Att jo idag när jag skulle gå till maten så har dom en sån där jäntrappa och så fasnade skorn där mellan så jag föll om kull..och då var det 2tjejer från min klass och en hade med sin pojkvän och dom började skratta då och samma med killen. men jag brydde mig inte jag gick bara som vanligt men efter det så då jag kom till maten så såg jag att min hand blödde lite..Så jag tycker att det är fel att skratta om någon faller och slår sig.. DET SKALL JU HA KUNNAT VARIT DOM OCKSÅ! ja och så sista timmen så hade vi matte så hade tjejerna berättat till klassen så en kille från min klass så frågade om jag har fallit i trappan och jag svarade nej så fårgade jag vem som har berättat så var det just dom som såg detta...Jag mår inte bra nu efter detta! Så började killen och jag bråka bara säga ord då förståss och jag har alltid tyckt att det är bara ``Dårbollar i klassen`` Så jag sade det till 3tjejer och gick hem men jag tycker inte att jag sade något fel för jag tycker dom är löjliga dom talar hela tiden,skryter m.m Jag har inga kompisar förutom den killen som frågade på timmen men nu vill jag inte vara kompis med någon i min klass ALDRIG! Vad skall jag göra jag skäms ganska mycket att jag föll just då!SNART VET HELA SKOLAN OM DET!
ANONYM
Hej!
Tack för berömmet, bra att du har nytta av Decibel!
Voj då, vad synd att du föll och att det tog sjukt! Hoppas att det i alla fall redan gått över. Men det som brukar ta mest sjukt när man tex faller är ändå att göra bort sig inför andra - det brukar ta sjukt i stoltheten då och det kan nog svida länge. Du var säkert upprörd när du skrev åt oss - med rätta - men vi hoppas att den smärtan också lagt sig vid det här laget, vännen.
Men jäkla tjejer som skrattade och berättade vidare! De kunde väl ha visat lite hänsyn istället och frågat omtänksamt hur det gick, tycker man. Så är vi ju ändå alla uppfostrade, ända från dagis... Fast vissa verkar tyvärr ha glömt hur man borde uppföra sig. Och lite har ju vi ungdomsinformatörer lärt oss om livet för att ha kunnat lista ut en gissning till varför vissa blir så här elaka: Skolvärlden är extra hård när man är i tonåren och alla vet hur det känns att göra bort sig inför andra. Så alla är lika rädda för det. Och det är underligt med rädsla: när man ser någon råka ut för just det man är rädd för så är det så mycket lättare att skratta rått åt den människan och peka och retas istället för att känna med den människan. Inom sig så tänker man typ "Tur att det inte hände åt mig..." Fast det idiotiska är att om man en gång skrattar åt någon som gör bort sig, så ger man ju på sätt och vis andra tillåtelse att skratta åt en själv när man gör bort sig. Så de elaka råddar bara in sig i en ond cirkel, som sprider sig, så att alla bara blir hårdare och elakare och ingen till slut vågar säga eller göra något snällt.
Det blir nog bättre, kanske redan i gymnasiet, där brukar folk komma ihåg igen att man ska vara snäll mot andra. Oftast och de flesta, i alla fall. När man blir lite äldre, så tar man det inte så hårt längre när man gör bort sig, heller. De flesta får ändå så pass bra självförtroende med tiden att det inte tar sjukt i stoltheten då. Och alla vet ju då att alla kommer vi att falla någon gång, så lika bra att inte göra någon stor sak av det. Man skäms nödvändigtvis inte längre för sådana "småsaker" och ingen retas nödvändigtvis längre för sådant - det är rätt barnsligt att tycka att sådant är "roligt". Visst kan folk skratta, för det kan ju se rätt fånigt ut, men de skrattar inte av skadeglädje eller elakhet. Nåja, det här gäller de flesta i alla fall, det kommer alltid att finnas idioter i alla åldrar.
