Göra slut med en vän?

Hej M!

Äschdå att din kompis gör dig ledsen just nu. Egentligen ser vi två olika ämnen eller delar i din fråga, dels ifall man faktiskt kan göra slut med en kompis och dels hur du ska hantera hennes "skryt" om killar. Uppfattar vi dig rätt då? Vi ska ta en i gången.

För det första: ja, klart att man kan säga upp bekantskapen med en kompis. En kompisrelation kanske inte ses riktigt på samma sätt som en kärleksrelation, som ju till stora delar definieras av att bli ihop och göra slut. Men ändå funkar många kompisrelationer ganska likadant; man träffas, fattar tycker för varandra snabbare eller långsammare, har en närmare relation ett tag, men oftast så upphör relationen förr eller senare. När det gäller kärlek räknar man att medeltalet är att en av fem relationer håller livet ut (= 4 misslyckade först) - kanske är det lite samma med vänskap?

Vänner kommer och går under livet. Vissa lämnar en tvärt, tex efter ett gräl eller för att man flyttar eller byter skola (och fastän man typ säger att man ska hålla kontakten, så håller inte vänskapen i längden). Andra bara glider man ifrån, växer och utvecklas åt olika håll och så inser man att vänskapen bara runnit ut i sanden utan att något egentligen var fel. En tredje sort "glömmer" man när man hittar andra kompisar som passar en bättre för tillfället. Och en fjärde sort kanske man undviker tills vänskapen dör ut, tex för att man inte längre riktigt kommer överens eller gillar människan som kompisen utvecklats till (eller förblivit medan man själv utvecklats). Få människor har kvar barndomsbästisen livet ut, utan de flesta byter vänner eller vänskapskretsar många gånger under livet. Tex kanske de hänger med ett visst gäng i skolan och ett annat på fritiden, byter gäng när de byter skola, tappar kontakten med en del när de börjar jobba, får nya vänner när de får barn, byter vänner igen när de byter arbetsplats osv. Vissa vänner hänger med större delar av livet, andra kanske man står jättenära men bara en kort tid.

Alla var de dock viktiga, de var alla pusselbitar i bilden av ens liv. Ju schysstare man sköter själva avslutandet av relationen, desto bättre. Att tex smita undan eller gräla lämnar ingen bra smak i munnen efteråt, vilket kanske påverkar minnet av vännen och tiden tillsammans. Och hela vänskapen behöver ju inte alls vara dålig bara för att slutet var dåligt.

Vänskap är dock något vi alla måste lära oss - inte en egenskap och en kunskap vi föds med eller någonsin blir experter på utan vi börjar öva på att vara en (bra) kompis i dagissandlådan och slutar på ålderdomshemmet. Man måste öva sig på att ha en mänsklig relation och man lär sig läxor och gör misstag. En av "reglerna" med vänskap anses dock vara att man måste ge kompisen en ärlig chans. Är man missnöjd med en person eller mår dåligt i relationen, så är det också ens eget ansvar att säga till. Jo, det kan kännas obehagligt, men utan det så bara fortsätter det ju att gå snett. Ingen är tankeläsare, så alla måste vi förklara för andra vad vi känner och tänker. Speciellt då något känns fel, eftersom fel kan börja gnaga och fräta i vänskapen om man inte gör något åt dem.

Just nu stör du dig på att din kompis får dig att känna dig sämre än henne. Du kanske upplever att hon skryter om alla killar som smsar henne och lägger till henne osv, men framförallt förlorar du i jämförelsen med henne. Det är svårt att låta bli att jämföra sig med andra - man borde ju kunna avskilja sig själv och inse att vad som händer åt andra inte spelar någon roll för ens eget värde - och det är aldrig trevligt att känna sig sämre. Också eftersom det också kan påverka balansen i relationen. Till exempel att man bara blir lyssnaren och aldrig har något eget att berätta tex på kärleksfronten. Det är också tungt att höra någon tjata om en och samma sak hela tiden, speciellt när den saken känns orättvis så som kärlek ofta gör.

Hon kanske bara tänker att hon vill dela det hon upplever och känner med sin vän. Kanske hon speglar det som händer henne i dig, alltså typ genom att berätta så känns det verkligare och hon behandlar de känslor det väckt medan hon pratar med dig. Kanske hon inte ens tänkt tanken att allt hennes tjat om killar som gillar henne gör dig ledsen? Kanske hon inte insett att du inte kan låta bli att jämföra dig själv med henne och känna dig som förloraren. Den känslan gillar ingen i längden och den känslan kan i längden göra att hon förlorar dig som vän. Kanske för en så dum orsak som att hon bara inte råkat tänka ur din synvinkel, satt sig i dina skor? Visst finns det de som kan vara lite hemligt elaka på det här sättet också, som medvetet trycker ner sina kompisar genom att skryta om sina egna fördelar. Men det är en konst man måste öva på också att se saker ur andras vinklar också och ta hänsyn.

Så prata med henne om vad du känner. Du behöver inte låta anklagande eller ens be henne rakt ut att ändra sig - allra minst hota henne att hon förlorar dig om hon inte ändrar sig. Bara berätta att tex när hon jämt talar om de här killarna så får hon dig att känna dig ensam, sämre, värdelös. Speciellt när hon själv misströstar (huruvida det nu är falsk blygsamhet eller äkta) om att någonsin hitta någon. Du behöver inte göra någon stor sak av det, utan nästa gång hon gör de där små sakerna som gör dig ledsen, så säger du bara "hördu, jag vet inte om du någonsin råkat tänka tanken, men jag känner mig ibland sämre när du gör så där och blir lite ledsen?". Berätta gärna också hur du skulle vilja att hon gjorde istället, som konstruktiv kritik med snäll röst, och berätta hur du skulle känna dig då.

Det allra mesta går att lösa och förbättra om man ger det en ärlig chans, så försök gärna med att prata med henne först om det som stör dig innan du lämnar henne? Förändras ingenting mellan er efter det, så kan du överväga att "göra slut". Hur du sedan väljer att göra det är upp till dig. Om någon ville lämna dig, hur skulle du i så fall vilja att det skedde?

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna