Hjälp

Hej förvirrade tjej!

För det fösta: äschdå att du har det jobbigt just nu. Man vet ju att sämre perioder kommer och går i livet, men vi lider ändå med dig. Det är aldrig kul när man vet att någon är sur på en, speciellt när den personen har rätt att vara sur för att man verkligen HAR gjort något fel. Dåligt samvete kan verkligen nöta på en. Men vi ska fösöka fundera igenom ditt problem med dig här, på basen av våra egna livserfarenheter och åsikter (så ta det för vad det är, bara just de här två människornas tankar).

De flesta av oss kommer någon gång under livet att ha perioder då vi gör dumheter, kanske är i "fel" sällskap, inte koncentrerar oss på sådant som är viktigt utan "lever rövare" ett tag. För någon är det ett kort tag någon gång under tonåren, för en annan kanske det händer först när han/hon börjar studera och för en tredje igen så kan den här perioden räcka många år och förstöra en hel del för honom/henne. Så av den anledningen så behöver du inte må dåligt över hur du levde här tidigare, de flesta av oss går alltså igenom någon form av "dålig period". Men det som gör att vi mognar och utvecklas mot ett mera "vuxet" beteende och sätt att tänka är att förändra dåliga tankar och sätt att bete sig till det bättre. Sluta göra dumt och börja göra smart istället, helt enkelt. Så det har du nu all chans i världen att göra. Lär dig av allt det dumma du gjorde och gå vidare. Det är det som är så skönt - men samtidigt så svårt att fatta - med livet att det går alltid att göra bättre nästa dag, det är aldrig för sent och man behöver inte göra om samma eller nya dumheter nästa dag. Alla kan förändras.

Vi behöver inte säga hur dumt det var att du snattade och skolkade och smet ut utan föräldrarnas lov osv. Det vet du nog. Du visste det när du gjorde det och du fick säkert öronen fulla av det när din mamma blev så där arg och besviken på dig. Ja, du slapp lindrigt undan, det skulle ha kunnat gå så mycket värre ifall du inte hade blivit stoppad genom att bli fast. Det var en ögonöppnare och kalldusch för dig och vi håller både tummar och tår att du fortfarande har ögonen öppna! Det var säkert spännande och häftigt och kul, ni mot världen osv - men var det verkligen värt det?

Du vet också att du nu super och festar så hårt att du till och med får minnesluckor som skadar ditt liv riktigt redigt. Du gör bort dig i fyllan så att du förstör för dig själv. Du vet också att du är så ung att alkoholen i sig är riktigt skadlig för dig - du j*vlas ordentligt med din kropp och kroppens utveckling när du super så där mycket. För det är lååångt över alla gränser när man får minnesluckor. Minnesluckor är mer än röda varningslampor som blinkar i kroppen, de är sirener som tjuter och larm som går att nu har du gått alldeles för långt och håller på att förgifta dig till döds. Och du utsätter dig för sådana faror när du är full att vi, som vet precis hur det brukar gå till en sen lördagsnatt i fyllan, blir alldeles kalla inombords när vi tänker på allt som kan hända dig. Ja, vi vet, "jamen unga brukar ju supa" i Österbotten, men det behöver inte betyda att du MÅSTE supa. Och ja, precis som alla andra med lite vett i skallen och livserfarenhet så skulle inte vi heller vilja att du söp överhuvudtaget. Varför varför varför göra om misstag som andra redan gjort, bara för att det är vanligt att göra dem?

Ja, det kan få en massa farliga konsekvenser att dricka alkohol, men ingen skada är så vanlig som att gå över sin egen drullegräns när man super och börja göra bort sig och skämma ut sig. Drullegränsen (vi har hittat på ordet för att förklara vad som händer när man super) är olika från person till person, vissa behöver bara dricka en öl för att passera den och börja flamsa/skrika/härja/slåss/stortjuta/grovhångla osv medan andra tål lite till innan de börjar göra dumheter. Ibland kan folk till och med vara nyktra tex på en dans men ryckas med av "drullestämningen" på festen och börja bete sig idiotiskt, oansvarigt, ogenomtänkt och överlag göra sådant som de ångrar dagen efter. Vi säger absolut inte att man aldrig får ha kul eller göra spännande saker osv, vi bara säger att man ska använda hjärnan före man gör något! För när man passerat över drullegränsen så gör man just sådant som att hångla med kompisens ex. Och då får man ta skiten för det efteråt. För tyvärr, du kan inte skylla på att du var full. Ingen kan någonsin skylla något på alkoholen, inte när de kört över någon i fyllan och inte när de sagt något elakt i fyllan och sårat någon. För det är inte alkoholens fel, det man gjorde ville man göra innerst inne hela tiden, alkoholen bara gjorde att man tappade självkontrollen och slutade tänka. Så ja, du gjorde fel när du hånglade med killen, som du nog visste hela tiden att hon fortfarande gillade, eftersom du visste att hon skulle bli sårad av att få veta det. Det var ett val du gjorde som du nu måste stå för. Okej, han kysste ju dig tillbaka, så det får han stå för. Men du sårade medvetet din kompis och det behöver du nog fundera lite över; varför gjorde du det?

Kanske behöver ni prata om det här. I våra öron låter det som att du behöver det och det kan vara bra så att du kan acceptera att du gjorde fel, får be om ursäkt ur hjärtat, lära dig en läxa, avsluta och gå vidare. Det är sådant som gör att man växer som människa - gör du det inte kan det lämna som en liten tagg i hjärtat och störa dig varje gång du tänker på det. Och sådana taggar gör att man skäms och mår dåligt lääänge efteråt. Men om hon inte vill prata med dig, så är det hennes val. Visst, hon befinner ju sig i en maktposition nu, men det är lite egoistiskt och elakt att inte kunna ta emot en ursäkt utan vilja fortsätta straffa någon genom att inte låta henne glömma. Vårt förslag är att du skriver ett brev åt henne i så fall. Så går det som det går sedan mellan er. Ibland blir det bara så att man inte längre är vän med någon som har betytt mycket i ens liv. Vänner kommer och går, lite som kärleksförhållanden. Ibland går det att "börja om från början" när det har varit kris - men det kan aldrig bli likadant som förr - och ibland tar det slut.

När det gäller det vilda liv du och din småkusin levde tillsammans med "nya" tjejen, så tycker vi - igen, bara vår åsikt - att det låter som att du skyller på henne nu. Och att ni inte kunde stå emot hennes inflytande eftersom ni älskade henne. Men vännen, du hade hela tiden ett val. Du valde att göra som hon föreslog mot ditt eget bättre vetande. Ja, kanske du trodde att du skulle bli häftigare, coolare, få snygga saker, uppleva spännande grejer osv och sådant lockar, fastän man vet att det är fel. Kanske trodde du att om du inte följde henne, så var du ingen bra kompis och då skulle hon sluta vara med dig? Men du själv VALDE att snatta, supa, skolka osv. Du kunde ha sagt nej. Och troligen skulle inte hon ha gjort allt det där om inte du (och din småkusin) hade kommit med. Kanske kunde DU ha varit ett bra inflytande på henne och fått henne att inte göra en massa dumheter? Kanske skulle DET ha varit kärlek?

Ja, precis som du skriver, sä är vänskap kärlek, men ibland är det inte snällt att vara för snäll och följsam och ge efter. Ibland är det att visa riktig kärlek när man är hård/tråkig/"moraltant" och hindrar någon från dumheter. Ja, vännen kan bli ledsen eller arg först, men i det skedet så skulle det ju ha visat sig ifall hon älskade er eller det vilda livet mer. Nu var ni istället tre som gjorde dumt och förlåt att vi säger det här nu, men varken du eller dina föräldrar kan skylla allt på henne. Även om idéerna var hennes, så var det du och din småkusin som valde att följa. Kanske ni borde ta ansvar för det ni gjorde också, inte bara säga att utan henne skulle det aldrig ha hänt. Vi tycker att det skulle vara viktigt att ni gör det, för under hela era liv kommer ni att möta personer eller situationer som lockar in er på "fel" vägar och om ni inte kan stå på er och ta ansvar för era egna liv, så kommer ni alltid att hamna in på "fel" vägar - och skylla på alla andra när era liv gick fel.

Vi förstår att det här säkert var tungt att läsa och att du till och med kanske är lite sur på oss nu. "Don´t kill the messenger", vi bara säger som vi ser det utifrån. Och det skulle inte ha blivit bättre av att vi skulle ha skrivit typ "stackars dig som hade en så dum kompis", det skulle inte ha hjälpt dig att få lite mer ordning på dina tankar och ditt liv. Det är aldrig för sent att leva bättre, imorgon är en splitterny dag då du kan tänka först och göra sedan. Lyssna på din inre röst, för det är den som är både ditt bondförnuft, din uppfostran och ditt samvete, och försök att leva så att du kan le stort när du ser dig själv i spegeln.

En stoooooooor kraaaaam till dig, hälsar ungdomsinfromatörerna Liselott och Sanna