Knepet är att SJÄLV bete sig som om man inte alls gjorde bort sig! Låtsas som att det regnar. Tex när den där killen frågade om du fallit, som om det sku ha varit något märkvärdigt, så kunde du bara ha sagt "Ja - och så vad då, vad är det med det?" som om han sku ha frågat om du åt mat i skolan idag. Då skulle nog HAN ha kännt sig rätt fånig och barnslig som tyckte det var en stor sak. Nå, det är lätt för oss att vara efterkloka, men det kan vara bra att fundera över hur man själv reagerar när något sådant här händer. När man gör något tokigt, så brukar ens eget beteende visa åt andra om det faktiskt var något att skämmas för eller inte. Om man själv ser ut som om man skulle skämmas (typ blir tomatröd, rusar bort, påstår att man inte gjort något, börjar gråta eller så) så då bekräftar man åt alla andra att ja, nu gjorde man bort sig.
Och om man gör något tokigt, men själv inte visar att man själv tyckte att man gjorde bort sig nu, men andra ändå börjar skratta eller retas, så kan man nog få dem att ändra åsikt. Titta häpet på dem och fråga om de faktiskt tyckte att det var kul att se någon annan skada sig, vad har de egentligen för en barnslig, elak humor? Få dem att skämmas istället! De kanske fortsätter att skratta och skylla ifrån sig, både av att de blir generade och av att de får dåligt samvete. Men vi kan nästan garantera att de sedan när de ska somna på kvällen tänker på vad du sa och känner sig dumma. Om de har något allmänt folkvett i skallen i alla fall. Hur som helst så hjälper det i längden att faktiskt säga till sådana där gånger. För folk behöver påminnas om hur man ska uppföras och alla uppfostrar vi varandra hela tiden genom att påpeka när någon gör något fel. Om vi bara håller tyst och låter folk hållas, så kommer de bara att fortsätta med det som är fel.
Så fundera inte så mycket om vad andra tycker, om hela skolan får reda på att du föll osv. Det är vårt råd. Vaddå, du bara föll ju, det gör ju alla någon gång! Som sagt, man bestämmer alltid själv om man ska "ta åt sig" och göra en stor sak av något. Om du har gått omkring och skämts nu sedan du föll och mått dåligt för det, så tänk vilken bortkastad tid, energi och lycka det var för dig - för högst troligen har de där tjejerna redan glömt det, och killarna också. Vi förstår absolut att du vill göra bästa möjliga intryck på andra av dig själv, du vill precis som varenda annan kotte i din skola bli accepterad och omtyckt och ha massor av vänner. Och då kan just sådana här små pinsamheter kännas jättestora och som att de skulle förstöra så mycket för en. Det är just sådana gånger man börjar tycka att "jamen alla andra är ju ändå dårbollar, alla är emot mig och jag gillar ingen alls, dra åt h*lvete hela världen!!!" Man blir arg och upprörd och ledsen.
Men det är oftast inte så farligt som det känns just nu, inte på riktigt. För här kommer en hemlighet om livet: det är ändå sist och slutligen vad du tycker om dig själv som är hela skillnaden. Det handlar om självkänsla och självförtroende. Man kan jobba upp sin självkänsla (= att vara värdefull och bra oavsett vad som händer) och den strålar man ut. Folk runtomkring en uppfattar helt omedvetet vad man tycker om sig själv och tycker man skit om sig själv så är de snabba på att behandla en som skit. Men om man tycker bra om sig själv, så kanske de inte ens skulle komma på tanken att skratta åt dig. Inte elakt och skadeglatt i alla fall. En person med bra självkänsla får nästan automatiskt vänner, för en sådan människa blir omtyckt. Så upp med hakan, vännen! Nästa gång du faller, så skrattar du bort det själv och skämtar om att du siktade på att göra en kullerbytta! Och sedan går du därifrån visslande!
Stooor kram, hälsar ungdomsinformatören Liselott
PS: vi har tips här på Decibel om
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar