Hur vet man?

Hej Ebba!

Nehhedå, det här var inte alls någon dum fråga, den var mycket förståndig och det var bra att du frågade. För vänskap och hur man får vänner är ändå något man måste LÄRA sig! Ingen föds som kompismagneter som inte behöver anstränga sig ett dugg för att bli omtyckta, även de mest populära och trevligaste har fått lära sig hur de ska vara det (kanske hemifrån, kanske av en bra dagistant, kanske i lågstadiets vänskapsprogram eller i fotbollslaget). Alla måste vi lära oss hur man ska funka socialt sett med andra människor och då är det superbra att fråga råd och få förklaringar och vägledning! ingen blir någonsin perfekt på det här heller, men helt okej duger bra!

I våra öron låter det absolut som att den här tjejen i din parallellklass välkomnar dig! Och vet du vännen, det räcker alldeles gott och väl! Hon - och säkert också killen - är positivt inställda till dig och det är allt som behövs. Du behöver faktiskt inte veta på förhand om hon verkligen innerligt och helhjärtat vill bli BFF med dig - för det är något som kan utvecklas med tiden. Jo, man kan träffa folk som man genast vet att man vill bli kompis med och som man känner att man "klickar" med (inte romantiskt alltså, utan personkemin). Men man kan också träffa någon som verkar riktigt okej, men inte desto mer, men som när man lär känna upptäcker att är hur rolig och underbar som helst! Fastän den människan inte är speciell på något vis, så kommer man ändå bara bra överens och börjar gilla att hänga ihop och vara kompis med. Det här är faktiskt samma sak som gäller i kärlek, man kan bli kär vid första ögonkastet, men man kan också bli långsamt men säkert mer och mer kär i någon, just för att man lär känna den människan. Man behöver inte känna sig utvald och eftertraktad för att kunna bli vän med någon - det kanske är något man måste förtjäna med tiden, vänskap erbjuds inte alltid på sliverfat. So what om den här tjejen bara försöker vara allmänt trevlig och öppen - det kan ändå bli vänskap av det!

Såklart ska du nu gå fram och tala med den här tjejen! Och killen också! De är "öppna" för dig nu och den chansen ska du fånga nu! Kanske ligger bollen lite hos dig, att om du bara GÖR något, så är de genast med på noterna och så blir ni vänner! Och det behöver inte alls vara något märkvärdigt som du gör, du behöver inte säga något fantastiskt intressant eller hysteriskt roligt, det räcker alldeles gott och väl med att bara prata om vädret eller lektionen eller skolmaten eller något YouTube-klipp du såg på Facebook igårkväll! Var inte så orolig för att verka dum, knäpp eller tråkig - för ofta är det oron och nervositeten som lägger krokben för en, inte det som man verkligen gör och säger. När man är osäker så blir man oftast väldigt självmedveten och det man säger och gör verkar mycket knäppare eller tråkigare i ens eget huvud än vad personerna runt en faktiskt uppfattar det som. Och ju mer man spänner sig, desto hackigare och konstigare blir man. Jo, det är svårt när man är blyg, men blyghet går att öva bort - genom att utsätta sig för just sådana här situationer! Första gången kan det kännas lite ansträngt, men nästa gång går det mycket bättre och tredje gången går det som en dans.

Ju mer man slappnar av, desto "smartare" blir man också socialt sett. Då kan man omedvetet och instinktivt tolka de andras sätt, så att man lättare "känner på sig" vad folk tycker och tänker. Vi tolkar hela tiden andras kroppspråk och deltar i ett socialt spel (tex att ge varandra muntur, svara på frågor, se varandra i ögonen, spegla den man talar med för att verka trevligare osv), men ju nervösare vi är desto mer självmedvetna blir vi och desto mer av signalerna och tecknen från andra missar vi. Så bara du försöker ta det lugnt och inte övertänka och överanalysera och inte fokusera så mycket på dig själv, så ska du se att du nog förstår dem och deras intentioner riktigt bra! Och att du helt naturligt hittar saker att säga och prata med dem om!

Stoooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna