He funkkar int!

Hej ledsen!

Voj vännen :(! Ja usch ja vad jag kan förstå din känsla - och du skriver dessutom väldigt beskrivande och djupt. Den situation du beskriver är absolut inte lätt. Och som du säkert förstått själv, och egentligen också skriver, så är den inte hållbar. Så här kan ni inte fortsätta, för då kommer ni att glida ifrån varandra och även vänskapen dö.

Nu vet jag ju inte om det hänt något sedan du skrev till oss, så jag kan bara utgå från det du skrev. Min tolkning av det hela är att du är fortsättningsvis kär i honom och vill vara mer än bara vänner, medan han inte känner samma sak. Han uppskattar er vänskap och du betyder mycket för honom, men efter ditt avslöjande, så har läget blivit spänt och konstigt. Det gissar jag att beror på att han hela tiden har din kärlek i bakhuvudet. Han vet att han gör dig besviken och han kanske känner outtalade krav på sig från dig - fastän du inte menar att kräva något av honom så känner han säkert att du skulle vilja ha mer av honom. Inte heller kan han kanske bete sig på samma sätt tillsammans med dig som förr, tex inte skämta om andra tjejer eller kärlek eller sex, inte skojflirta med dig, inte tala om sitt kärleksliv med dig - kanske föll en ordentlig del av er relation bort i och med ditt avslöjande? Själva händelsen också, som han darrade så inför, var säkert också jobbig för honom och färgar nu hans inställning till dig ett bra tag. Han visste att han skulle såra dig och fastän ni kunde tala om det på ett bra sätt just då, kunde vara nära osv, så kanske obehaget ändå är den känsla som han minns det med. För det är ju kärnan i problemet, att du gillar honom men han gillar inte dig tillbaka på "det" sättet.

Tyvärr går ju kärnan inte att komma runt på något vis. Man kan inte tvinga sig själv att vara kär i någon, man kan inte riktigt skapa eller frammana sådana känslor. Visst, så svartvitt är det inte, men varför skulle han ens försöka tvinga sig själv att bli kär i dig? Det är inte så kärlek ska fungera, i alla fall inte enligt den allmänna uppfattningen om den. Han har nog garanterat känt efter ordentligt ifall där ändå inte skulle finnas en gnutta förälskelse att bygga vidare på och han har nog säkert försökt föreställa sig något mer mellan er. Han har nog säkert gett dig en ärlig chans. Och det verkar inte finnas något där.

Det är omöjligt att säga om det skulle kunna BLI något i framtiden, om känslor hos honom skulle kunna väckas senare. Det är rätt vanligt ändå att man blir förälskad i någon man vet att redan är förälskad i en själv - just för att man bland annat föreställer sig hur det skulle vara att vara ihop och konstaterar att det inte skulle vara dumt alls. Men då finns nog "klicket" redan där. Det är nog svårt att gå från 100% kompis (och absolut ingen sådan gnista) till förälskelse. Huruvida han känner någon gnista, men att den i dagsläget är för svag eller om han bara valt att inte bejaka den kan jag inte säga, det vet nog bara han. Så bara han vet om det ens finns en chans att han en vacker dag ska ändra sig.

Oavsett så är det nog ingenting att hoppas på. Du kan inte räkna med att han ska ändra sig och plötsligt börja tycka om dig på rätt sätt, gissar jag. Du kan absolut inte sitta och vänta på det hursomhelst. Det vore bara att pina dig själv - och troligen förlora honom. Du gjorde redan valet att berätta för honom om dina känslor och därmed tog du risken med er vänskap som insats. Det gick åt pipan. Det kanske ändå var nödvändigt att testa, att du inte skulle ha kunnat fortsätta utan att berätta heller. Men nu måste du göra valet att antingen kväva dina egna kärlekskänslor för honom för att kunna behålla honom som vän eller släppa honom helt eller nästan helt och gå vidare. Det är de två alternativ jag ser att du har, baserad på egen och kompisars erfarenheter. Jag tror personligen inte på alternativet att fortsätta vara nära honom medan du ännu är kär i honom. Jag tror peronligen inte att han kan glömma att du egentligen vill ha mer av honom än han kan ge - och att han nog känner det på sig - om du verkligen inte återgår till en helt och hållet platonisk vänskap. Och det kan vara rätt svårt att fejka att man inte längre är kär. Det kan vara rätt svårt att se honom varje dag utan att det håller kärlekskänslorna vid liv. Du vill ju vara nära honom på "det" sättet och det kan han inte ge dig nu när han vet att du är kär. Det är bittert, men sant, det gick inte som du ville. Du chansade och förlorade. Jag vet att det inte tröstar ett piss att höra att ja, så funkar livet ibland, men det är ändå så det är.

Som sagt, jag tror att du måste välja endera vägen nu, du kan inte bara försöka klamra dig kvar i det som finns kvar utan att förändra det på något vis och du kan inte återgå till hur det var innan. Man KAN bestämma över sina känslor. Det är inte lätt och det kräver viljestyrka och tålamod, men man kan tex låta kärlekskänslor svalna och dö bort. Kärleken är inte något magiskt väsen som vi inte kan kontrollera, som drabbar oss slumpmässigt, utan kärleken kan visst styras. Och fastän du inte vill höra på det örat just nu, gissar jag, så vill jag ändå påminna om att så länge du är kär i honom, så kommer du inte att märka andra chanser till kärlek. Folk har kastat bort dagar, månader och till och med år på att hålla fast vid något som inte hade en chans. Alla relationer har inte en chans, alla kärlekar är inte "meningen".

Jag kan inte säga hur du borde göra nu - och jag kan ju vara helt ute och cykla med alla teorier och förklaringar jag gett dig här. Framtiden kan ha något helt annat i beredskap åt dig/er, och vem vet, kanske får du en vacker dag berätta åt mig hur fel jag hade ;). Men jag som jag ser det just nu: jag hoppas ni hittar fram till en ny sorts vänskap som inte gör ont eller är obekväm och jag hoppas du hittar den närhet du behöver på annat håll och slipper känna dig ensam.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott