jag känner mig ofta väldigt ensam. Nog har jag vänner, många vänner. Många bra vänner i olika vänkretsar så egentligen är jag aldrig heelt ensam. Det är bara det att jag inte har en bästis. Inte ens ett enda gäng jag hänger med hela tiden och inga andra. Utan det är lite olika, speciellt nu när vi alla började i olika skolor efter sommaren.
I skolan har jag alltid någon att va med. Men när det kommer till speciella evenemang och sånt,, så jag vet inte om någon riktigt räknar med mig. Jag blir ofta ganska utanför. Det verkar som om de tänkeratt "ja men hon har ju de och de" eller "hon kan ju gå med dem". det gör att det känns som om jag lämnas utanför/kommer i andra hand. Nog har jag några som jag står närmare, men de har ju andra vänner också, i kretsar jag inte ingår i. Jag vet inte riktigt vad jag vill, förutom att jag inte vill bli andrahands valet längre.
Hej, ett mycket vanligt bekymmer, men som inte så ofta märks att andra har. Jag misstänker att vi alla känner oss ensamma i något skede av livet, även de som verkar att vara omringade av folk hela tiden.
Du verkar ju ha det bra med många kompisar och sådär, men det framgår inte om du brukar komma med förslag på vad ni ska hitta på, vart ni ska fara osv eller om det är de andra som inte frågar av dig.
Det som du kunde börja med är att DU blir den som arrangerar olika saker, DU blir den som frågar om någon hänger med på det ena eller det andra.
På det sättet blir du inte en som försvinner i mängden utan det blir DU som leder.
En person som hörs och syns och ibland fixar åt de andra är mycket svårt att lämna utanför i framtiden.
Säkert kommer några att lämna bort men då får du ju också veta vilka som är dina riktiga vänner.
Läs vad vi skrev om vänskap i informations delen då vi hade vänskap som månadens tema, där får du många bra tips!
Må så gott! Hoppas du får många glada skratt med kompisar under jullovet!
Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar