ingen riktig vän...

Hej!

Förlåt att du fått vänta på svar, här är total rusning, men nu vännen, nuuu!

Äsch, jo, vi vet, vi känner igen typen. Ska vi vara riktigt personliga nu, så har vi haft likadana vänner. Tyvärr. Sk*t, varför ska det finnas sådana människor... Nå, vi har sett folk förändras också, mogna, växa upp, rycka upp sig själva ur självcentreringen, inse vad de riktigt syslat med och bättrat sig - till och med bett om ursäkt. Men vi har också kännt sådana som aldrig förändrades. Sådana, som när vi nu i vuxen ålder träffar på på gatan, fortfarande beter sig exakt likadant som i högstadiet. Och så har vi läst om det här inom utvecklings- och ungdomspsykologin. Tyvärr är det här inget ovanligt.

Nå, bakom den här typen av beteende brukar för det mesta ligga helt naturliga förklaringar. Jo, en del har direkta personlighetsstörningar med narcissistiska drag, men de är ändå ovanliga. Den här stilen kan dock vara en väldigt vanlig period, ett utvecklingsskede, för vissa i tonåren. Då handlar det mycket om att försöka ta plats, bli sedd, bli bekräftad, få mera "makt" och bättre status, få uppmärksamhet, skapa ett namn om sig och hitta en roll. I grunden ligger det här med att man under tonåren ska "hitta sig själv" och skapa sin identitet, få egen smak, börja veta vilka personliga egenskaper man har osv. Vissa vill under den här tiden helst inte sticka ut ur mängden utan känner sig tryggast med att följa de accepterade sociala reglerna. Men hos vissa kan det här behovet att hävda sig och hitta sig själv jämfört med andra gå lite överstyr, så att deras sätt mer känns som om de skulle vara självupptagna och onödigt mycket självhävdande. De kanske uppfattas som skrytiga och stora på sig, de kanske skvallrar och pratar sk*t om andra ofta, de kanske försöker trycka ner andra för att verka bättre själva och de kanske försöker manipulera kompisarna så att de själva ska komma i bättre ljus och få en bättre "plats" helt enkelt.

Samtidigt inser de inte riktigt vad det är de sysslar med  - man inser ju sällan vilken utveckling man håller på att gå igenom innan man är förbi det stadiet (OM man nu kommer förbi det stadiet). Och samtidigt är de själva rätt sårbara. De försöker ju sätta på sig en mask och vara på ett visst sätt för att nå allt det där de vill ha. Men samtidigt känner de att det är fejk - och fejkande kan ju någon se rakt igenom. En mask kan också vara ett skydd.

Samtidigt blir de också beroende av sina kompisar - både att ha för att "spegla" sig själva i och för att de innerst inne är rädda att inte duga och därför bli dissade. Så om någon är taskig mot dem kan de ta väldigt illa upp, speciellt om det är någon som de litar på att ska backa upp dem och vara deras förstärkning, deras entourage, deras följare.

För oss låter det som att din kompis håller på att gå igenom det här stadiet nu. Det kan hända att hon "lugnar ner sig" när hon hittat mera självförtroende och grundtrygghet i sig, men nu just verkar det som att hon försöker nå en viss social ställning i skolan. Det är nog därför hon är mera "sig själv" när ni är ensamma - men också därför hon försöker racka ner på dig inför andra (för att själv se bättre ut). Dessutom är det möjligt att hon känner lite konkurrens av dig, är rädd att du ändå ska vara bättre - speciellt när hon jämför så där mycket. Det skulle också förklara varför hon inte kan glädjas med dig när det går bra för dig. Vi skulle tippa på att hon är väldigt förvirrad och innerst inne orsäker just nu.

Så vårt förslag är att du pratar med henne om det här. Du måste välja själv vad du vill säga, för var ändå lite försiktig med att peka ut henne som svagare, okunnigare, omognare osv. Det hjälper inte, då börjar hon bara försvara sig och blir sårad och då tar hon inte in något du säger. Men förklara åtminstone hur det känns för dig när hon beter sig som hon gör. För vissa saker som hon gör är ju inte okej att göra mot en vän, som tex belysa alla dina negativa sidor åt kompisarna. Vänner ska man inte trycka ner inför andra människor. Förklara också hur du skulle önska att hon var istället - det gör det lättare för henne att "bättra" sig om hon får veta hur hon kan göra det.

Vi hoppas att hon i grund och botten dels tycker så mycket om dig att hon anstränger sig för att inte förlora dig och dels att hon verkligen tar till sig din "varning" och lär sig något om sig själv av det. Ge henne lite tid, men blir det inte bättre så måste du fundera på om er vänskap är värd det? Se, vänner kan komma och gå genom livet, ibland växer man ifrån varandra, ibland har man för olika personligheter, ibland blir det bråk... Att bli riktigt stridande är nog lite farligt, speciellt om hon vänder andra emot dig, så alternativet är då kanske att i så fall låta allt bara långsamt rinna ut i sanden. Börja umgås även med andra. Jo, ni ska se varandra två år till, men det finns ju nog andra tjejer i skolan som kunde blir dina riktigt goda vänner.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lina