Ensamhet

Hej!

Tack för att du tar kontakt med oss. jag vill börja med att berömma dig för din omtänksamhet och din vänlighet. Det är verkligen jättefint att du bryr dig om den här killen och ber om råd kring hur du kan få honom att känna sig mindre ensam. 

Man kan alltid hitta på 1000 orsaker till att INTE gå fram och prata med en människa. "Han vill säkert inte ha oss som vänner", "Det vore konstigt att gå fram till honom", osv osv. Men sanningen är att du bara behöver EN orsak till att gå fram och fråga honom ifall han vill hänga med dig och dina vänner, den orsaken är att du bryr dig. Mer orsaker än så behöver du inte. Om du ser honom, ser hur ensam han är och känner oro över honom då får du gå fram. Ta gärna någon vän med dig ifall det känns för nervöst att gå själv. 

Ni behöver inte genast gå rakt på sak utan ni kan istället långsamt bygga upp en kontakt till den här killen. Du/ni kan börja med att vänligt hälsa på honom i korridoren, det kan hända att han inte märker det till en början och kanske tror han att ni inte hälsar på honom. Men om ni fortsätter att tålmodigt göra det varje dag så kommer han nog förr eller senare lägga märke till det. När ni gjort det ett tag kan ni sedan t.ex. gå fram till honom på lunchen och fråga ifall ni får sitta med honom. Om ni inte känner varandra sen tidigare får ni gärna presentera er. Det kan hända att den här killen är väldigt blyg och inte verkar vilja vara social men redan det att ni sitter med honom kan vara så otroligt värdefullt även om det inte syns utåt. Ni behöver inte genast fråga ifall han vill hänga med er utan ni kan istället försöka gå och sätta er med honom under lunchen för en tid framöver. På så vis blir ni mer bekväma i varandras sällskap. Ni behöver inte känna att ni hela tiden måste prata med honom heller utan ni kan helt enkelt bara vänja er vid varandra.

När det känns mer bekvämt mellan er kan du/ni fråga ifall han vill hänga med er under rasten. Även om han säger nej och drar sig undan kan jag lova att det ni gör ändå har betydelse. Personer som varit ensamma en längre tid kan ibland ha svårt att anpassa sig till att vara med andra människor, prata och vara sociala. Han kan behöva mycket tid. Ni får alltid fråga på nytt sen när det gått ett tag och han fått vänja sig lite vid tanken att ha er som vänner. Ni behöver verkligen inte oroa er för att ni gör något fel bara för att han inte genast vill hänga med er. Det är alltid bättre att göra något och göra fel än att inte göra något alls!

Kram och lycka till!

Rosanna