När jag bodde hos föräldrarna ännu så allt som min mamma sa och gjorde, gjorde mig så arg. Inte vanlig ilska som går över av en stund utan ilska som jag inte visste vart kommer ifrån och tar aldrig slut. Då tänkte jag bara det vanliga att i tonåren är man extra irriterade på föräldrarna och lämnade de på de.
Nu i sommar flyttade jag tisammans med min pojkvän, och de gick bra den första månaden men nu vi bråkar varje dag pågrund av mitt humör. Han gör inget fel absolut inget. Det räcker med att han säger eller gör en sak som irriterar mig och jag blir så arg så jag vet int vart jag ska ta vägen. Och ilskan håller i sig i dagar
Detta påverkar hela mitt liv då det handlar om allt ( föräldrar, kompisar, pojkvän, jobb)
Och jag tycker ärligt talat Syndom de runt mig för de förtjänar inte detta de är så snälla och bara vill mig väl och de jag gör tillbaka är bara att fräsa och skrika åt dom.
Och det går i samma visa varje gång. Först blir jag irriterad sen arg sen blir jag så arg så ilskan vänder sig till gråt och sen blir jag maniskt arg och behöver skrika eller slå något för att bli på bättre humör. Varför är jag såhär? Jag har ingen orsak till ilskan den finns bara där, och alla runt om mig får ta smällen för det
En Decibel-expert svarar
Hej,
Tack för att du delar med dig av dina känslor och upplevelser – det kräver mod att reflektera kring sitt eget agerande och vara ärlig med sig själv. Det låter som att du har varit tvungen att handskas med mycket starka och jobbiga känslor över en längre tid. Det kan vara väldigt psykiskt påfrestande att vara på dåligt humör utan att förstå varför, speciellt om man upplever att man ofta tappar kontrollen över sina egna känslor. Jag vill påminna dig om att det är helt mänskligt att uppleva känslor av irritation, ilska, och vrede och att ditt humör/känsloliv inte gör dig till en dålig person.
Ofta är det ju tyvärr så att de som står oss närmast och som betyder mest för oss får ta smällen när vi mår dåligt helt enkelt för att de står oss så nära. När man känner sig trygg med och älskad av en person (som t.ex. ens familjemedlemmar och/eller partner) vågar man visa sitt ”sanna jag” till personen och då är det naturligt att personen även får se de sämre sidorna av en. Så, på ett sätt är det väldigt fint att du vågar visa din frustration och ilska för din mamma och din pojkvän, för det tyder ju på att du känner dig trygg med dem och att du kan lita på dem. Jag förstår dock att det känns jättejobbigt att oavsiktligt utsätta andra för sitt dåliga humör när de inte förtjänar det.
Det är tydligt att du har funderat mycket på saken och reflekterat kring ditt eget beteende, dina känslor och tankar och det är jättefint! Om det känns okej för dig skulle jag råda dig att dela med dig om dessa tankar och känslor med din pojkvän när du är i ett mer lugnt sinnestillstånd. Detta kan göra det lättare för er båda att både ta in och förmedla information på ett konstruktivt sätt. Detta kan också tillåta dig att försäkra honom om att det inte är din avsikt att vara otrevlig mot honom, samt hjälpa honom att förstå ditt agerande och hur han kan stötta dig i framtiden.
Jag skulle även råda dig att överväga att diskutera med en professionell eftersom det är tydligt att din situation orsakar ett subjektivt lidande hos dig. Psykiskt illamående kan uttrycka sig på många olika sätt och det är alltid till en fördel att söka samtalsstöd, eller vård om man upplever att någon del av ens liv förorsakar lidande eller på ett annat sätt försämrar livskvaliteten. Att prata med en sakkunnig kan också hjälpa dig att förstå varför du känner denna ilska, samt vad du kan göra för att må bättre och/eller förebygga att känslorna tar över.
Slutligen vill jag påminna dig om att vara snäll med dig själv. Väldigt få saker löser sig på en natt, så ha tålamod och försök att inte klandra dig själv även om din ilska fortsätter att störa din vardag. Du har visat otrolig styrka genom att ta kontakt och berätta om din situation. Det finns hjälp att få och du behöver inte ensam lösa problemet <3
Kram,
Viveca
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar