Kix