Vi beslöt oss i alla fall för att fortsätta tala och umgås, för att det inte skulle bli obekvämt när vi verkligen måste vara kring varandra (vi sportar med samma sak, så).
Now to the problem at hand: Vi har talat (skype) nästan varje dag de senaste 4 månaderna, minst 6 dagar i veckan. Kanske två av dessa 120+ dagar har jag initierat samtalet, alla andra dagar har det varit han, för han tycker om att tala med mig så pass mycket. Jag, däremot, behöver mina lediga dagar, introvert som jag är. Vi var inte tillsammans länge, så han hann knappast se riktigt hur introvert jag kan bli. När jag säger åt honom att jag inte vill tala, att jag är socialt trött och inte vill ha någon kontakt med någon så förstår han och ger mig dagen för mig själv, och nästa dag frågar han igen om jag vill tala. Samma fråga, varje dag.
Det skulle inte vara något problem om vi talade en stund och sedan fortsatte med vår dag, men då samtalen håller på i timmatal, han vill inte sluta! Utan att något egentligen sägs under de timmarna.. Vi har ju redan talat om allt det finns att tala om..
Så jag är trött på de enformiga, långa konversationerna med honom. Jag är trött på att tala med honom varendaste dag (och trött på att han vill tala varenda dag). Han vill även träffas nästan varje helg, vilket jag inte skulle ha något problem med om det inte vore för att vi talat 5 dagar den veckan redan.. För honom är att tala och faktiskt träffas helg skilda saker, så han vill träffas trots att vi talat flera dagar i sträck. Jag ser det inte så. Har jag talat med någon (mitt ex dessutom) 4-5 dagar redan, så har jag mättat mitt sociala behov redan dag 1, att träffas känns då mer som en syssla att ta sig genom än något roligt.
Jag talar med mina bästa vänner kanske en gång i veckan, om ens det, så när vi väl talar eller träffas har vi något att säga, det blir inte en framtvingad konversation om vädret eller samma berättelse om och om igen.
Jag menar inte att jag inte tycker om honom, jag tycker om att tala med honom, han är intressant och trevlig, men gör man något för ofta så tröttnar man på det. Så hur säger jag åt honom att jag behöver en paus från honom, längre än 1 dag, utan att såra honom? Han tar ganska lätt illa upp, och jag vill ju inte att han ska missförstå mig och tro att jag vill ha bort honom ur mitt liv.. Det är bara det att jag blir så trött, han tar upp all min sociala ork, och då lämnar inget över åt kompisarna jag så sällan har möjlighet att träffa...
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Jag förstår ditt problem, och vet också hur svårt det kan vara att lösa det utan att såra någon eller orsaka problem.
Det låter som att han "med våld" försöker hålla dig kvar och behålla en del av er relation. Det är ju inget konstigt med det. Oftast tycker man ju om den man är tillsammans med och det är ju en väldigt fin sak om man kan fortsätta att vara vänner efteråt, MEN det skall inte ske på någons bekostnad, som det tyvärr gör just nu.
Eftersom du valde att gå ur förhållandet så har du rätt att ta avstånd från honom och du måste inte tala med honom alla dagar. Du har inget ansvar för honom mera. Det gör det väldigt svårt för er båda att gå vidare med era liv om ni fortsätter ha så tät kontakt. I ditt fall har du ju redan gått ur relationen, men han verkar inte ha gjort det. I hans fall tror jag definitivt att det tar längre tid att komma över dig om ni talar med varandra i timmar 5 dagar i veckan. Och om han verkligen vill vara vän med dig så måste han acceptera att du vill ha tid för dig själv just nu.
Jag förstår att du inte vill såra honom eller göra honom ledsen, men just nu tror jag att er relation för dig endast är en börda och en källa till irritation, och det är knappast det han önskar heller. Olika människor har olika stort behov av att vara sociala, och med tanke på att du inte alls pratar lika ofta med dina andra vänner som du talar med honom så har du säkert helt rätt i att du är mer introvert än han. Du har rätt att vara det. Det är inte en karaktärsbrist utan helt enkelt en karaktärsegenskap hos dig, det kan hända att det är bara just nu det är så - eller också är det så du är som person, men oavsett så har du rätt till det och skall inte behöva känna att du måste vara social med honom (eller nån annan) om du inte själv orkar.
Det knepiga är således hur du skall förmedla detta till honom utan att han skall ta illa upp. Säkert kommer han att känna sig dissad hur du än gör. Om han inte har kommit över dig så klamrar han sig fast vid era samtal eftersom det ger honom ett utrymme i ditt liv. Det är också möjligt att han inte har så många andra vänskapsrelationer där han kan tala så öppet som man ofta talar med en partner, och även om ni inte längre är ihop så har han fortsättningsvis möjligheten att tala med dig.
Det jag tycker att du skall komma ihåg är att du har rätt att själv sätta gränser för hur ofta och hur mycket kontakt du vill ha. Du måste kanske inte definiera det åt honom om du inte vill. Du behöver alltså inte ha ett komplicerat snack där du förklarar det för honom. Utan du kanske helt enkelt kan konstatera då han frågar om du vill tala att "nej, idag vill jag inte prata. Jag är trött och vill vara för mig själv". Han kanske tar illa upp och blir sur - det FÅR han bli om han väljer det, men er kompisrelation är ju inte speciellt fungerande som det är just nu heller - det att du känner dig helt slut på krafter för att han kräver så mycket tid. Och även om det skulle kännas så hela veckan att du inte orkar eller vill tala med honom så är det helt okej - du MÅSTE inte. MEd de flesta andra kompisar kan man ju säga ganska ärligt hur man känner om man inte orkar tala - och de brukar förstå det ganska bra.
Du har inte ansvar för honom. Han är en vuxen person och ni är inte ihop. Visst, ni är vänner, och du tycker om honom som en vän. Men han kräver för mycket av dig just nu och det är på bekostnad av dig. Våga ta avstånd om det är så det känns. Då kanske du har större lust att tala med honom eller träffas eftersom det inte förväntas av dig lika ofta.
Jag känner ju inte dig eller er relation, men har upplevt liknande situationer själv och vet hur förvirrande och tungt det kan vara. Lita på din magkänsla, du är i första och sista hand ansvarig för dig själv.
Kram
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar