Hur vill de att jag ska vara?

Hej bettz!

Lugn vännen, det finns massor du kan göra och inget är för sent! <3 <3 <3 till dig! Kom ihåg att så mycket kan ändras på en liten sekund, på en mening någon säger, till och med på ett stort och äkta leende. Visst är folk snabba på att bilda sig en uppfattning om någon redan vid första ögonkastet, men vi har tusen och åter tusen historier att berätta åt dig, där folk har ändrat uppfattning om någon! "Nämen hon är ju jättetrevlig egentligen!?!" Vi ska försöka hjälpa dig att "komma ut ur ditt skal" - för den underbara du finns ju redan där under! Så misströsta inte nu. Vi förstår att det kan kännas hopplöst dystert och som om det fanns lättare utvägar. Men det löser inget att smita undan. Du vill ju utvecklas som människa och det var jättebra att du frågade oss, så får du en massa matnyttigt att börja med!

Det enklaste att se - och som faktiskt går bra att fejka - är ditt kroppsspråk, dina miner och din utstrålning. Man tänker sällan själv på hur man ser ut i andras ögon, men ändå är orden man säger bara 10% av allat man berättar om sig själv och som man kommunicerar. Och när man sitter tyst är det ju bara det man visar. Det kan mycket väl hända att hans kompisar faktiskt tolkar dig som arg - för att de inte har något bättre ord för att beskriva hur du ser ut. Om vi får komma med en gissning, så gissar vi att du känner dig osäker, otrygg, oönskad och utanför när du är med dem? Då syns det troligen på ditt kroppsspråk. Troligen så hukar du dig lite, med armarna skyddande runt magen eller bröstkorgen, kanske fingrar nervöst på något, tittar ner i golvet - och tittar du på dem så gör du det lite som en underdånig hund med kutande nacke och under lugg. Säkert har du också benen i kors eller händerna i fickorna så att du får en "sluten" hållning med uppdragna axlar och undvikande blick. Då ser du ut som om du skulle sitta och sura! Du skriver att du bara önskar dig bort från dem - tro oss, det syns på dig!

DET får dem att känna sig ovälkomna, obekväma med dig och misstänka att du inte tycker om dem. Och då tycker de inte om dig heller - åtminstone slutar de försöka vara vänlig mot dig om du inte ger dem något positivt tillbaka. Men det viktigaste här är också att DU visar att du är intresserad av DEM som människor. Fråga dem om allt möjligt. Visa att du vill lära känna dem. Visa att du tycker att de är trevliga, charmiga och roliga att hänga med. Så börja tala med dem - och som sagt, fråga dem gärna om dem själva eller om saker som intresserar dem. Det kan vara de allra enklaste saker, som vad de tyckte om vinnaren i Eurovision eller Psy´s senaste låt, vilket mopedmärke de tycker att är bäst, vad de gjorde förra helgen och liknande. Följ genast upp med en följdfråga så att inte konversationen stannar upp när du väl fått dem att öppna munnen.

Kom ihåg kroppsspråket, så att du sitter rak i ryggen, håller armarna avslappnat längs sidorna, tittar dem i ögonen, lyssnar intresserat och har ett vänligt småleende på läpparna. öppna upp kroppen så att du inte stänger dem ute eller stöter bort dem från dig. Säg också vad du själv tycker och tänker, så att de kan börja lära känna dig och få en bild av hurudan du är där innanför skalet. Sitt inte hela tiden fastklistrad vid din pojkväns sida, utan gå med när de andra går till ett annat rum eller ställe och delta i andra diskussioner runt dig, inte bara de han är med i. Försök att skoja lite lätt och - det här är viktigt - skratta med då de andra skrattar (inte elakt utan så att du deltar i deras humor och samhärighet). Ett litet "jag också" kan berätta för dem att du också är som dem och kan ingå i gänget!

Vännen, det här är inte svårt och inte tungt. Grejen är bara den att folk som inte tycker om sig själva, så utstrålar de det ofta helt omedvetet som ett grått moln runt sig. Hur ska någon kunna tycka om dem om de inte tycker om sig själva? Så alla dina tankar om hur det skulle vara bättre om du inte fanns, de tankarna gör allt bara mycket värre. Ju mera du kallar dig själv värdelös och ointressant och skit, destom sämre självkänsla får du och desto mer får folk runtomkring dig att också tro att du är värdelös, ointressant och skit. De "smittas" av det gråa molnet. DU ÄR VAD DU TÄNKER, så nu måste du sluta klanka och hacka ner på dig själv och börja tänka snälla tankar om dig själv. Tro på dig själv, tänk att du minsann visst duger, att du är värdefull och älskvärd (för din pojkvän älskar ju dig, han vill ju vara med just dig av alla tjejer på jorden), att du är alldeles utmärkt precis som du är och att du FÅR vara dig själv! Folk vill se hurudan du är där innanför skalet!

Visst ska du försöka söka dig utåt och börja prata med hans vänner - och andra människor - men främst måste du öppna dig lite och låta folk få en glimt av vilken ljuvlig tjej du är! Minns också att så gott som alla andra också är osäkra, nervösa, rädda att inte bli omtyckta och accepterade... Kanske finns det till och med någon bland hans kompisar som skulle bli jätteglad för att du SER honom/henne, bryr dig om och visar dig intresserad!

Därför behöver du inte heller vara perfekt, alldeles strålande smart, outsägligt vacker eller charmig som en stjärna - du duger ändå. Du får vara alldeles vardaglig och alldaglig och inte utmärka dig alls, du är ändå okej. Dessutom behöver de ju inte vara rädda för DIG då, de behöver inte vara avundsjuka eller känna sig hotade eller vara nervösa för att göra bort sig inför dig. Du är tryggare när du är ditt helt vanliga jag, lättare att trivas med och slappna av tillsammans med. Och det är grunden till bra vänskap!

Stooooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna